torsdag 26 februari 2009

Villhavillhavillhavillhavillha

På väg till lägenheten som skulle synas gick jag in på bokhandeln i Jakobsbergs centrum. Och där stod den. Långt ner på en hylla, men jag såg den ändå. Och som jag är, så förälskade jag mig på en gång. Bläddrade med ett bländande leende. Höll den i min famn och kände mig lite nere över att behöva lämna den där på hyllan. Och ja, jag är medveten om att jag är fantastiskt ytlig och materialistisk ut i fingerspetsarna. Take it or leave it.

Villhavillhavillhavillhavillhavillhavillhavillhavillha!

En sammanställning av Joakim Thåströms låttexter, mellan 1977-2007, och bilder. Med fantastisk layout. Vill ha!

Vad gäller lägenheten så vaknade tyvärr inget ha-begär. Det visade sig även att en kille som hade lägre könummer än mig var där och ville ha den. Så det är bara att leta vidare.

Nej, dags för seriemördare.

onsdag 25 februari 2009

If I was twice the woman I could be, I'd still be half of what you need...

Jag är inte så optimistisk just nu. Inte på det bästa av humör. Det känns som att jag alltid kommer till korta. Som att jag aldrig räcker till. Eller så är jag mest trött just nu.

måndag 23 februari 2009

Tre sedda och fem osedda

Denna långhelg har varit till för att ladda de batterier som levt på sparlåga sedan någon gång i höst… eller till och med sena sommaren. Det har gått rätt bra faktiskt. Även om den snö som kom igen var ett litet bakslag. Våren får allt se till att komma nu.

Hur som helst har helgen inneburit en massa film. Det är visserligen inget ovanligt, that’s how I roll. Men av de åtta filmer som jag har sett har fem av dem varit sådana jag ALDRIG sett tidigare. Det är lite ovanligare.

Jag och min filmtittarpartner började med Illusionisten. Den var över förväntan. Kanske inte så svårt då jag egentligen inte hade några förväntningar på den. Det var en rätt vacker film kostymvis, och jag gillade illusionerna. Jag tycker dock inte att Edward Norton gjorde sitt bästa, hans brytning kändes alldeles för konstlad. Jag brukar gilla Norton och anser att han är riktigt bra skådespelare, men i denna film sopade Paul Giamatti helt banan med honom.

Nästa film var Tropic Thunder med Ben Stiller, Jack Black och Robert Downey Jr. De fejkade trailerna i början var helt fantastiska, alltid roligt med kängor till andra (vågar jag säga ”inte så bra”) filmer. Det var en del humor som var lite swing-and-a-miss-aktiga för min del, men i stort så var den mycket sevärd. Den kommer inte stå i min filmhylla, men om ni ska se en enda film där Tom Cruise är under­hållande på ett bisarrt dansant sätt så kan Tropic Thunder vara filmen.

Big Nothing med Simon Pegg och David Schwimmer. Denna hade jag missat helt. Antagligen för att den inte kom upp på bio här. Förvecklingar och klantiga brottslingar brukar vara en ingrediens som lockar till många skratt och Big Nothing var inget undantag. En trevlig överraskning som köptes osedd för 29 spänn i mataffären.

Little Miss Sunshine var en helt fantastisk film. Ångest, bisarrhet och humor i en trevlig folkvagnsbuss-förpackning. Man kan inte låta bli att förälska sig i denna disfunktionella familj som ger sig ut på road-trip till en skönhetstävling, med besvikelser, död och skratt i bagaget. Abigail Breslin, Greg Kinnear, Paul Dano, Alan Arkin, Toni Collette och Steve Carell är alla fantastiska på sitt vis.

Guds Stad. En Brasiliansk Boy’s in the Hood-aktig film med vissa Guy Richie-tendenser. Baserad på en verklig persons bakgrund, handlar filmen om en fotografs uppväxt i Guds Stad. En uppväxt fylld med våld, kriminalitet, knark och korruption. Denna film kunde ha varit en två timmars ångestresa, men förutom några scener går Guds Stad inte riktigt ner på djupet. Trots detta, eller kanske tack vare detta, är det en bra och sevärd film.

Utöver dessa blev det även Hot Fuzz, Wall-e och Iron Man som jag inte tycker behöver någon direkt presentation.

And the winner is...

Det har nog inte undgått någon att Slumdog Millionaire tog hem åtta Oscars i natt, varav en för bästa film. Det kändes som fler. Jag har inte sett filmen, det är möjligt att det är "världens bästa film", men kom igen: dela med er för fan.

Kanske kommer denna bitskhet som jag påvisar en aning nu utav att just Slumdog Millionaire tog hem Oscarn för music score som alla vet borde ha gått till Danny Elfman (Milk). Men som oftast får jag en känsla av att dessa prisutdelningar på något vis är lite smått riggade.

Nåväl. Wall-e tog hem Oscarn för bästa animerade film. Tummen upp för det. Sean Penn (Milk) tog hem Oscarn för bästa manliga skådespelare och Kate Winslet (The Reader) för bästa kvinnliga. Heath Ledger fick naturligtvis Oscar för sin biroll som Jokern. Hade han fått det om han fortfarande levt tror ni?

Hur som, här är alla vinnarna.

söndag 22 februari 2009

Men va fan...

Veckans låt

Into Dust av Mazzy Star.

Still falling
Breathless and on again
Inside today
Beside me today

Around broken in two
Til your eyes shed into dust
Like two strangers turning into dust
Til my hand shook with the weight of fear

I could possibly be fading
Or have something more to gain
I could feel myself growing colder
I could feel myself under your fate
Under your fate

It was you, breathless and torn
I could feel my eyes turning into dust
And two strangers turning into dust
Turning into dust

fredag 20 februari 2009

Mat och kärlek till livet

Idag är jag ledig. Av ingen annan anledning än för att vara ledig. Inte göra någonting annat än att bara vara. Och äta. Och njuta. Och titta på tv. Och spela tv-spel. Och titta på film. Och älska. Jag behöver älska livet lite och jag tänkte börja idag. Nu.

Jag började med en äggmacka. Egentligen var jag mätt sedan igår. Var på date med två fantastiska människor och vi åt och pratade och skrattade och åt. Jag skämtar inte. Det var längesedan jag var så mätt. Crepe-mätt. Men det var så gott, både varmrätt och den gigantiska efterrätten. Jag beställde in deras största tydligen (utan att egentligen veta det). Men jag är väl ingen amatör heller, så det mesta gick ner. Men jag var nästan lite andfådd där i slutet. Here come the crepe sweats...
Hur som helst så var det fantastiskt trevligt och jag glömde av att jag jobbat innan. Och jag glömde av det tråkiga vädret. Och jag glömde av att jag någon timme innan blev fast i en folkmassa och fick panik. För det var trevligt att träffa dem igen. Trevligt att bara umgås. Att bara vara. Det händer så sällan.

Till äggmackan intogs Criminal Minds från igår och det var fokus på min favoritkaraktär, Reid. Ett fall från hans barndom som visade sig lite annorlunda än det först verkade. Ett bra avsnitt. En bra början på dagen.

Nästa matintag var en macka från Sandys med tillhörande Trocadero. Efter att ha hämtat ut en paket från BlueBox. Ett lyxpaket. Ett unna-mig-paket. Ett skapa-leenden-paket. Och nu är jag en stolt ägare av inte bara en utan två Plain Lazy-väskor och jag älskar dem. Jag älskade dem redan när jag såg dem på bild och i min famn är de ännu bättre. Och dagen fortsätter i ett leende.

Åh, denna väska är helt enkelt som gjord för mig.

Nu är det dags för film, Illusionisten med Edward Norton, och geisha. Mmmm... Edward... jag menar geisha...
Så njut av livet (eller åtminstone helgen) mina vänner och ovänner, för det ska jag göra.

onsdag 18 februari 2009

Are you saying I'm not normal?

Gårdagen var suverän. Nytt House. Det var ett bra öppningsavsnitt som skapade ett leende från öra till öra. Fokuset var mer på förhållandet mellan House och Wilson än på fallet, och jag gillar verkligen deras relation. Avsnittet involverade kidnappning, utpressning, terrorism och mistaken identity. Trevligt, trevligt! Och jag tycker att de borde visa ett nytt avsnitt varje kväll.

The Mentalist intogs idag. Huvudkaraktären verkar vara en aning störd, vilket är en fantastiskt grund för ypperliga karaktärer. Det var en seriemördare, det var lite humor och en lovande start.

Grey's Anatomy säger mig inte så mycket längre. Har egentligen inte gjort det på länge. Och jag förstår mig inte på Daredevil-kamikaze-ST-läkarna. Är det meningen att det ska vara bra? Spännande? Coolt? Jag tycker mer att det är tröttsamt. Så jag förbannar min romantiska sida som vill se mer av dr. Hunt och dr. Yang, för annars skulle jag dumpa denna serie så hårt att dess framtida barn hade blåmärken vid födseln. Eller något sådant...

Nåväl. Nästa vecka kommer Tim Roth ännu en gång in i mitt liv. Jag gillar Tim Roth. Och även om jag inte läst eller sett så mycket av hans nya serie Lie to Me som börjar nästa onsdag på 4:an, så verkar den ha potential att bli riktigt bra. Herr Roth spelar en doktor som är expert på lögner, och han och hans team hjälper olika polisorganisationer med svåra fall. Så nästa onsdag är det inget snack, det blir Lie to Me.
Här hade jag tänkt skriva att Grey's kan ta sig, men så blev det lite sött på slutet. Fan.

måndag 16 februari 2009

Tv, tv, tv

Jag har aldrig fastnat för CSI: NY. Det är inte för att Gary Sinise är dålig, för det är han inte, han är bra. Han är bara inte en Grissom. Det är inte för att de övriga är dåliga heller, även om jag inte tycker att de är uppenbart bra. Förutom Don Flack. Detective. Han gillar jag. Även om några av de få avsnitt jag har sett har varit riktigt bra, så var inte serien sådär mörk som jag ville, och mitt intresse rann ut i sanden. Det är mycket möjligt att jag på grund av detta har missat andra avsnitt som skulle ha kittlat mitt sinne, men nu är det som det är.

Detta innebär att det blir lite tid över för att spela Lego Indiana Jones. Jag kan verkligen inte tröttna på det tv-spelet. Konstigt, men sant. Jag är i övrigt inte så tv-spelande, speciellt när plattformsspelen blev ersatta av sådana som jag bara blir yr av. Super Mario är en barndomskärlek, likaså Sonic och Snake, Rattle & Roll. I övrigt inte så mycket annat. Tills nu alltså. Visst jag har fortfarande svårt med broar och liknande och ramlar ofta nedför stup, men det gör inte så mycket. Jag sitter ändå och skrattar som ett litet barn i en Ben & Jerry-butik.

Hursom. Denna vecka är lite av en premiär-vecka. Åtminstone för tre serier (har jag missat någon?). House börjar imorgon och jag kunde inte vara gladare över detta. Samtidigt börjar dock en annan serie som jag tycker verkar ha potential, nämligen The Mentalist. Så det blir att spela in och se i efterhand. På onsdag har Grey's Anatomy säsongspremiär och det kommer väl bli att jag tittar. Jag tycker inte att det är en sådan bra serie egentligen, men har väldigt svårt för att sluta titta. Vet inte varför. Kanske olycksplats-syndromet. Måste. Titta. På. De. Förolyckade. Kropparna.

