onsdag 2 juli 2008

Nej, jag är inte en mus – men jag har en...

Jag såg den första filmen om Narnia mest på grund av nostalgi. Och den fungerade väl för att vara en slags äventyrsfilm för barn. Den nya har jag dock inga som helst nostalgiska band till. Jag läste aldrig böckerna som barn och så intressant är inte historien att den fungerar att hålla intresset uppe av sig själv.
Den nya Narnia var alltså inte mitt val av biofilm, men eftersom min biopartner så snällt bjöd så hängde jag på. Bio och popcorn är ju ändå bio och popcorn. Dessutom lyckades Eddie Izzard (en modig, liten mus) och några andra att få mig att le några gånger och det är ju inte fel. I övrigt var den dock för lång, alldeles för lång. Och även om vissa av de digitala effekterna var riktigt bra gjorda, så är det inget som kan rädda en rätt menlös och tråkig handling.
Om jag ska vara krass, och varför skulle jag inte vara det, så var de trailers som visades innan filmen den enda behållningen av detta biobesök. The Dark Knight, Hancock och WALL-E. Jag kunde inte valt bättre själv.
The Chronicles of Narnia: Prince Caspian får två och ett halvt popcorn.

Inga kommentarer: