Idag fick jag ett brev som välkomnade mig till gynekologisk cellprovtagning. Finns det något otrevligare? Kanske inte brevet i sig, men själva företeelsen.
Min första upplevelse av en gynundersökning var faktiskt bra, hon som gjorde den var väldigt vänlig och pedagogisk. Förklarade varje instrument och vad hon skulle göra. Visserligen jobbade hon på en ungdomsmottagning så det kanske fanns en anledning till hennes pedagogik.
Min andra upplevelse var precis tvärtom. Kall och smärtfull. För er som inte vet hur instrumenten ser ut, så finns det en som ska öppna upp, och det var med den hon lyckades nypa mig med. Inne i mig. Det är så fobier och olustkänslor inför något skapas.
4 kommentarer:
Jag fick en kallesle igår jag med. Roligare kan man ju vara med om :/
Vidrigt. Jag har lyckats missa min tid i tio års tid, nu börjar jag komma upp i den åldern att polarna hittat grejer vid cellundersökningen som måste tas bort. Sån ångest. Vill verkligen inte. Men, jag ska. Innan året är slut. Ta tag i det.
Det är något ångestframkallande med gynekologudersökningar. Jag var också på cellprovtagning förr ett tag sen. Som tur var gick det himla fort och smidigt.
Ja, det måste ju göras... Får bunkra upp med glass, choklad och Damian Lewis-film som tröst.
Skicka en kommentar