lördag 10 januari 2009

Tjusning

Jag ber om ursäkt. Litegrann. För jag förstod nog inte innan. Tjusningen. Jag hade fattat till en viss grad, men inte helt och hållet. Tjusningen i att vara tillsammans med en musiker. Hur kunde jag? Jag har inte varit tillsammans med en musiker. Inte direkt. En månad för över tio år sedan räknas inte, och något sådant här var det inte tal om.
Nu förstår jag. När jag tittar på det här så förstår jag. Tänk att sitta uppkrupen i soffan med honom framför sig. Sjungandes. Bara för mig.
Så, jag förstår nu. Tjusningen.

13 kommentarer:

LadyM sa...

Jo det har sin charm att vara ihop med en musiker - man får inte höra annat än riff och melodislingor dagarna i ända ;)

Hanna sa...

Jag har haft min beskärda del av romanser med musiker och jag kan väl kanske konstatera att jag inte är en rockstjärnetypavflickvän.
Som Malin säger så är det mest samma gitarrslingor som spelas om och om och om och om igen tills man blir vansinnig och vill bita av sig sina egna öron och kasta dom väldigt långt bort.

Men för vissa så kanske det är jätteromantiskt..

De sa...

Hehe, jag tänkte väl inte på gitarrslingorna utan mer det intima akustiska... som David visade på i länken, om ni tittade på det.

Anonym sa...

Hm...det där var porrigt. Tyvärr är det sällan sådär att vara gift med en musiker, det är väldigt sällan som man får en serenad på det där sättet... :-)

Istället får man lyssna på samma melodislinga om och om och om och om igen och så får man leva med att han alltid är upptagen med annat eller ute och far och spelar.

Att vara gift med en musiker är mer romantiskt på pappret än i verkliga livet, tro mig :-)

mistlur sa...

'amen ni'rå!

misstv, vi är ashäftiga. låt dom inte säga annat. :)

beardonaut sa...

Jag väljer att tro på tjejerna som kommenterat ovan.

De sa...

Men tjejer! Begär det då! Gör det för oss som inte kan. Lev drömmen! Själv har jag inte råd att åka till USA och stalka herr Edwards.

Och herr mistlur, med tanke på att du aldrig spelat för mig så lutar jag nog åt att lita på Hanna i detta avseende. Fast dina musik-inlägg knuffar dig åtminstone lite åt det ashäftiga hållet.

Anonym sa...

Mm, jag instämmer med de övriga damerna. Att leva tillsammans med en musiker är överskattat. Därför jag övergick till en geek *flinar*

De sa...

Men om man har honom i en liten låda då och tar fram honom när man behöver en serenad? Fast det kanske är taskigt mot honom...

Och nördar är underskattade varelser.

mistlur sa...

gräset är alltid grönare där kossorna skitit. ingen rök utan eld. trillar poletten ner?

De sa...

Jag gillar varken kossor eller deras efterlämningar och har aldrig varit förtjust i rök. Och borde det inte vara plektrum? Så... eh, nej? Vad maynard du?

mistlur sa...

jag maynar bara att ingenting är så enkelt som det verkar. lille edward har säker spelat den där låten hemma till fördärvet innan den hamnade på skiva. och tur det, finns många detaljer som ska till på en låt innan den är klar.

De sa...

Ok, ok, ok. Ni har alla övertygat mig. Det finns ingen tjusning. Allt är bara en massa harvande. Tjusningen är att kunna titta på en podcast hur många gånger man vill.