I övrigt går det en bra film på 3:an vid 22 imorgon ikväll: Red Dragon. Jag gillade verkligen boken av Thomas Harris när jag läste den för ett antal år sedan och till skillnad från den första filmatiseringen av boken, så gjorde inte Red Dragon mig besviken. Mitt tips är att se den om ni inte redan har gjort det.

Så, vad ska ni titta på under veckan?

söndag 15 februari 2009

Veckans tips: lär dig simma

Ænema av Tool.

Some say the end is near.
Some say we'll see armageddon soon.
Certainly hope we will.
I sure could use a vacation from this bullshit
three ring circus sideshow of freaks
here in this hopeless fucking hole we call LA
The only way to fix it is to flush it all away.
Any fucking time. Any fucking day.
Learn to swim, I'll see you down in Arizona bay.

Fret for your figure and fret for your latte
and fret for your lawsuit and fret for your hairpiece
and fret for your prozac and fret for your pilot
and fret for your contract and fret for your car.
It's a bullshit three ring circus sideshow of freaks
here in this hopeless fucking hole we call LA
The only way to fix it is to flush it all away.
Any fucking time. Any fucking day.
Learn to swim, see you down in Arizona bay.

Some say a comet will fall from the sky.
Followed by meteor showers and tidal waves.
Followed by faultlines that cannot sit still.
Followed by millions of dumbfounded dipshits.
Some say the end is near.
Some say we'll see armageddon soon.
I certainly hope we will
I sure could use a vacation from this stupid shit, silly shit...
One great big festering neon distraction,
I've a suggestion to keep you all occupied. Learn to swim.
Mom's gonna fix it all soon.
Mom's comin' round to put it back the way it ought to be.

Learn to swim.

Fuck L Ron Hubbard and fuck all his clones.
Fuck all these gun-toting hip gangster wannabes.
Learn to swim.
Fuck retro anything. Fuck your tattoos.
Fuck all you junkies and fuck your short memory.
Learn to swim.
Fuck smiley glad-hands with hidden agendas.
Fuck these dysfunctional, insecure actresses.
Learn to swim.

Cuz I'm praying for rain, I'm praying for tidal waves
I wanna see the ground give way, I wanna watch it all go down.
Mom please flush it all away.
I wanna see it go right in and down.
I wanna watch it go right in. Watch you flush it all away.
Time to bring it down again.
Don't just call me pessimist. Try and read between the lines.
I can't imagine why you wouldn't welcome any change, my friend.
I wanna see it all come down, suck it down, flush it down.

Ynk...

Idag är en dag för ynkligheter. Och för att känna sig gammal. Och hypokondrisk. Jag har haft ont i ena foten sedan i fredags. På förmiddagen idag spred det sig till benet och efter det kom illamåendet. Så nu väntar jag bara på andnöd, hjärtattack eller stroke.

fredag 13 februari 2009

Bästa draget, någonsin

Jag valde att åka hem istället för att inta fler drinkar. Jag hade nog bara gäspat käken ur led ändå om jag hade stannat. Visserligen var alkoholen intagen i sällskapet av tre ypperligt trevliga herrar, men jag är helt slut. Jag är inte gjort för att stå i sex timmar och vara trevlig på en konstmässa.
Nu är istället morgonrocken på och soffan bäddad. Sömn är vad jag behöver just nu. Egentligen veckovis av det, men jag får väl nöja mig med en hel natts sömn istället. Jag hoppas i alla fall på att få det.
Och grabbarna? Jag har en känsla av att de får det trevligare utan mig ändå.

Rysk roulett

I går såg jag en välklädd man ta kort på sin bil, med sin mobilkamera, på parkeringen nedanför mitt hus. Jag bor på femte våningen och kunde inte utläsa några ansiktsuttryck, men kan väl tänka mig lite grann hur man skulle reagera om man kom ut på morgonen till en utbränd bil. Knappast några glada känslor.
Den stackars bilen hämtades idag av en orangeklädd man. Han måste vara rätt van att åka och hämta utbrända bilar här. Att parkera på den parkeringen är som att spela rysk roulett.

onsdag 11 februari 2009

Don't forget to remember...

