måndag 31 augusti 2009

Cry havoc and let slip the dogs of war

Helgen har ägnats åt Heroes och Generation Kill.

I det stora hela var säsong två av Heroes en enda lång gäspning, men de tre sista avsnitten var faktiskt riktigt bra. Det glimmade till och plötsligt var spänningen tillbaka. Varför kunde inte hela säsongen ha varit så?

Generation Kill är en smart och snyggt producerad miniserie på sju avsnitt om en pluton under de första veckorna i det krig i Irak som fortfarande pågår. I soldaternas vardag upplevs krigets fasor, orättvisor och tristess. Inkompetenta befäl, ologiska order och handlingar, rasistiska och sexistiska utspel. Ibland skrattade jag högt med vissa karaktärer och åt vissa andra. Ibland ville jag slå dem på käften. Aldrig var jag uttråkad eller ointresserad. Riktigt bra, riktigt hemsk, riktigt sevärd.

Inga kommentarer: