Hotellet som Gud glömde…

Ett lapptäcke av grönt, brunt och beige. Så såg vägen ner mot New Orleans ut. Åh, förlåt: N’Awlins. Ganska skakig landning dock. Gillar inte landningar, men är omåttligt fascinerad av utsikten ovanifrån. Små bilar och miniatyrhus. Little boxes, little boxes…

Nu sitter jag på the Lafayette, i ett charmigt hotellrum vars balkong har utsikt mot parken. Det är rent, svalt med morgonrockar i garderoben. Ljusår från det första hotellet vi kom till. I det första rummet fungerade varken telefon eller tv och det var hål i badrumsväggen. I det andra rummet var det inte dammsuget och lampan på toaletten fungerade inte. And the smile turned up side down...
Jag är inte alltför kinkig, ett hotellrum kan vara gammalt och slitet, men det ska fan vara rent och fungerande. Canal Streets hotellrum var sämre än det hotellrum i London jag försökt förtränga i några år. Jag kan inte förklara hur illa detta faktiskt innebär. Allt jag kan säga är: hu.
Men nu är jag nöjd och dessutom mätt. Imorgon blir det avnjutning av staden och lite intervjuer.

Girls Girls Girls

Hur vill ni ha dem? Flörtiga, dansanta, villiga, nakna och runt en stolpe? Jag har inget emot naken underhållning, men om jag vore er skulle jag begära en sjukdomshistoria innan jag tog i någon av dem. Men jag kanske är fördomsfull.
Det där med ett familjevänligt Vegas vet jag väl inte om jag håller med om. Kanske finns det shower som passar barn, men antalet bilder på lättklädda, nakna och allmänt porriga damer som delas ut, även på dagtid, och som sedan ligger utspridda på gatorna tar väl bort en del av familjeidyllen. Men vad vet jag.

Vad gäller resan hit kan jag väl säga att jag inte var någon happy camper igår. Incheck på Arlanda vid 08:15, flyg till Chicago tog nästan nio timmar, kö för att bli utfrågad och få fingeravtrycken avskannade, väntan och sedan nästan fyra timmar i luften innan landning i stekheta Las Vegas vid 02:30, svensk tid. Trött som fan. Det fick bli roomservice och lite senare en promenad nedför the Strip till Cheesecake Factory för lite efterrätt. Halvblind på grund av alla blinkande ljus föll jag i koma några timmar senare.

Idag var inte mycket piggare. Men det blev allt lite shopping ändå. Jag är en iPod Touch rikare och typ 3000 kronor fattigare... det får bli nudlar fram till sommaren. Men shit vad mycket musik och video jag kommer att få plats med!
Vann lite på en enarmad bandit innan han drog sitt vapen och rånade mig på de stackars små dollarna. Jag förstår fascinationen, även om de flesta ser rätt tragiska ut där de sitter.

Nej, nu måste jag faktiskt sova. Planet går vid 09:56 (Las Vegas-tid) imorgon till New Orleans. Börjar bli nervös nu...

I was born to murder the world...

Men nej, jag har inte varit inblandad i massmord. Om jag ska delta i omoraliska aktiviteter? Den var lite svårare. Jag menar, det står inte Disneyland på min biljett, det står Las Vegas. Visserligen har Vegas blivit mer familjevänligt (är inte riktigt säker på hur, dock), men om man tänker efter så är väl egentligen vuxna människor i muskostym som kramar på barn hela dagarna inte helt koscher heller…

Sedan, finn ett fel i sista meningen på Custom Declaration-lappen:
I have read the impotant information on the reverse side of this form and have made a truthful declaration.
Oh, bravo.

I ett hotellrum på Arlanda kan ingen höra dig skrika...

Jag och Wedgehead (min enögda Ugly Doll) har sträckt ut oss på sängen och myser lite tillsammans. Just nu går det rätt bra att andas bort nervositeten inför flygresan imorgon.
Jag är dock inte helt nöjd. Mina planer att se Tim Burtons Mars Attacks grusades av att hotellet inte har kanal 6. Dålig stil. I deras informationsblad står det att om man inte är helt nöjd och hotellet inte kan fixa det som är fel, så får man pengarna tillbaka. Jag är inte helt nöjd. Jag tycker att detta borde gälla här, men har en känsla av att Radisson SAS inte skulle hålla med. Som sagt, dålig stil.

Jag och Radissons receptionist...

Kom på att jag redan har haft en QOTSA-låt som veckans låt. Jag kanske borde utöka mitt bandomfång lite... Nåväl. Det är en bra låt av ett bra band. Kyuss-puristerna kan ta sig. Och är ni inte nöjda med min musiksmak kan, med all min välmening, även ni ta er. Och inga pengar tillbaka.

