fredag 4 juli 2008

Äntligen stod prästen i predikstolen

Jag vet inte om jag har nämnt detta för er någon gång, men de som känner mig vet nog att Maynard James Keenan äger min favoritröst. Detta sedan jag hörde Tool för första gången för över tio år sedan. Shit vad tiden går.

Nåväl. Jag är tydligen inte ensam om att tycka att han är bra. Detta skrev bandet Jubilee på sin hemsida:

"... we had a friend outside the band contribute some additional singing alongside Mike and Aaron… Something we’ve never done in Jubilee before. I dunno, maybe we did it cos this dude’s voice tucked in with ours, actually made it sound like there was some actual SINGING involved. Ha. Cos in about 15 minutes, this dude had finished two falsetto takes, a “full voice” take, and even a harmony take, all in PERFECT PITCH, which made us feel like the losers on “Star Search” who get like, half a star, while the returning champ gets all four. So yeah, Maynard James Keenan, the returning champ, swiftly made us all feel like returning chumps. Thanks, dick."

Amen.

Live är det kanske inte alltid full pott, men här är två liveupptagningar från två av de konstellationer han medverkar i:

Så vad tycker vi om rosa onesies? Han var inte riktigt lika stabil på den tiden. Men påverkar det inte rösten så bryr jag mig faktiskt inte. Men flätor gillas.
Så vad har jag kommit fram till under detta snart ett år jag bloggat: att jag är svag för brittiska, skäggiga män med rött flätat hår. Hmmm... undrar om det finns någon som har alla dessa kreterier där ute? Och skulle han verkligen ha intresse av en tystlåten, asocial filmnörd? Inte så troligt.

Inga kommentarer: