Jag älskar verkligen den här staden. Jag vill bo här. I och för sig i en klimatreglerbar dräkt med tanke på värmen. Men ändå. Det vore värt det.
I dag har ägnats åt slappande och promenerande. Slappandet skedde i hotellrummet när jag egentligen skulle ha pluggat, promenerandet skedde i French Quarter. Området är så charmigt att jag måste hålla i mig för att inte springa omkring och fnittra som en liten skolflicka.
Byggnaderna, gatumusiken, maten och de leende människorna. Alla verkar på bra humör av någon anledning och det är faktiskt stört omöjligt att hålla tillbaka leendet när man ser och hör alla gatumusikanter som står i alla vägskäl (ok, kanske inte alla). Trötta fötter får tillbaka sin spänst och stela ryggar mjuknar.
Jo, just det, höll på att glömma: intervjun idag gick också bra. Trots att jag inte hade några frågor från början. Men har fortfarande inte fått något skrivet och det känns lite skrämmande. Inte så länge tid kvar heller och 30 000 tecken låter oändligt långt…
Nåväl. Med risk att upprepa mig: jag älskar N’Awlins. Förutom mulornas bakdelssekret på Decatur som jag naturligtvis trampade i. Fantastiskt. Att åka muldriven vagn kanske anses som romantiskt av vissa, men min sandal håller inte med.
1 kommentar:
Vad härligt att höra att ni har det bra.
Och att intervjuerna flyter på - kul!
Skicka en kommentar