Veckans låt

Burn av The Cure.

Don't talk of love, the shadows purr,
murmuring me away from you.
Don't talk of worlds that never were,
the end is all that's ever true.
There's nothing you can ever say,
nothing you can ever do.
Still every night I burn,
every night I scream your name.
Every night I burn,
every night the dream's the same.

Just paint your face, the shadows smile,
slipping me away from you.
It doesn't matter how you hide,
find you if we're wanting to.
So slide back down and close your eyes,
sleep a while you must be tired.
But every night I burn,
every night I call your name.
Every night I burn,
every night I fall again.

What came first, the music or the misery?

Did I listen to pop music because I was miserable? Or was I miserable because I listened to pop music?

Dagens tredje film blev High Fidelity. John Cusack spelar huvudkaraktären Rob Gordon som äger en skivbutik, gör slut med sin flickvän Laura och gör en lista över de Topp 5 förhållandeslut som skett under hans liv. Han är så ljuvligt bitter! I love it!
Jon Dillinger was killed behind that theater in a hale of FBI gunfire. And do you know who tipped them off? His fucking girlfriend. All he wanted to do was go to the movies.
Och han är en så jävla usel människa, men det görs med sådan varm humor att man bara ler.

Hela filmen är faktiskt helt ljuvlig. Schyssta klipp och Robs utfall och monologer mot kameran fungerar jättebra. Men det är inte bara Robs karaktär som är bra, Barry och Dick till exempel, musikfånetvillingarna (som jobbar i musikaffären) är underbara på sina egna musiknördiga sätt.
Och besserwisseriet som dessa elitistiska musiknördar svänger sig med i denna film blir inte jobbigt, utan fungerar som en komisk krydda som bara gör allt bättre.

Om ni inte såg den ikväll på 5:an, hyr den eller köp den! Den är definitivt värd pengarna.

Now, the making of a good compilation tape is a very subtle art. Many do's and don'ts. First of all you're using someone else's poetry to express how you feel. This is a delicate thing.

Allow me to grab my bulletin. Seatbelts.

Om jag skulle döma denna film efter namnet, Flight of the Phoenix, skulle jag aldrig ha tittat på den. Men nu var tv:n på 3:an just när den började och slö som jag är lät jag det vara kvar. Och döm till min stora förvåning – och glädje – så möttes jag av ett bekant ansikte: Hugh Laurie.
Jag har varit förtjust i Hugh Laurie sedan jag först såg honom som en inte så smart prins i Black Adder. Men jag har inte koll på alla filmer han är med i. Så detta var en glad överraskning.

Ett gäng oljeborrare störtar i öknen och bestämmer sig för att bygga ett plan av de flygplansdelar som blev kvar i kraschen. Lite för mycket drama och mänsklig idioti och lite för mycket manligt ego för min del. Men hey, man får ju se en skäggig Laurie med bar överkropp.
Om man ska titta på en flygplanskraschfilm så tror jag dock mer på Alive, även om det var längesedan jag såg den.

Men för att komma tillbaka till Hugh Laurie så har House säsongspremiär den 5 februari. Wohoo! En annan serie, som jag inte har sett ännu, men ändå rekommenderar är 30 Rock, som har premiär på kanal 4+ den 1 februari.

I’m serious as an erection problem

Jag har aldrig varit ett fan av Pierce Brosnan. Jag har tyckt att han har varit lite stel, om än lite med glimten i ögat vid vissa tillfällen. Så varför skriver jag då om honom nu? Herr Bond med flera kan nämligen ta sig – fram för Julian Noble i The Matador! Shit, vilken bra karaktär! Så totalt sliten i kanterna, en barnsligt retstickig lögnare, suput och runtknullande fuck-up, som ändå lyckas mörda folk till höger och vänster. Men inte som torped, nej nej, utan som en dödens problemlösare. Mycket mer affärsaktigt.

Själva filmen lunkar på i maklig takt och är sådär trevlig som en varm filt kan vara en kall vinterkväll. Och komisk. En lönnmördare möter en affärsman, tycke uppstår, lönnmördaren går in i väggen och söker upp affärsman för att be om hjälp, affärsman ställer upp och lönnmördare kan pensionera sig på en ö med grekiska skönheter.
Visst låter det bra? Jag skrattar i alla fall högt ett antal gånger och det är ett rätt bra betyg, om man frågar mig.

Apropå bra film så frågade någon från mitt tidigare liv om jag hade något filmtips. I have oodles. Problemet med att fråga mig om filmtips är dock att jag som oftast får hjärnsläpp och sitter och fnittrar en lång stund framför filmhyllan, i stort behov av medicinering och tvångströja.
En enkel liten förfrågan om ett filmtips resulterar istället i ett långt mail med ett större antal filmer uppställda efter olika genrer. Och ändå glömde jag The Matador! Så om du, av någon anledning, skulle läsa detta Marcus, så se även Matador. Om inte för handlingens skull så åtminstone för att se Pierce Brosnan i hans absolut bästa rollprestation.

MissTv has nothing in her pockets but lint and sadness...

Heath "The Joker" Ledger är död. Så ofantligt onödigt.

And here are the nominees...

Jo, just det. Oscarsnomineringarna är klara. Vi får väl hoppas att manusförfattarstrejken inte sätter käppar i hjulet för även denna ceremoni.

Här är några av kategorierna. Kan ni gissa vilka jag hejar på?

Bästa film
Atonement
Juno
Michael Clayton
No country for old men
There will be blood

Bästa manliga huvudroll
George Clooney i Michael Clayton
Daniel Day-Lewis i There will be blood
Johnny Depp i Sweeney Todd the demon barber of fleet street
Tommy Lee Jones i In the valley of elah
Viggo Mortensen i Eastern promises

Bästa kvinnliga huvudroll
Cate Blanchett i Elizabeth: the golden age
Julie Christie i Away from her
Marion Cotillard i La vie en rose
Laura Linney i The savages
Ellen Page i Juno

Bästa regi
Julian Schnabel för The diving bell and the butterfly
Jason Reitman för Juno
Tony Gilroy för Michael Clayton
Joel Coen och Ethan Coen för No country for old men
Paul Thomas Anderson för There will be blood

Bästa scenografi
American ganster
Atonement
The golden compass
Sweeney Todd the demon barber of fleet street
There will be blood

I’m having an old friend for dinner…

Verkligheten kom ikapp mig idag. Det gillas inte. Så jag har försökt att glömma mig bort tillsammans med Bones. Och det gick rätt bra faktiskt. En seriemördare som även är kannibal! Underbart!

Men det slutar inte där. För det verkar som att det är en duo, som har verkat under en längre tid! Mästaren lär upp någon som sedan tar över mästarens roll med en egen lärling. Så fortsätter det sedan genom att de byter ut delar i ett silverskelett med skelettdelar från deras offer.
Och naturligtvis har det en religiös bakgrund. En alldeles ypperlig seriemördarkaraktär alltså. Så nu hoppas jag bara att han fortsätter att komma undan.

Och sist men absolut inte minst. Stephen Lynch kommer till Sverige! 21:e-22:e mars är han i Stockholm på China Teatern, 25:e i Malmö och 27:e i Göteborg. Gå och se!

The Golden Compass

Jag är, som tidigare påpekats, svag för roliga gadgets, och det fanns ett antal i The Golden Compass. Förutom kompassen själv, var filmprojektorn suverän och spionflugorna coola. Sedan är det något speciellt med zeppelinare och även det andra luftskeppet var schysst.

Men snygga och roliga gadgets gör ju tyvärr inte en film. Inte heller Christopher Lee (även om han alltid är cool), då han var bara med i några minuter. Så The Golden Compass imponerade inte märkbart. Detta trots att förutsättningar var bra i och med en humongous duk, ytterst lite folk och varma popcorn. Det är möjligt att jag kommer att se uppföljningsfilmerna, men det lär inte bli på bio.

Veckans låt

Lullaby (The Divorce Song) av Stephen Lynch.

Hush little girl,
sweet baby don’t cry, tonight
Daddy is here and he'll sing you a soft lullaby, tonight.
Why can’t it all be like it was before,
how can I explain why mommy's not here anymore?

Cause daddy likes porno and $10 whores,
daddy gets wasted and robs liquor stores,
daddy likes rubbing against little boys on the bus.
I think that’s why mommy left us, mommy left us.

Hush little girl,
there is no reason to fret, tonight.
Don't mind the smoke,
daddy just wants to forget, tonight.
Soon it will all be like it was before.
Any minute, she will walk through that front door.

But daddy plays poker and drinks lots of beer,
then he wants sex that involves mommy's rear.
Daddy has sores on his naughty parts oozing with pus.
I think that’s why mommy left us.

Please don’t cry,
I swear i’ll try to be here by your side.

Right after daddy gets home from the bar,
visits his bookie and steals a new car.
He’ll drive to the strip club,
and if daddy plays his cards right,
he’ll bring home your new mommy tonight.

Humor me!

Det behövs komik, humor och skratt i världen. Idag kanske mer än vanligt, för min del. Hjärtat har slagit i turbofart vid fler tillfällen än en och jag är helt slut i både kropp och själ.
Därför behövs lite skratt, så varsågod:

Mannen med frisyren: Russel Brand

En klassiker: Bill Hicks

Bake me a cake or die on my doorstep: Dylan Moran

Sedan måste jag även tipsa om Popcorn08, som har samlat ihop delar av komedieliten för uppvisning i dagarna tre.
Här är lite av det som erbjuds:

Fredag 1 februari:
The Roots of Monty Python – kl. 18.00

Lördag 2 februari:
Dylan Moran “Like Totally” – kl.16.15
Pablo Francisco Live – kl. 21.00

Söndag 3 februari:
Mighty Boosh – kl.14.00
Run, Fat Boy, Run – kl. 20.45

The Horror eller Lugnet före Redovisningsstormen

Som ett litet ynkligt får darrar jag inför slakten idag. Att få alla sina brister och fel kastade i ansiktet lockar inte direkt. Det spelar ingen roll att jag vet om de flesta i förväg. "Tiden räckte inte till" låter som ett rätt fattigt försvar nu.

Illamåendet är på plats. Skamvrån väntar...

They love the tender meat…

Ofantligt trött efter 16 timmar av stress, panik och hårt arbete igår som ledde till ett sent insomnande och tyvärr ett paniskt och alldeles för tidigt uppvaknande i morse. Och vad välkomnas man av när man stiger upp om inte regnet som hamrar mot fönstret. Oh, joy.

Så det har inte varit en sådan energifylld dag. Soffan, tv, laptopen och en massa film-trailers! Hade jag bara orkat göra popcorn, så hade det varit perfekt.

Här är några av dem:

Shrooms
Det vanliga konceptet: en grupp med unga människor ger sig ut i skogen och har skoj (sex, alkohol och droger är vanligt förekommande) tills de måste försöka fly för att inte en efter en bli mördade av något fult.
Handlingen utspelar sig på Irland, så det är ju ett plus. Annars blev jag inte direkt sugen. På hyrd dvd kanske, en trött bakisdag.

Caramel
En film om fem kvinnor i Beirut som har regelbundna träffar på en skönhetssalong.
Vet inte om jag vågar kalla den chick-flick, men humoristiska, romantiska och sorgsna inslag kan vara ypperligt bra (om de görs på rätt sätt), men det var inget som denna trailer visade på. Inte för att vara negativ, men jag tror inte att jag kommer att se denna på varken bio eller dvd.