Veckans mile high club

Auto Pilot av Queens of the Stone Age.

Saw you lying there on the marble slab
The best trip that I've ever had
High up in a jet plane, pass it around
My drink's on empty, need another round

I wanna fly, wanna ride with you
Is this the best that you can do?
I wanna fly, wanna ride with you
High up in a jet plane with you

When we arrive in the middle of nowhere
Don't act like you know, I've been here so many times
I never seen you before
But now that I have
I don't wanna see you no more

High up in a jet plane with you
High up in a jet plane with you

I wanna fly, wanna ride with you
Is this the best that you can do?
I wanna fly, wanna ride with you
High up in a jet plane with you

Auto pilot no control

You like attention, its proof to you you're alive…

Come Sleep spelar på KGB ikväll, tillsammans med Voldet. Jag rekommenderar er att ta er dit och avnjuta lite skönsjungande melodier. Själv kommer jag dock sitta och slita mitt hår i ett desperat försök att bli klar med alla förberedelser inför avresan på söndag. Jag har massor att läsa och gå igenom och har inte ens börjat packa än. Hu.

Man ska inte sitta och försöka att gå igenom saker på datorn samtidigt som man tittar på en tv-serie. Inte egentligen. Och speciellt inte om det är en bra serie. Nu hade jag dock inte något direkt val eftersom jag har massor att göra, men det tog naturligtvis bort en del av upplevelsen av Medium igår. Men jag måste säga att serien definitivt har hämtat sig från förra säsongsavslutningen som jag får anta berodde på allmän förvirring, sjukdom eller strejk. Så, allt är förlåtet.

Vad gäller Dirty Sexy Money så har jag ju inte sett veckans avsnitt eftersom det var igår, samtidigt som Medium (kunde de verkligen inte hitta en annan tid eller dag?). Jag har inte riktigt bestämt mig ännu vad jag tycker. Serien har potential i och med vissa karaktärer och viss dialog, men samtidigt finns det som jag ser det utfyllnadskaraktärer som inte gett mig något alls. Som tvillingarna som mest verkar insatta för att påvisa bortskämdhet (eller kanske Hiltonhet) med allmänt blondintellekt. Historien kring prästen har dock varit rent av ljuvliga. Så jag är kluven.

Mmmm... cheese...

... with a stomach full of Mac & Cheese the world somehow seems kinder...

I’m curious. But since I'm not a cat, that's not dangerous

Det var ett lite ovanligt avsnitt av House igår. Lite lågmält utan det vanliga sjukdomsmysteriet som skulle lösas. Det var mer filosofiskt och samtalsbaserat. Och det var, som vanligt, fantastiskt bra. Det finns ingenting som jag skulle ändra på just nu, förutom att naturligtvis om möjligheten fanns sätta in några fler avsnitt i veckotablån.

Det börjar närma sig dagen D och nerverna gör sig påminda. Inte enbart för att sätta sig på ett flygplan i ett otal timmar, utan även för vad som kommer att krävas av mig på plats. Min engelska är en aning rostig… och min öppenhet mot andra människor är en aning… stängd. Men jag hoppas att det ger sig när jag väl är på plats. Det brukar göra det. Det är ett mysterium.

Gå INTE raka vägen till fängelse…

Ett CSI-avsnitt där precis ALLA kom undan! Det var något nytt! Och det kändes inte som att det var händelser som kommer att återkomma där bovarna får sitt i något kommande avsnitt heller. Det brukar ju vara så annars när mördare kommer undan. Dessutom frågade Grissom Sara om de skulle gifta sig. De är allt lite söta tillsammans de där två. Lite tafatta så där.
Men annars vet jag väl inte om avsnittet var så bra egentligen. Början kändes lite konstig och gjorde att man förstod vad som var på gång innan det kom fram i själva storylinen. Och det är alltid onödigt.

Ikväll är det House! Jag kan inte riktigt komma över min crush på honom. Och varför skulle jag egentligen? Speciellt nu när den jobbiga polisen (förhoppningsvis) är borta, så finns inga direkta hinder kvar för att denna eminenta tv-serie inte ska kunna fortsätta att lysa upp mina tisdagskvällar.

Äntligen!

Tänka sig – ingen hockey! Det är nästan så att jag måste nypa mig själv. En måndagskväll med Grissom. Så som det ska vara.

Dessutom mår jag bättre. Så nu är det stressen att behöva jobba in två veckor på ingen tid alls som hänger över mig, samtidigt som jag ska göra veckans arbetsbörda och även försöka stilla min resfeber. Det går inge vidare tyvärr. Men jag mår bättre och det är egentligen allt som betyder något just nu.

