söndag 27 januari 2008

What came first, the music or the misery?

Did I listen to pop music because I was miserable? Or was I miserable because I listened to pop music?

Dagens tredje film blev High Fidelity. John Cusack spelar huvudkaraktären Rob Gordon som äger en skivbutik, gör slut med sin flickvän Laura och gör en lista över de Topp 5 förhållandeslut som skett under hans liv. Han är så ljuvligt bitter! I love it!
Jon Dillinger was killed behind that theater in a hale of FBI gunfire. And do you know who tipped them off? His fucking girlfriend. All he wanted to do was go to the movies.
Och han är en så jävla usel människa, men det görs med sådan varm humor att man bara ler.

Hela filmen är faktiskt helt ljuvlig. Schyssta klipp och Robs utfall och monologer mot kameran fungerar jättebra. Men det är inte bara Robs karaktär som är bra, Barry och Dick till exempel, musikfånetvillingarna (som jobbar i musikaffären) är underbara på sina egna musiknördiga sätt.
Och besserwisseriet som dessa elitistiska musiknördar svänger sig med i denna film blir inte jobbigt, utan fungerar som en komisk krydda som bara gör allt bättre.

Om ni inte såg den ikväll på 5:an, hyr den eller köp den! Den är definitivt värd pengarna.

Now, the making of a good compilation tape is a very subtle art. Many do's and don'ts. First of all you're using someone else's poetry to express how you feel. This is a delicate thing.

2 kommentarer:

Sunkmamman Hanna sa...

Och man måste själv vara lite av en musiknörd för att uppskatta den sortens humor, antar jag. Mina föräldrar drog väl på smilbanden en eller två gånger under filmens gång. Själv har ju både jag och Misha sett den ett antal gånger och flabbade.. Men..

missTv sa...

Det är nog sant. Lite igenkännande sådär. Men så är det väl med all komik.