The Orphanage
Ännu en film som börjar lite fint och så men som sedan involverar ett hus vars ondskefulla krafter smittar av sig på ett barn, som i form av något annat hämnas något som hände i det förflutna.
Barn kan vara äckliga ibland och jag kan tänka mig att barnet i denna film inte är ett undantag. Frågan är väl om han kan bära handlingen på sina axlar. Det var dock några riktigt schyssta bilder i trailern, så chansen kanske finns för ett biobesök.

The Hottie and the Nottie
En grabb vill få en chans med en hottie, men måste först skaffa en dejt till nottie; den inte snygga väninnan. Men naturligtvis kommer det att visa sig att lilla nottie egentligen (med lite hjälp) är en hottie.
Eh, nej. Nej, nej, nej, nej. Nej.

The Chronicles of Narnia: Prince Caspian
Fortsättningen på historien om Narnia.
Den är säkert storslagen på sitt vis, men mycket av det som gjorde den första filmen sevärd, som alla djur, figurer och Mr. Tumnus, är inte längre någon nyhet eller inte ens med. Jag har inte heller någon nostalgisk koppling till handlingen i denna film, så jag är skeptisk.

Semi-Pro
Will Ferrell ska försöka få in sitt inte så bra basketlag i NBA. Detta görs bland annat genom olika slags reklamjippon, som exempelvis att brottas med en björn.
Jag har inte sett så många filmer med Will Farrell, men Zoolander är lite skoj och Stranger Than Fiction är ju suverän. Sedan är jag ju lite svag för repliker som denna: Grab a small child and use it as a shield.

In the Name of the King
En vanlig bybo måste bli en krigare och slåss mot en ondskefull magiker som ger sig på hans by och kidnappar hans fru. Allt i ett Sagan Om Ringen-rippat skal.
Jason Statham (Snatch) är inte alls övertygande som krigaren de andra ska följa i slaget mot ondskan. Kändes bara konstigt.

Wanted
James McAvoy får chansen att välja på att vara ett får och fortsätta sitt liv i kontorslandskapet eller bli en varg som tar sitt liv i sina egna händer och får hångla med Angelina Jolie. Svårt val eller?
Jag vet inte riktigt om jag köper handlingen genom att titta på trailern. Varför skulle ett lönnmördargäng ta sig tid att träna upp någon som aldrig hållit i ett vapen att bli en lönnmördare, bara för att hans far var den bäste som fanns? Är lönnmördarförmågor ärftliga? Kanske är överenskommelsen med publiken starkare i filmen. Hursomhelst lär det bli en massa action i alla fall.

Me & You, Us, Forever
En 47-årig man drömmer sig tillbaka till sin första förälskelse 30 år tidigare och bestämmer sig för att söka upp henne.
Det måste vara den smörigaste trailer jag någonsin sett i hela mitt snart 29-åriga liv. Usch.

Nu blir det Mord i Sinnet.

Veckans låt

Reptile av Nine Inch Nails.

She spreads herself wide open
to let the insects in.
She leaves a trail of honey
to show me where she's been.

She has the blood of reptile
just underneath her skin.
Seeds from a thousand others
drip down from within.

Jaha...

Igår var sista avsnittet av Medium och jag måste erkänna att jag är besviken. Jag menar, det här var ett avsnitt som de byggt upp till de senaste avsnitten (inte bara en "to be continued", utan TVÅ!), men det blev lite av ett antiklimax. Ett "jaha" och så var det slut för den här säsongen.

Det kändes inte som att handlingen var nog fokuserad, utan sprang runt lite och bara petade. Riktigt synd. Speciellt när det nu var en seriemördare som var i farten.
Inga överraskningar och spretig handling ger en gäspande misstv.

This is usually the part where people start screaming

You see yourself as some sort of humanitarian, don’t you? A do-gooder. A hero, kidnapping men and women who are different. Does that make you feel powerful? We’re quite alike you know. You collect special people. So do I.