Förövrigt synkar kanal5 och svt1 sina sändningar den 17 maj. Anledningen är att CSI och Brottskod: Försvunnen gör en crossover. Så den lördagskvällen får vi alltså se handlingens början i CSI på kanal5 vid kl 21 och sedan avslutningen i Brottskod: Försvunnen kl 22 i svt1. Kan ju bli intressant.

Veckans game over, man! Game over!

Keep Sleeping av 16 Volt.

Fell into a sleep
Something grabbing me
All the time is lost
Everyone is gone
Here I go again
Everything is dead
Everyone is fucked
Every time I'm stuck

Fell to easy
---

Fell into a sleep
Never ending dream
All the time is lost
Slip into exhaust
There I go again
Everyone is dead
Life has become lame
You're the one to blame

Sometimes I wish I could end you
It would be so nice to remove you

En massa skoj...

Jag vet att jag har varit lite frånvarande. Jag har varit och är fortfarande sjuk. Äckelsjuk. Jag har varit helt borta och när jag då och då lyckats få fram lite energi så har den till största delen lagts på skolarbete. Men mest har jag legat och skakat och försökt att inte kräkas. Skoj.

Idag var jag till doktorn. Han sade att magsjuka kan sitta i upp till två veckor. Skoj. Jag är inne på nionde dagen. Jag är förbi frustrerad och närmar mig massmord.
Nu sitter jag här i soffan och tycker lite synd om mig själv med blåmärken i båda armvecken. Ja, BÅDA. Tydligen är även mina blodkärl blyga, eller veka som den snälla sköterskan sade medan hon försökte gräva fram lite blod. Till slut fick de byta arm OCH provtagare, medan jag blev allt blekare i ansiktet. Skoj, skoj.

Jag återkommer, förhoppningsvis snart och innan vi drar till USA. Även om jag får sitta med en dropp-påse på flyget, så SKA jag åka. Så är det bara.

Nu ska jag krypa under täcket igen och titta på Medium från igår och fortsätta tycka lite synd om mig själv...

Grissom, var är du? #3

Men va FAN!

Veckans söndagsgudstjänst

Congregation,
please be seated and open your prayer guides to the book of revelations, Psalm 69 (av Ministry).
And now it's time for us to give a little love back to God:

Drinking the blood of Jesus,
drinking it right from his veins.
Learning to swim in the ocean,
learning to prowl in his name.

The body of Christ comes on to me,
a preacher with cock in his hand.
He wants you to suck on the holy ghost,
and swallow the sins of man.

Psalm 69.

The invisible piss of the holy ghost,
comes down like acid rain.
They're making a profit off terminal guilt,
the scavengers go on parade.

The promise of life and eternity,
is used just like the sword.
He'll fill you up with his devil's cock,
and he'll come in the name of the lord.

Hu

Jag hatar att vara sjuk. Inte enbart för det uppenbara i att inte vara frisk, utan även för att jag inte får något gjort. Hjälper inte direkt mitt stressade sinne. Jag vill bli frisk. Nu!

Anal magnetism

Den 29 april är det premiär för Life – en polisserie som utspelar sig i LA. Polisen Charlie Crews dömdes till livstid för ett brott han inte begick. Efter ett antal år blir han frigiven och kan börja jobba som polis igen, redo att lösa brott – både det han dömdes för och andra – genom hederligt och rekorderligt detektivarbete.

Jag gillar på sätt och vis polisserier, men det betyder inte automatiskt att denna kommer att bli bra. Det behövs bra och genomtänkt dialog, intressant handling och trovärdiga karaktärer för det. Huvudrollen spelas visserligen av Damian Lewis, som jag vet kan vara riktigt bra, så vissa naiva förhoppningar har jag allt. Så om inte annat får vi njuta av en rödhårig engelsman. Det är inte att spotta på. I övriga roller syns bland annat Adam Arkin (Chicago Hope) och Sarah Shahi (The L Word).

TV3 den 29/4 kl. 20. Titta då. Själv kommer jag vara i New Orleans…

Nöjesmassakern gick 1985 och är alltså en del av min uppväxt. Nu kommer snart alla avsnitt ut på dvd och jag sitter här nostalgisk och tänker på några av de allra klassiska sketcherna som fick mig att inse att humor är en bra grej. Här är en av dem:

Make me happy

Igår sällade jag mig till de ynkligas skara. Idag är inte mycket bättre, men jag har inte kräkits i alla fall (ta i trä). Har en hel del skolarbete att jobba in, men lägger ändå upp dessa frågor (som kommer från Hanna), för er att besvara. Så gör en sjukling glad och ge mig något att läsa.