Gah, vad har jag gett mig in på?

Jag vet halvt om halvt vad jag håller på med. Men det är inte mina sidor. Inte från början. Och det gör det hela så mer komplicerat. Ingen sida är likadan. Det är skillnader på html:en, på doctype:en och när jag försöker att göra dem mer lika så att nästa person efter mig ska få det lite enklare så blir det bara konstigt. Tabeller och skit, det var ett tag sedan jag höll på med html och inte ens då var det vidare avancerat. Jag tar tillbaka allt jag sagt, alla de gånger som jag klagade på Flash. Det är ett gudomligt program. Jag är inge vidare när det gäller flash-script heller, men mer än html. Gah, vad har jag gett mig in på?

tisdag 10 februari 2009

Grattis J

Idag fyller en av mina äldsta vänner år. Inte äldsta som i att hon är äldst utav mina vänner, utan den jag har känt längst. Vi har känt varandra i 26 år. Idag fyller hon 30.
Vi ses inte så ofta. Vi lever helt olika liv nu, men en gång var vi väldigt lika, både till utseende och sätt. Hon var en smalare version av mig. Vi gick i samma klass, lekte i skolan, lekte efter skolan, ringdes när vi var i våra respektive hem, trots att vi kanske setts fem minuter tidigare. Nu ses vi några gånger per år (om ens det) men det är alltid trevligt.
Vi gick i samma klass från lekis till och med nian. Sedan hamnade vi i olika klasser. Det var väl då vi började att växa isär. Hitta olika intressen, utveckla olika musiksmak, träffa nya vänner och så vidare. Några av de "nya" finns kvar än idag, andra har jag inte en aning om vad jag skulle prata med dem om ifall jag träffade dem igen.
Det är konstigt det där hur vissa människor försvinner helt ur ens liv, en del saknar man kanske men de flesta tänker man inte ens på. Men samtidigt är det konstigt att det fortfarande kan kännas så bekvämt att träffa någon som man inte umgåtts regelbundet med på över tio år, som man träffar några få gånger om året och som lever ett helt annat liv. Men det är väl de där barnåren kanske, då jag, hon och en annan tjej nästan satt ihop, som gör det.
Hursom så ska vi alla tre ses nästa vecka, äta middag och fira J. Jag ser fram emot det.

Så det är alltså i år som jag släpar mig över 30-strecket. Det känns inte riktigt som att jag är 30 snart, men samtidigt har jag svårt att säga vilken ålder jag känner mig som. Häromdagen hade jag ont nästan överallt och kände mig som 100 och idag när jag spelade en ny värld i Lego Indiana Jones satt jag och skrattade och hoppade i soffan som en överlycklig femåring.
Jag är inte så gammal, men jämförelsevis kommer jag ut i arbetslivet rätt sent (för jag räknar inte de horribla sommar- och extrajobb jag har haft). Finns det måntro något hopp för en oerfaren och naiv 30-åring, som vill jobba av sina lån, att ta sig in på den grymma arbets­marknaden? Jag är inte så säker...

måndag 9 februari 2009

Bra nyheter

House börjar igen den 17 februari! Var bara tvungen att säga det. De bästa nyheterna jag har fått idag. På en vecka. I år. Eller vänta... den 7 mars kommer Wintersleep hit! Första gången på svensk mark. Det var också en bra nyhet.
Nu ska jag fortsätta att ha ont i magen och må illa, som resten av dagen. Good times.

söndag 8 februari 2009

Veckans fisting (på jävligt hög volym)

Wish av Nine Inch Nails.

this is the first day of my last days
I built it up now I take it apart
climbed up real high now fall down real far
no need for me to stay
the last thing left I just threw it away
I put my faith in god and my trust in you
now there's nothing more fucked up I could do

wish there was something real wish there was something true
wish there was something real in this world full of you

I'm the one without a soul
I'm the one with this big fucking hole
no new tale to tell twenty-six years on my way to hell
gotta listen to your big time hard line bad luck fist fuck
don't think you're having all the fun
you know me I hate everyone

wish there was something real wish there was something true
wish there was something real in this world full of you

I want to but I can't turn back
but I want to
wish there was something real wish there was something true
wish there was something real in this world full of you

Jaha...

