Det ljuva livet...

Jag ska egentligen inte klaga, för det finns alltid någon som har det sämre. Jag ska inte klaga, men...

Efter att ha gått vilse i regnet på väg till intervjun, kom vi inte enbart fram en halvtimme senare än tänkt utan var även blöta som två regndränkta katter kan bli. Efter att vi tagit i hand och intervjun skulle börja bestämde sig min talförmåga att helt strejka. Fick inte fram ett ord. Som tur var jobbar jag ihop med en ypperligt vältalande människa, så det gick bra ändå. Men inte tack vare mig.

På väg hem gick jag på fel tåg, på grund av trötthet, förvirring eller allmän omedvetenhet om omvärlden - välj själva. Jag blev visserligen medveten om det rätt snabbt, men hann naturligtvis inte av i Årstaberg utan fick gå av i Älvsjö. Där fick jag jag finna mig i att se det tåg jag egentligen skulle ha gått på, åka iväg i fjärran medan jag gick till rätt perrong.
Trött och less satte jag mig på en bänk där jag strax efter blev fångad i ett rökmoln då tanten (läs: aset av kvinnligt(?) kön) bestämde sig för att göra min dag ännu bättre. Jag tycker och accepterar (till en viss gräns) att rökare ska få röka utomhus, men det gör inte min önskan att slänga ner skrället på spåret mindre.

Nu är det meningen att jag ska utvinna någon slags energi från någonstans inne i mig, som inte redan gett upp och somnat i fosterställning, och transkribera. Jippie.

Joshie-boy

Jag gillar människor med självdistans...

... speciellt när de låtsas springa i slowmotion till Baywatch-temat.

Oh, nuts!

En kort paus i pluggandet. Tröjorna från Threadless har kommit! Ni MÅSTE gå dit och säga oh, ah och handla. Underbart ställe.
Och Hanna: skicka in dina alster! Så kan vi alla sedan bära tröjor med tryckdesign av miss cupcakes herself.

Reach for the sky!

Veckans tankesätt

The Times They Are A-Changin' av Bob Dylan.

Come gather 'round people
Wherever you roam
And admit that the waters
Around you have grown
And accept it that soon
You'll be drenched to the bone
If your time to you is worth savin'
Then you better start swimmin'
Or you'll sink like a stone
For the times they are a-changin'

Come writers and critics
Who prophesize with your pen
And keep your eyes wide
The chance won't come again
And don't speak too soon
For the wheel's still in spin
And there's no tellin' who
That it's namin'
For the loser now
Will be later to win
For the times they are a-changin'

Come senators, congressmen
Please heed the call
Don't stand in the doorway
Don't block up the hall
For he that gets hurt
Will be he who has stalled
There's a battle outside ragin'
It'll soon shake your windows
And rattle your walls
For the times they are a-changin'

Come mothers and fathers
Throughout the land
And don't criticize
What you can't understand
Your sons and your daughters
Are beyond your command
Your old road is rapidly agin'
Please get out of the new one
If you can't lend your hand
For the times they are a-changin'

The line it is drawn
The curse it is cast
The slow one now
Will later be fast
As the present now
Will later be past
The order is rapidly fadin'
And the first one now
Will later be last
For the times they are a-changin'

Over and out

Idag vaknade jag på soffan. Inte för att jag hade blivit förvisad från sovrummet, utan för att jag somnade där igår. Jag brukar vara trött, föddes nog sådan, men det har varit ännu värre på sistone. Att göra examensjobb och samtidigt oroa sig över att inte få tag på en praktikplats sliter. Det gör även den rökande grannen.
Detta leder till att jag inte orkar eller ens har tid att göra det jag vill. Som att titta på en massa film och tv-serier. Som att skriva här.

Idag har jag gått igenom och fixat bilder från intervjuplatserna. Skulle egentligen även ha börjat transkribera intervjuerna från igår. Kommer bli smått stressigt att hinna med allt. Ingen nyhet där.
Måste även fortsätta mitt letande efter praktikplats då jag fortfarande inte fått svar från de jag var på intervju hos. Det känns lite som att för varje dag som går utan svar desto mindre är chansen att det blir ett positivt besked. Skoj, skoj.