1: Känner vi varandra?
2: Har vi pussats/strulat?
3: Dricker jag alkohol/röker/snusar?
4: Är jag smart?
5: Skulle du stå ut att bo med mig i två år?
6: Skriv en mening där mitt namn är med?
7: Tycker du att jag har bra musiksmak?
8: Har vi samma humor?
9: Skulle du våga dela säng med mig?
10: Vad är jag bra på?
11: Vilket yrke skulle passa mig?
12: Vad tror du andra tycker om mig?
13: Är jag självisk?
14: Hur luktar jag?
15: Har jag gjort något bra för dig?
16: Vilket/vilka uttryck använder jag ofta?
17: Vad gjorde jag bra första gången vi sågs?
18: Är jag snygg?
19: Hur mycket tycker du om mig?
20: Tänker du kopiera det här så jag får svara på ditt?

Grissom, var är du? #2

Jag hatar sport.

hate
hate
hate
hate

Veckans med-känslorna-utanpå

The Messenger av The Tea Party

Got a letter from a messenger
I read it when it came
It said that you were wounded
You were bound and chained
You had loved and you were handled
You were poisoned, you were pained
You were naked, you were shamed

You could almost touch heaven
Right there in front of you
Liberty just slipped away on us
Now there's so much work to do
The door that closes tightly
Is the door than can swing wide
Not expecting to collide

For a minute I let my guard down
Not afraid to be found out
I completely forgot dear
What our fears were all about
There's no need to be without

If there's a chance I would take it
This desire I can't kill
Take my heart please don't break it
I will crawl to your foothill

I'm frightened but I'm coming
Please baby please lay still
I'm not coming for the kill
I'm not coming for the kill

Forgive me Father...

Så var det dags igen…

Alla dessa utmaningar… det är som de sprids som luftburna virus. Men nu handlar det om att svara på några frågor eller sätta igång att plugga. Svårt val. Denna utmaning kommer från Johanna. De som känner sig manade är nu utmanade att göra samma sak.

Tre namn du går under:
missTv, dinsan, pötis

Tre saker som skrämmer dig:
Att mitt C-projekt ska gå åt helvete, våldsbenägna idioter, att något ska hända mina nära och kära

Tre saker du har på dig:
Morgonrock, sockor… ja, du… räknas hårsnodd?

Tre sanningar:
Ser fram emot att gå på mmi:s releaseparty imorgon kväll, gråter när jag tittar på bilder från efter Katrina, är helt fast i dag-tv-träsket

Tre saker jag verkligen vill ha:
Ledighet, att CSN:s skuldarkiv brinner upp, ett jobb som inte tar död på min själ

Det var ju inte så ansträngande… nu är det alltså dags att börja plugga. Fast lite frukost skulle inte sitta fel just nu. Sedan kan jag börja plugga. Om jag nu inte ska städa… eller titta på en film… Film låter bättre.

3287 dagar

Idag blir ett litet älskvärt monster nio år. Varma gratulationer till både monster och dess båda ägare.

Skeptisk...

Medium har säsongspremiär på torsdag... Jag är skeptisk. Det har varit en fantastisk serie, men förra säsongen slutade så ofantligt dåligt att jag fortfarande ryser när jag tänker på det. Nästan oförlåtligt dåligt. Men bara nästan. Usch, vilken dörrmatta jag är...

Serien får en chans till, jag hoppas verkligen att den tar tillvara på det. Annars har jag snart inga fler serier att titta på. Hu.

Förlåt Steve...

Bättre så?

A bumblebee bumbled by…

Jag tycker inte om att ha solen i ögonen, men våren känns som ett bra koncept just nu. Skit dock i solen och alla blommor som poppar upp. Vår för mig är den första humlan. Och idag kom han hit, svängde in på balkongen och viftade lite med sin runda bakdel. Vi satt där på bänken och pratade en stund om livet och njöt lite av varandras sällskap. Sedan lyfte han på hatten och lämnade mig där med lite värme inombords.

Men... det här var ju inte riktigt rätt... Nåväl.

Idag har jag läst om hjälporganisationer och jag förundras över all vänlighet. Hur villiga människor kan vara att ge av sig själva, utan att egentligen få något tillbaka. Det kanske inte är enbart mörker där utanför mina fyra väggar. Solen har försökt att övertyga mig om det hela dagen, men jag har envist stängt mina persienner. Kanske är det dags att öppna dem och inse att världen inte är så kall och hemsk som jag har trott att den är.

Grissom, var är du?

Jag hatar sport.

hate
hate
hate
hate