Aww Hell No!

Denna vecka är en sorgens vecka. Tv-sorg. Både Fringe och Pushing Daisies har säsongsavslutning. Och jag må vara ytlig, men det känns tråkigt. Som om två vänner bara drar och lämnar mig kvar här. Ensam.
Fast ensam är jag inte. Jag har ju boxarna. Generation Kill står i hyllan, osedd. Två säsonger av Heroes, varav andra är osedd. Två säsonger Carnivale, andra säsongen osedd. Och jag kan alltid se om Dexter, Studio 60 och Twin Peaks. Så det finns saker att titta på. Bra saker på dvd, när tv'n sviker.
För vad är på gång? Ingen aning. True Blood börjar visserligen visas på svt den 26 augusti kl.22. Annars är det mörkt om när andra saker startar. Eller är det jag som är blind? Upplys mig!

Förövrigt, så erbjuder jag mitt förstfödda (eller valfri annans) barn till den som bygger en bra tv-sida som faktiskt särskiljer serier som går nu och som slutat gå OCH som visar på när nya serier börjar visas. Det är ärligt talat tragiskt hur usla vissa tv-kanalers hemsidor är.

If you die horribly on television, you will not have died in vain. You will have entertained us.

Det blir inte så mycket kvalitativt tv-tittande nu för tiden. Inte för att jag tittat mindre på tv, inte egentligen, utan för att de flesta serier jag följer har tagit paus eller försvunnit. Men det finns några guldkorn kvar:

The Big Bang Theory är en komediserie om fyra nördar och en snygg blondin. Det låter lite kliché och jag missade den nog på grund av just det första gången den gick. Men efter att ha sett ett avsnitt så var jag fast. Nördarna är fantastiskt charmiga på sina egna osociala, överintelligenta och underliga sätt. Sheldon, som är one lab accident from being a super villain, är en given favorit. (gick på kanal 5 vid 18.30, men går tydligen inte längre)

Jag har nog nämnt How I Met Your Mother tidigare, men det är också en rolig serie. Tyvärr visas det bara repriser nu som jag redan sett, men de får mig ändå att skratta. Neil Patrick Harris gör ett ypperligt jobb med karaktären Barney Stinson som på de flesta sätt är så genomusel att man inte kan undgå att roas av honom. Och när han sedan visar de där andra mer mänskliga och snälla men ack så hemliga sidorna, så blir han helt underbar. (Tv3 nästan varje vardag kl.19.)

So You Think You Can Dance är fascinerande på ett sätt som jag inte kan förklara. Jag förstår mig inte alltid på danserna och kan tycka att ett nummer är jättetråkigt för att sedan höra juryn säga att det var det mest fantastiska de sett. Kanske inte riktigt, men nästan. Men sedan finns det även nummer som är ofantligt fascinerande och bra. Mer än ofta är de bästa gjorda av Wade Robson. Det har inte varit så många avsnitt hittills så jag har egentligen bara en favorit hittills: Evan. Han är så söt i sina Gene Kelly-kläder och Broadway-stil. Sedan är Phillip med sina Olivia-armar också lite charmig. (Kanal 5 tisdagar och onsdagar kl.21.55.)

Jag tycker verkligen om det mystiska och onaturliga i Fringe. Det påminner om det jag en gång i tiden tyckte var bra med Arkiv X. Och jag har saknat Walter Bishop. Jag har saknat de där lite bisarra, humoristiska mellanspelen som kommer utav den karaktären. För utan dem hade nog inte serien varit lika bra. Fast fallen är visserligen också fascinerande. Jag vill veta mer! (Kanal 5 torsdagar kl.21.55.)

Pushing Daisies fortsätter att vara precis sådär bisarrt söt och charmig i handling och utseende och har med varje avsnitt lyckats få mig på gott humör. Just nu funkar allt; berättarrösten, de klara färgerna, handlingen och den morbida humorn. Hoppas att det fortsätter så. (Tv3 söndagar kl.19.)

Jag har dessutom tittat klart på säsong tre av Dexter. Jag har verkligen saknat Dexter. Den Dexter som jag föll för i säsong ett. Den Dexter som det kändes bleknade och nästan försvann i säsong två. Men nu är han tillbaka. Och mina mungipor leker grannar med mina öron. För det är tecknet på en bra serie. Att jag ler. Att jag är glad och uppspelt när eftertexterna rullar. Och jag vill se mer! Nu! När kommer nästa säsong? En källa viskar om USA-premiär 27 september...

I want to lie down, with my face covered in chocolate and something lovely happening to my lower half

Jag tror inte riktigt jag har hämtat mig än från i måndags. Dylan Moran var ofantligt rolig och krampen i kinderna infann sig snabbt. Och håret var som det skulle. Kan inte riktigt förklara hur charmig jag tycker att hans frisyr är, men jag blev helt varm inombords varje gång hans hand gjorde håret om möjligt ännu rufsigare.
Jag vill se honom igen! Ser verkligen fram emot den nya live-dvd:n.

I övrigt är jag lite putt över att så många serier har slutat nu inför sommaren. Vad är det för sätt? Finns det verkligen folk som tittar mindre på tv för att det är varmt och soligt ute? Det låter konstigt, tycker jag.
Som tur är börjar Fringe igen den 11 juni. Något att trösta mig med. Sedan finns det ett antal boxar här hemma som kan tittas på. Som OZ, Carnivale, Futurama och jag skulle inte ha något emot att se om Twin Peaks. Och tredje säsongen av Dexter börjar den 6 juli.

Sedan kan man ju även roa sig med att spela Lego Star Wars och titta på film. Funderade på en skräckhelg med [Rec] och Mirrors, då jag inte sett någon av dem, men det verkar bli svårt att övertala en viss räddhare. Kanske får lova att ha alla lampor tända. Och sluta retas. Kan bli svårt dock.

Without the boy the piece would not be complete

Ungen klarade sig. Skit i logiken, såklart klarade sig ungen. Men veckans CSI var bra ändå. Seriemördaren dödade sina offer med koldioxid medan han hängde upp dem i olika vardagliga poser. När de var döda och likstelheten slagit till, ställde han ut dem på olika ställen i Las Vegas som konstverk. Riktigt schysst! Mer sådana seriemördare!

Även Fringe var riktigt bra denna vecka. Kanske till och med det bästa avsnittet hittills, just för att saker nu börjar kopplas ihop. Riktigt intressant och spännande. Men avsnittet var även roligt. Och karaktärerna fortsätter att utvecklas och känns bättre och bättre. Speciellt samspelet mellan far och son, som både är varmt och roligt. Jag hoppas verkligen att det bra kommer att hålla i sig.