Fem dagar kvar...

Wovenhand, Debaser medis, 3 maj.

Veckans låt

Siren song av Bat For Lashes.

Are you my family
Can I stay with you a while
Can I stop off in your bed tonight
I could make you smile

In the morning I’ll make you breakfast
In the evening I’ll warm the bed
And I’ll always be happy to kiss you
Promise I’ll never get sad

Till the siren come calling, calling
It's driving me evil, evil
I was a heartbreaker, I loved you
The same way I do
But I've got so much wickedness and sin

My name is Pearl
And I’ll love you the best way I know how
My blonde curls slice through your heart
And the siren come calling
In the night, until the light

Help you dress yourself up fancy
Bathe you when you get sore
I'll be good, I think I could
Be all you would want and more and more

Be proud when you dazzle the wondrous
Glitter your eyes for the town
Tell every last boy that you're my man
I try not to let you down

Till the siren come calling, calling
It's driving me evil, evil
I was a heartbreaker, I loved you
The same way I do
I've got so much wickedness and sin

My name is Pearl
And I’ll love you the best way I know how
My blonde curls slice through your heart

And the stars are exploding in the lights
It won't be long until you'll be mine
No it won't be long until you break
It won't be long until you break
It won't be long until you leave
‘Cause I’m evil, 'cause I'm evil

Dagens Thåström-citat

Jag behöver en mun till för att kunna andas
ett hjärta till för att inte stanna
Jag behöver en mun till för att kunna andas
för jag är förlorad i kriget med mig själv

Imperiet – Kriget med mig själv (1984)

Later with Jools Holland

Jag brukar missa när Later with Jools går på tv. Jag lär mig aldrig när det visas och när jag lyckas se det så är det sällan några fantastiska musikgäster. Men sedan finns det ju naturligtvis guldkorn att finna:

I väntans tider

Jag väntar. Och väntar. Jag försöker att göra annat, peta lite på en text till hemsidan, maila folk om bilder och uppdatering av tidningskungssidan, peta på en text i InDesign. Men det jag egentligen vill göra, kan jag inte göra, för jag väntar på det sista materialet. Jag vill layouta klart tidningen, men det fattas fortfarande två texter, ett antal bilder och en annons, så jag kan inte. Det är frustrerande. Och stress-skapande.

Och för att göra saken värre så är detta tydligen en nys-dag. Har nog aldrig nyst så många gånger på en och samma dag, och dagen är nästan bara barnet än. Jag är snuvig och hostig och allmänt less. Suck.

Intressantare inlägg än så här erbjuds tyvärr inte. Det har dock kommit ut ett nytt nummer av Empire så den ska intas under de närmaste dagarna. Kanske finns det några roliga nyheter i den förutom – förbered er – att Megan Fox är snygg. Tydligen. Tack, det visste jag inte.

Dagens Thåström-citat

Maskiner tar över
Är det nåt vi behöver?
Maskiner som söver
när mitt hjärta bultar och blöder

Imperiet – Alltid rött, alltid rätt (1983)

Dagens Thåström-citat

Var inte rädd för mej, jag e så rädd för dej
sluta fråga hur jag mår
Precis som vanligt men försöker ändå
fast jag har öppna sår

Ebba Grön – Flyktsoda (1981)

Veckans covers

Big in Japan med Satan Takes A Holiday.

If Only Tonight We Could Sleep med Deftones.

Enjoy the Silence med Tori Amos.

I'm Your Boogie Man med White Zombie.

Dagens Thåström-citat

För på avstjälpningscentralen
råder tystnad och full kontroll
På avstjälpningscentralen
spelar ingenting längre någon roll
Den nya tiden den kom ju så fort
Mitt liv fladdrar förbi på ett datakort

Ebba Grön – Mental istid (1979)

Dagens Thåström-citat

Människor med stirrande blick
Du grät fast du inte fick
Varma kläder men så kalla kårar
inte konstigt när jag bara ser dårar

Ebba Grön – 800°C (1981)

Glad påsk

Så fort det börjar bli vår så blir jag förkyld. Jag blev inte det för några veckor sedan när det var sol och kändes som vår, så jag borde väl ha fattat att snön skulle återkomma. Men denna gång känns huvudet dubbelt så stort och snuvan/täpptheten är på plats.

Så planerna för påsken har fått ändra lite på sig. Det blev ingen filmdag med paret Bergman och det blev ingen Come Sleep. Tråkigt. Men jag roar mig så gott jag kan. Och med Lego Batman är det rätt enkelt faktiskt. Jag har aldrig varit ett fan av Robin-karaktären, men i detta formatet funkar det. Kanske för att han inte har någon dialog... Hursom går det inte att undvika att dra på smilbanden. Men så är jag ju som tidigare utpekats fem år också.

Förövrgt fick jag en present förra veckan. Thåströms: TXTR. Så fint på 10-årsdagen. Något mer att förlora sig i för att komma undan när verkligheten är som tristast.

I den falska verkligheten
där ingenting stämmer alls
I den falska verkligheten
som inte finns nånstans...

Ebba Grön – Tyst för fan (1978)

Mike Birbiglia

Veckans låt

Feeling Good av Nina Simone.

Birds flying high you know how I feel
Sun in the sky you know how I feel
Reeds driftin on by you know how I feel

Its a new dawn
Its a new day
Its a new life
For me
And I'm feeling good

Fish in the sea you know how I feel
River running free you know how I feel
Blossom on the tree you know how I feel

Its a new dawn
Its a new day
Its a new life
For me
And I'm feeling good

Dragonfly out in the sun you know what I mean, don't you know
Butterflies all havin fun you know what I mean
Sleep in peace when day is done
That's what I mean

And this old world is a new world
And a bold world
For me

Stars when you shine you know how I feel
Scent of the pine you know how I feel
Oh freedom is mine
And I know how I feel

Its a new dawn
Its a new day
Its a new life
For me

I'm feeling good

Ten years!

Jeff Thomas

Dagens humör

Stenmark

Only demons should fear me... and you're not a demon are you?

Mina dagar har inte enbart varit musikbaserade på sistone, jag har sett en del filmer också.

Watchmen intogs på bio. Den andra biofilmen för i år. Jag skäms fortfarande över det fjuttiga antalet. Filmen var bra med vissa snygga och fantastiska scener, men jag var inte lika exalterad som mina biopartners som båda är Watchmen-fans. Men jag kunde njuta av Rorschach och soundtracket, så jag var nöjd ändå.

Charlie Wilson's War är en film som jag velat se sedan jag såg trailern för den. Jag kan inte förklara varför, det var bara en magkänsla. Men av en eller flera anledningar såg jag den aldrig på bio utan först nu, i dvd-soffan. Förutom att handlingen är väldigt intressant, så är dialogen och skådespelarna skarpa och helheten blir en bra film. Både Tom Hanks och Julia Roberts funkar i sina roller och Philip Seymour Hoffmann är bra som alltid. Fast det är klart, det är lite lättare att skina med Aaron Sorkins ord i sin mun.

Jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte låta bli att tycka att William H Macy är fantastiskt söt. Han är bra också. I precis allt jag har sett honom i. I The Cooler spelar han en otursförföljd loser som finner kärleken och med det både lycka och tur. Och vem skulle kunna spela en sådan roll bättre än Macy? Ingen, skulle jag säga. Och de är så söta tillsammans att mitt hjärta smälter och rinner över. Och jo, filmen är bra också.

Jag har aldrig sett Dr. Strangelove or: how I learned to stop worrying and love the bomb. Jag är lite generad över detta. Stanley Kubrick är nämligen annars en återkommande regissör i filmhyllan, men just denna har slunkigt genom mina fingrar. Tills nu då. Och den gjorde mig inte besviken. Dr. Strangelove är en fantastiskt bisarr film där man ömsom sitter och skakar på huvudet i någon slags road förbryllelse och ömsom skrattar så man nästan trillar ur soffan. I say wünderbar.

Frailty är en sådan där film som jag sett några gånger, men nästan glömt bort mellan varven. Sedan när jag ser den kan jag inte fatta varför jag glömt av den. Jag menar, den handlar om religiöst seriemord – We don't kill people, we destroy demons. Den är ju praktiskt taget gjord för mig! Bill "navel lint" Paxton gör ett bra jobb, inte enbart som den religiöst galne fadern men även som regissör. Vissa scener och övergångar gränsar till att vara briljanta. Jag gillar till och med Matthew McConaughey, en skådis som jag annars tycker mest är irriterande. Mycket bra film.

High Fidelity får mig alltid att le. Ända ut i fingertopparna. Jag vet inte om det är för att de tre i musikaffären alla är sådana underbara musiknördar eller att soundtracket är så perfekt att det lyfter filmen till höjder där min kärlek för den fylls på ur en aldrig sinande källa. Och John Cusack är allt lite dreamy, även om han i denna karaktär må vara lite svinig då och då. Det förlåts. För att han i slutet gör ett blandband till henne. I'm so easy.