Jag tog en quiz idag som handlade om vem av karaktärerna i den suveräna serien Heroes man är mest lik. Eller något sådant. Tydligen är jag mest lik Sylar. Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta… jag menar, jag är ju faktiskt inte någon psykopatisk seriemördare… eller? Det kanske var därför jag aldrig fick något husdjur som barn…

I'm a natural progression of the species. Evolution is a part of nature and nature kills. Simple, right?

Veckans låt

Monster Song av Peace, Love & Pitbulls.

Here comes the rush, boy. Here comes the curse.
This is me and I'm all dressed up in dirt.
I'm in a sewer. I'm in a hole.
I'm doing things I'm not supposed to do.
This ain't no party. This ain't no smile.
Where nothing's sacred there’s no lullabies.

There's a monster in me. I can feel it's alive.
There's a monster in me. I got to keep it inside.

Here comes the demons. Here comes the lies.
Where's nothing's sacred. There's nowhere to hide.
I'm in the Quick Sand. I'm heavy lead.
It's all black, I don't know what I said.

There's a monster in me. I can feel it's alive.
There's a monster in me. I got to keep it inside.

I come crawling. I'm on the floor.
I come crawling. I come like a sore.
Feel like a car crash. It's all a blur.
Feel like a car. Crash it really hurts.
Here comes the demons. Here comes the lies.
This is me and I'm all dressed like a riot.

There's a monster in me. I can feel it's alive.
There's a monster in me. I got to keep it inside.

The Kevin Bacon Game Challenge!

Nick Frost was in Shaun of the Dead with Simon Pegg. Simon Pegg was in Mission: Impossible III with Laurence Fishburne. Laurence Fishburne was in Mystic River with Kevin Bacon.

Do the same with one or all of these actresses/actors!
Natalie Portman
Christopher Lloyd
Judi Dench
Robert Carlyle
Kate Winslet
Christopher Plummer

No cheating please.

Alien vs. Predator 2 – anytime!

Jag måste väl medge att jag inte begär lika mycket när det gäller sådana här filmer. Man vet på ett ungefär vad man får redan innan. Men det gör inget. Vi får se de vanliga sakerna, Predatorns små gadgets vi har sett förut samt några nya, alienslem, skrikande offer och tungor med hålslagartendenser.

Om man jämför denna med den första kan jag inte riktigt bestämma mig för vilken av dem som var bäst. I den första, när de väl var nere i pyramiden, var miljön schysst. ”Det slutna rummet”-känslan passar utmärkt för Alien- och Predator-handlingar. I denna film är de i en småstad och det fungerar tyvärr inte lika bra. Så fort de är nere i kloakerna eller inne i sjukhuset fungerar det bättre.

Det trista är att inledningen på filmen, själva uppbyggnaden är lite väl utdragen. Speciellt med tanke på att filmen inte är så lång. Det fungerar men mestadels för att man får se mycket aliens. Det är aliens överallt! Och folk dör som flugor! I love it! Och jag gillar verkligen predalienen, den ser riktigt schysst ut, måste jag säga. Och ja, jag vet att jag är lättflörtad.

Men jag är inte bitter…

To be continued… FUCK YOU!
Jag hatar när serier envisas med ”to be continued”. Det här är den största anledningen till att inte titta på serier när de går på tv utan istället se dem på dvd.
Medium har nu lyckats med konststycket att göra en ”to be continued” två avsnitt per rad, lagom till sista avsnittet för säsongen nästa vecka. Fruktansvärt frustrerande.

Och jag som behövde komma bort från verkligheten med lite njutbart serietittande. Men jag är fortfarande arg på dumma amerikaner som kommer rösta på konservativa och religiösa republikaner i presidentvalet.
Visst är det underbart att en av världens mäktigaste länder tar beslut utifrån religiösa illusioner? ”Giftermål bör bara gälla mellan man och kvinna” = idioter! ”Oskyldiga liv (läs foster) får absolut inte dödas” = idioter! Jag blir mörkrädd.

