Med 15 timmar i skolan bakom sig är det lätt att hålla sig för skratt. Men på vägen hem, med sömnen strax innanför ögonen, kunde jag inte inte låta bli att förälska mig i natten.
Hur molnen tecknade sig mot den svarta himlen. Hur den friska luften fyllde mina datorsalstorra lungor. Hur lugnt och stilla det var. Inte för kallt. Inte för blåsigt. Perfekt.
Och med en raspig röst som sällskap kunde jag inte annat än le. Borta var de 15 timmarna. Borta var allt slit. All stress. Och för en stund, en kort promenad, var det bara jag, natten och Nick Cave i mina lurar.
3 veckor sedan
1 kommentar:
Jag älskar kvällarna! När jag går ut på ballen på kvällen för en cigg så sitter jag bara och drömmer mig bort och hoppas, hoppas, hoppas att jag en dag ska ha en kamera som kan föreviga det jag ser där och då (den jag har nu kan ju inte det tyvärr). Och sen vill jag gå in och måla, men det har jag aldrig ork till.
Skicka en kommentar