Men nu är jag för trött för att existera. Så… over and out. For now.

Att göra...

* Övertyga praktikplatsen att jag är värdig en praktikplats

* Läsa på inför besök på halvvägshus
* Packa vägbeskrivning
* Packa frågor
* Packa extra batterier till Zoom
* Ladda kameran

* Få ordning på livet

Jag gillar att göra listor. Antar att jag fått för mig att det minskar en del på stressen att få ner det som måste göras på papper. Och för att jag är så ofantligt glömsk att jag annars skulle glömma hälften. Tror nog mer på det sista.

Intervju och besök på ett halvvägshus imorgon för exjobbet. Det ska bli både roligt och intressant, vilket känns lite ovanligt. Inte att det ska bli intressant, utan mer det roliga. Brukar annars vara så pass nervös att det sällan blir roligt. Men det är sant, det är ju inte förrän imorgon, jag hinner fortfarande bli nervös.

Den sista punkten på min lista är något naiv. Jag är fullt medveten om det. Men det känns som att jag halkat efter lite gällande min egen existens. Något måste göras. Frågan är bara vad.
Några tips?

Hora. Kyrka. Ni vet...

Om tre timmar sitter jag mitt i en intervju. Men det är inte jag som håller i utfrågandet. Jag har varit på två arbetsintervjuer under hela mitt liv, den ena ledde till jobb, den andra inte. Det enda jag kommer ihåg från dem är ett konstant illamående.

Det är inte en arbetsintervju jag ska på dock, utan en intervju som förhoppningsvis kommer att leda till praktik. Den känns inte mindre viktig för det.
Så det ska snackas förväntningar och anledningar till att jag vill vara på just denna tidning. Och jag kommer nervöst att staka mig och säga konstiga saker. Inget nytt där. När jag tänker efter så har nog hela mitt liv varit en enda lång praktikintervju...

Veckans barnförbjudna

REV 22:20 av Puscifer.

I know Christ is coming
But so am I
...
Jesus has risen to no surprise
Even he would martyr his momma to ride to hell between those thighs
Pressure is building at the base of my spine
...

Bandbilder 4

The Colour. Svartvit. Moln. Ryggar.

Nine Inch Nails. The Worst Supper. Lite humor.

missTv gillar...

... att vara lite lullig.

... livemusik. I detta fallet Come Sleep.

... cheeseburgare från McDonalds.

... när taxin hem spelar Paint It Black.

... att lyssna på Maynard. Mmmmm... Maynard.

... att titta på Jokern i The Dark Knight.

... att titta på Iron Man när man är lullig och inte vill gå och lägga sig.

... rödhåriga och skäggiga män. Skäggiga och ohåriga män går visserligen också bra.

missTv hatar...

... när folk tränger sig på pendeln innan hon hunnit av, resulterande i att de går in i henne.

... när folk framför henne stannar helt plötsligt och är helt i vägen.

... när folk hon snällt släpper förbi på en spelning ställer sig på den plats hon stått på.

... att vara omringad av människor. Stod dock ut tack vare Come Sleep.

... när folk innan henne på den offentliga toaletten inte spolar efter sig *ryser*

Enter headache

Jag ska inte påstå att jag var pigg när jag vaknade i morse. Men jag hade ett slags "jävlar-anamma, nu ska jag sätta igång och jobba" och kände verkligen för det också.
Det höll i typ fem minuter.
Sedan var det som om någon hörde mig och tänkte "nej, nej, nej, så enkelt ska hon inte ha det" och satte in sin nyckel i min hjärna och vred om. Jag hörde bokstavligen ett "klick" inne i huvudet.
Enter headache.

Veckans uppfyllda förväntning

The Beautiful Axe av Wovenhand.

The night holds
Holds a candle to you
I see you are a hummingbird
Living in the shadow of law
Cleave her to vivid dreams
Picture befor you
The living word

He did ascend away
To prepare a place
Let the sound together hold you
To the humble he has given grace
From the proud he hides his face
From the proud he hides his face

Joy has come
It rises with the son
He the highest on the horizon

Joy has come
In the mind that I see
Beautiful the axe that flies at me

In the yard
More than fourty birds
For to write upon my mind
We fall out into the street
As the last one flies
The last one in kind

On the morning of this second day
An old skin vision of my hope and stay
A flaw in the man whichever way
Thinking of his color

Miss Negativo

Jag hade en plan. Den gick ut på att jag skulle få ofantligt mycket gjort idag. Jag skulle researcha arslet av mitt examensjobb. Skriva så fingrarna blödde. Men nu är klockan snart fyra och jag har gjort så mycket som ingenting. Jag förstår inte varför det är så svårt att komma igång.
Jag ville ha ett roligt och lätt ämne. Ett ämne som gör sig självt, kantat av små fluffiga kaniner (eller vad man nu tycker är sött). Tidigare skolprojekt har involverat våldtäkt, mäns våld mot kvinnor och nu senast en naturkatastrof. Inga fluffiga ämnen direkt.
Nu ska vi göra ett exjobb som handlar om utslussning och vad samhället gör och inte gör när det gäller fångars återanpassning till livet. Jag kanske är negativ som inte kan se solskenshandlingen i detta. Men när jag blundar ser jag inga söta kaniner som skuttar omkring på en äng. Istället ser jag dem hänga uppspikade i öronen på gråa väggar.

Yttre omständigheter

Egentligen borde jag ha skrivit detta i söndags, men jag visste inte vad jag skulle skriva. Jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva.
WALL-E är en film som jag sett fram emot sedan första glimten av den första teasern. Men den föll ganska platt.
Kanske berodde det på att biosalongen var fullsatt och därmed kokande varm. Inte direkt ypperligt för mig som varken gillar värme eller att trängas med andra människor. Kanske var det far-och-dotter-sällskapet på samma rad som inte kunde hålla käften, som gjorde att jag inte kunde ge filmen min hela uppmärksamhet. Kanske var jag inte på rätt humör, som till stor del berodde på ovanstående nämnda saker men även på annat.

Allt jag vet är att WALL-E inte var lika bra som jag hoppades. Och det tror jag är trailerns fel.
Det har sagts att den känns som två filmer ihopsatta till en, vilket jag kan hålla med om. Däremot är de båda delarna inte lika långa. Den första delen, när WALL-E är ensam med sin kackerlacka och sedan får besök av Eve-roboten, är den del som nästan helt dominerar i de trailers jag har sett. Det ger onekligen en missvisande vinkling då den delen är kortare än den andra delen där det även kommer in människor.
Som ensam är WALL-E underbart söt. Han är även söt tillsammans med Eve och övriga robotar som han stöter på. Men människorna hade jag klarat mig utan. Inte för att jag är emot människor, utan för att de antingen fick för stor plats – då de inte egentligen tillförde något – eller för liten plats – då deras närvaro väckte obesvarade frågor.
Dessutom kunde slutet gjorts bättre. Som det var nu kändes det lite utdraget och gav inte den där känslan jag vill få efter att ha sett en riktigt bra film. Om slutet hade varit som inledningen, med de otroligt schyssta stadsvyerna, hade jag kanske kommit därifrån med ett stort leende istället för med en axelryckning.

Det är fortfarande en söt film. Men jag känner att jag måste se den en gång till, under bättre omständigheter, för att kunna ge ett betyg.

I övrigt försöker jag hitta motivation till att plugga. Det går sådär. Varför plugga när man kan sitta hopkrupen i soffan och njuta av Wovenhands nya?

Aaaahhh

Jag är otålig.
Wovenhands nya skiva Ten Stones har äntligen kommit ut i handeln, men mitt exemplar är någonstans mellan Amazon och mitt hallgolv. Hur kan tiden gå så fort när det gäller förlorad tid i examensarbetet (det har redan gått två veckor och jag har inte kommit igång!) och så långsamt när det gäller något man ser fram emot? Borde det inte vara samma tid?

Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på Kicking Bird och Horsetail på Wovenhands myspace-sida, men de tål att lyssnas på. Skivan sägs vara lite rockigare än tidigare alster. Med tanke på hur hårt det stundtals var live, så är det mer än välkommet.
Kanske borde skicka ett ex till Haunted...

Den 16 november spelar de på KB i Malmö. Någon som vill göra mig sällskap?

What is this? James fucking Bond?

Såg just Dead Fish (2004). Jag spelade in den av ett enda skäl. Gary Oldman. Min favorit. Husgud bland skådespelare. Och han gjorde mig inte besviken. Inte filmen heller egentligen, då jag hade absolut noll förväntningar på den. Visste knappt vad den handlade om. Det visade sig dock vara en bisarr film. Sküm film. Då och då fungerande svart och bisarr humor, med lite speciella karaktärer som lyfte filmen emellanåt.
Gary spelar en lönnmördare som får sin telefon förväxlad med en låssmed/småtjuv/spelare och detta leder till en invecklad dag för alla inblandade.

Gillar speciellt de sista sekundrarna av denna trailer. Påminner mig lite om en annan av Garys karaktärer som är superb. Någon som kan gissa vilken?

Som bakfyllefilm funkar Dead Fish utmärkt. Dock inget för filmhyllan.

I’m a little teapot – short and stout…

… en aning trött så här på kvällskvisten…

Har tittat på Ed Wood. Inte Tim Burtons bästa, men den har ändå en viss charm. Martin Landau är utmärkt som den åldrade Bela Lugosi och Johnny Depp, som alltid levererar i varje film han är med i, var ett mycket bra val till den lite klämkäcke och ack så optimistiske (läs: galne) Edward D. Wood Jr.
Jag gillar att filmen är i svartvitt (även om jag inte skulle ha något emot att se Johnny Depp i en rosa fluffig tröja) med en känsla av noir i nästan dokumentär stil. Detta gör i och för sig att mycket av det som jag gillar med Tim Burtons filmer, nämligen mörk scenografi och schysst rekvisita, inte direkt finns med här. Dessutom saknar jag Danny Elfmans musikaliska omfamning. Det måste sägas.
En rolig detalj dock är att rösten till Orson Welles är dubbad av Maurice LaMarche som annars gjort rösten till Brain, försöksråttan som försöker ta över världen, i Pinky and the Brain. En animerad serie alla bör se.

Idag hade WALL-E premiär. Jag har väntat på den så länge att jag nästan glömde bort att den skulle komma. Det är det dåliga med att titta på trailers och teasers, för oftast kommer de alldeles för långt innan filmen, speciellt när det gäller animerade filmer.
Men nu är den alltså här och planen är att gå och se den på söndag. Jag förväntar mig att behöva stoppa min halsduk i halsen för att inte dränka biosalongen med förtjusta utrop. Jag har nämligen vid tidigare tillfällen haft vissa volymproblem när det gäller söta saker.
Nåväl.

Watching an empty stage

Sorry, inget nytt under solen. Förutom att jag är stressad på grund av examensarbetet. Första ämnet sprack, men förhoppningsvis funkar det nya. Ligger lite efter i planeringen dock, så det blir inget vidare inlägg. Eller ja, detta klipp borde göra er nöjda ändå:

Bill Hicks

Fun, sad and oh so disturbing at the same time

Stackars lilla Doakes

Och ja, jag är fortfarande nöjd.

This is who we are...

Såg på Evas blogg att hon hade gjort ett personlighetstest, så jag tänkte varför inte. Personer med min slags personlighetstyp är tydligen:

"Tystlåtna, vänliga och samvetsgranna. Pålitliga. Sätter oftast andras behov framför sina egna. Stabila och praktiskt lagda. Värdesätter trygghet och traditioner. Välutvecklat sinne för form och funktion. Uppmärksamma på detaljer i det sociala samspelet. Extremt lyhörda för andras känslor. Vill vara till nytta för andra."

Är det bara jag, eller låter inte det som en lite tråkig människa? Fast, mycket stämmer ju... Så, vad har ni för personlighet?

Är förövrigt ofantligt exalterad och förväntansfull inför kvällens avsnitt av Dexter. Åh, snälla, gör mig inte besviken!