Och jag måste även säga att jag är mäkta stolt över mänskligheten när jag får höra att folk roar sig med att skjuta nyårsraketer på andra människor. Bravo. Vi har verkligen kommit långt.

Kliché någon?

Kollade på Shooter…

– Hjältens bästa vän dör: CHECK
– Hjälten går i slow-motion: CHECK
– Hjälten får frågan att hjälpa sitt land ”en sista gång”: CHECK
– Hjälten sätts dit: CHECK
– Skurkarna är fuck-ups när det gäller: CHECK
– Om hjälten hamnar i vatten när han jagas kommer han undan med hjälp av en pråm: CHECK
– Tjejen används som bete för att locka fram hjälten: CHECK
– Gröngölings-agenten utreder på egen hand trots att alla andra är emot: CHECK
– Åtminstone en av skurkarna är ett äckel: CHECK
– Någon gång under filmen visas en flash-back till vännens död: CHECK
– Hjälten får sin hämnd: CHECK
– Hjälten och tjejen kör iväg på en raksträcka i slutscenen: CHECK

Gott nytt filmår!

Vad jag kan säga om 2007 är att jag har sett alldeles för få filmer. Speciellt på bio. De enda jag just nu kan dra mig till minnes är: Spider Man 3, Hot Fuzz, Zodiac, Pans Labyrint, 1408, Transformers, Sunshine, Bourne Ultimatum samt Simpsons-filmen.
Rent ut sagt tragiskt. Så mitt nyårslöfte är helt enkelt: gå på bio oftare! Bli snällare eller motionera mera – sådan skit kan ta sig.

Det är några filmer som jag redan nämnt; No Country For Old Men, The Dark Knight, Run, Fat Boy, Run och nya Alien vs. Predator. Men jag ser naturligtvis fram emot andra filmer också. 2008 ser ut att bli ett bra filmår.

Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street av Tim Burton ser ut att bli en sådan där traditionell Burton-film som jag älskar, med ett litet undantag… det är en musikal. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, men av det lilla jag sett är den ack så charmigt mörk. Sedan blir den ju inte sämre av att Johhny Depp har huvudrollen eller att Alan Rickman (wohoo) och Helena Bonham Carter är med.

Jag är medveten om att Run, Fat Boy, Run är en romantisk komedi, men jag ser ändå väldigt mycket fram emot den. Jag avgudar ju Dylan Moran och i smyg även Simon Pegg. Det konstiga med denna film är att den hade premiär i England redan i september i år, men eftersom vi följer USA (någon som vet varför?) så har den inte premiär här förrän i slutet av mars 2008. Störtlöjligt!

En film som ser ut att kunna bli 2008 års sötaste film är Pixars nya film WALL•E. Den handlar om en liten robot som samlar ihop skräp till små kuber på jorden efter att allt och alla dött ut.
Här är en trailer, den som inte blir berörd av den har inget hjärta. Så är det bara.

Första halvårets filmer på min biolista just nu:
Aliens vs. Predator: Requiem (januari) – anytime.
I Am Legend (januari) – Will Smith i Ensam Hemma 5? Hoppas inte…
No Country For Old Men (februari) – det är något speciellt med Coen-brödernas filmer.
Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street (februari) – kannibalist, javisst!
Run, Fat Boy, Run (mars) – go Dylan, go Dylan!
Indiana Jones And the Kingdom of the Crystal Skull (maj) – kan inte låta bli att bli nyfiken.
WALL•E (juni) – tihi med socker på.
The Incredible Hulk (juni) – Hulk mad! Jag är så lättroad…
The Dark Knight (juli) – why so serious? Moohaahahaaa!

Har ni tips om andra filmer jag bör se, lämna gärna en kommentar!