Jag vet att jag har varit lite frånvarande här. Inspirationen har helt enkelt inte infunnit sig. Vet inte om den är tillbaka nu heller, men jag gör ett försök.
En film bör ha en intresseväckande början, ett bra, underhållande, kittlande innehåll, samt ett kick-ass slut. Det samma gäller för en låt. Så varför förstör man annars fantastiska låtar med fade-outs? Det är som att ha gjort en god sås, perfekt till konsistensen, och sedan addera vatten alldeles innan servering. Så sitter man där med en fadd smak i munnen. Allt som byggts upp under låten dör ut i ett utvattnat segt ingenting. Varför? Till vilken nytta?
Vad är meningen med fade-outs? Jag frågar er, för jag förstår inte. Det kan ju inte vara en medveten våldtäkt på låten, det måste finnas en anledning som gör det, om inte förlåtligt, så ändå förståeligt. Vet de inte hur de ska avsluta låten? Ett tips: sluta bara spela. De kan ju inte använda fade-out när de spelar live ändå, då är det väl bara att avsluta som de gör live. Eller lägger jag, som en omusikalisk lyssnare, alldeles för mycket tilltro till musikers förmåga då?
Jag gör en spellista åt min bror i Spotify och det är skrämmande många låtar som avslutas med fade-out. Riktigt bra låtar vars avslut drar ner på känslan och gör mig irriterad.
Men om jag bortser från denna menlösa låtslutsföreteelse så känns det underbart att ha börjat fylla mina dagar med musik igen. Det har varit lite dåligt med det. Speciellt med olika musik. Jag fastnar så lätt i repeat-träsket, eller sitter med tv:n på istället för att spela musik överhuvudtaget. De senaste dagarna däremot har varit väldigt musikbaserade och det känns fint. Nej, dags att fortsätta med min lista.