Ja, det blev naturligtvis ingen Benjamin Button för min del igår. Det var andra gången det fick ställas in. Försöker världen säga mig något?

Istället slötittade jag på Beyond the Sea, en rätt tråkig film trots att Kevin Spacey var med i den. Den hade sina stunder och herr Spacey sjunger över förväntan, men jag kan tänka mig att det är en film man måste vara på humör för att se. Och det var inte jag.

Inte blev det någon Damian Lewis heller. Har börjat titta på Band of Brothers igen och tycker att det är trevligare att titta med någon. En delad upplevelse är en roligare upplevelse. Tyvärr innebär dock detta att när ens tittar-partner inte kan titta, så blir även jag utan. Inte lika roligt. En inte helt genomtänkt strategi alltså. Jag får helt enkelt börja titta på en tv-serie som jag följer helt själv. Då slipper jag slötitta på filmer som jag egentligen inte har något intresse att se. Jag kunde ju ha börjat igår visserligen, men igår levde hoppet. Idag kurerar sig hoppet någonstans under soffan. Kanske kan jag locka fram det med lite glass...

Förövrigt finns det recensioner ute för Coraline som påstår att Tim Burton har med den att göra. Här är en av dem. Suck.

lördag 7 februari 2009

Film 2009

Jag gör ett försök att skriva ett inlägg. Vi får se hur det går.

Empire listade i förra numret ett 60-tal filmer som har premiär 2009. Jag kommer inte att se alla, jag kommer inte vilja se alla, men några har i alla fall fångat mitt intresse, eller kommer i alla fall få en chans. Här är några av dem:

Inglourious Basterds av Quentin Tarantino. Simon Pegg skulle egentligen ha varit med men kunde inte. Jag tror dock att den kan vara sevärd ändå. Ett återbesök till Pulp Fiction har ju räddat min syn på herr Tarantino något. Och när han själv säger att Inglourious Basterds är som Reservoir Dogs fast med nazister, så är denna film ett rätt säkert biokort för 2009.

Watchmen av Zack Snyder. En superhjältefilm. Baserad på en serietidning eller graphic novel. Inget nytt under solen i en lång rad av superhjältefilmer. Jag har inget förhållande till Watchmen, men den kommer ändå att ses. Och jag kommer säkerligen att bli road.

Synecdoche, New York av Charlie Kaufman. Detta är en sådan där film som jag tror jag kunnat missa om jag inte aktivt letat efter en film att se med en vän. Sedan såg jag trailern och blev lite kär. Den kommer vara Kaufman-bisarr och kanske inte helt lättsmält, men jag förnimmade en slags söthet som värmde mitt hjärta.

Coraline av Henry Selick. Jag tycker verkligen att stop-motion är hur coolt som helst och jag kan inte tänka mig att jag inte kommer att se på denna film med ett stadigt leende på läpparna.

Transformers: Revenge of the Fallen av Michael Bay. Jag vet inte vad de kan göra för nytt med denna film, men eftersom den första inte var dålig får man väl ge även denna en chans. Storslagen action är garanterad. Stor duk ett plus, stor popcorn ett måste.

Monsters vs. Aliens av Rob Letterman och Conrad Vernon. Animerad? Ja. Road missTv? Med största säkerhet. Med söta monster och aliens samt en liten röst-dos av Hugh Laurie, hur kan det bli dåligt?

X-men origin: Wolverine av Gavin Hood. Om jag skulle ha gjort en film om en av karaktärerna i X-men, så är chansen rätt stor att jag hade valt just Wolverine. De andra huvudkaraktärerna (i filmerna) känns lite för… preppiga. Skulle vara Nightcrawler då, men det har nog mer att göra med att Alan Cumming är bedårande söt.

Star Trek av J.J. Abrams. Jag har aldrig riktigt följt serien eller sett filmerna. Jag har sett några avsnitt då och då, men skulle inte kalla mig för ett fan. Men det nya formatet och det faktum att Simon Pegg är med, ökar chanserna för att jag kommer se den.

Terminator Salvation av McG. Behövs det verkligen någon mer Terminator-film? Jag är lite kluven. Jag tror att den kan bli schysst, så jag lär ju se den. Men jag tror att jag kommer se den mest för att Arnvold INTE är med i den. För snälla säg att han inte är med! Dessutom har Danny Elfman hållit i musikspakarna så det är bara att luta sig tillbaka och njuta.

The Imaginarium of dr. Parnassus av Terry Gilliam. Åh, jag är verkligen förtjust i Terry Gilliam! Jag skulle kunna tillägna ett helt inlägg bara till honom, och det kanske jag kommer att göra också lite längre fram. Jag har en känsla av att denna film kommer vara underbar, till handling, utseende och framförande. Måste ses!

Where the Wild Things Are av Spike Jonze. Jag är fortfarande helt till mig när det gäller den här filmen. Vill se nu! Men hit kommer den väl inte förrän någon gång nästa år…

Så, elva filmer. Det kommer att bli fler, garanterat. Men just nu är det dessa som finns på min lista. Om det betyder att jag kommer se dem på bio eller inte, det får tiden utvisa. Jag tror nog mest på The Imaginarium of dr. Parnassus, Where the Wild Things Are, Monsters vs. Aliens och Coraline för tillfället. Har ni tips på någon mer jag bör se så tar jag gärna emot förslag.

Jag kommer att skriva lite mer om varje film när de närmar sig eller när jag sett dem. För vissa av dessa dröjer det nämligen ett antal månader innan de kommer hit och både ni och jag kommer att glömma det ändå om jag skulle haft med något om handlingen på alla nu.
Dessutom ska jag snart bege mig ut i dimman och se på The Curious Case of Benjamin Button av David Fincher. Måste bara försöka sänka mina förväntningar något…

torsdag 5 februari 2009

There's a ghost in my house...

Jag känner mig lite frånvarande just nu. Kanske en fas, kanske något mer. Hursom måste jag bara tipsa om Dolt Under Ytan med Harrison Ford och Michelle Pfeiffer som visas på TV3 kl 22 ikväll. Kuslig liten historia. Och bra.

söndag 1 februari 2009

Veckans låt

Laser Beams av Wintersleep.

One day laser beams will cure my sight
-5. That's pretty much blind
I wanna see things, you know
Stare so deep into the laptop light
Sip your coffee and stare
Like you got something to say
But you can't say it cause it just 'aint there anymore
The black premonition flexed in his mind
Conversed with absolute time
And space
And time and space
And nothing really matters anymore

You can't say, don't ever say it
It's not tangible, it's not even relevant
A warm hand, a short skirt
A soft blanket, a trusty appliance
A fifty-seven in mathematics and science
An oxygen mask
They stick it and they never come back
Never come back anymore

Are you with me or am I wrong?
The silly old songs
Do they mean anything or am I just wrong?
Am I just wrong?
How did I ever get so god damn dumb
A foreign lick from a familiar tongue
It's not one you love, but it's familiar enough
Mouthful of teeth chewed up and spit on the ground
When I speak, I'm all words, just wide naked sound
Carelessly rendered and scattered around
Random, animal
Clumsily stitched together
Forever alien and forever altered
Floating in absolute time and space
And time and space
and nothing really matters anymore