Mat och kärlek till livet

Idag är jag ledig. Av ingen annan anledning än för att vara ledig. Inte göra någonting annat än att bara vara. Och äta. Och njuta. Och titta på tv. Och spela tv-spel. Och titta på film. Och älska. Jag behöver älska livet lite och jag tänkte börja idag. Nu.

Jag började med en äggmacka. Egentligen var jag mätt sedan igår. Var på date med två fantastiska människor och vi åt och pratade och skrattade och åt. Jag skämtar inte. Det var längesedan jag var så mätt. Crepe-mätt. Men det var så gott, både varmrätt och den gigantiska efterrätten. Jag beställde in deras största tydligen (utan att egentligen veta det). Men jag är väl ingen amatör heller, så det mesta gick ner. Men jag var nästan lite andfådd där i slutet. Here come the crepe sweats...
Hur som helst så var det fantastiskt trevligt och jag glömde av att jag jobbat innan. Och jag glömde av det tråkiga vädret. Och jag glömde av att jag någon timme innan blev fast i en folkmassa och fick panik. För det var trevligt att träffa dem igen. Trevligt att bara umgås. Att bara vara. Det händer så sällan.

Till äggmackan intogs Criminal Minds från igår och det var fokus på min favoritkaraktär, Reid. Ett fall från hans barndom som visade sig lite annorlunda än det först verkade. Ett bra avsnitt. En bra början på dagen.

Nästa matintag var en macka från Sandys med tillhörande Trocadero. Efter att ha hämtat ut en paket från BlueBox. Ett lyxpaket. Ett unna-mig-paket. Ett skapa-leenden-paket. Och nu är jag en stolt ägare av inte bara en utan två Plain Lazy-väskor och jag älskar dem. Jag älskade dem redan när jag såg dem på bild och i min famn är de ännu bättre. Och dagen fortsätter i ett leende.

Åh, denna väska är helt enkelt som gjord för mig.

Nu är det dags för film, Illusionisten med Edward Norton, och geisha. Mmmm... Edward... jag menar geisha...
Så njut av livet (eller åtminstone helgen) mina vänner och ovänner, för det ska jag göra.

Got crabs?

Idag har ägnats åt att promenera nedför Camp, Magazine Street och St. Charles Avenue. Ofantligt schyssta hus, oavsett om de var bebodda eller urholkade. Promenaden fortsatte sedan till French Quarter som kanske kan liknas med Gamla Stans charm. Dock har vi bara skrapat på ytan både där och på Magazine Street, som är hur lång som helst. Mer en annan dag.

Alldeles utanför hotellet vi bor på är som sagt en park, där det varje onsdag mellan 17 och 19:30 bjuds på gratis musikunderhållning. Två band spelade cajunmusik medan lokalbefolkningen umgås och pratar, äter och dricker. Affärsstånd med konst, smycken eller keramikmagneter. Matstånd med hamburgare, grillspett, vårrullar, pizza, crepé och pasta.
Hade kunnat spendera en hel del pengar där, måste jag erkänna, men det blev bara ett inköp. Ett fotografi av Joshua Lee Nidenberg föreställande en skylt med texten: Peace, Love & Crabs. Helt underbar.

Förövrigt är första intervjun gjord. Det gick rätt bra, han började prata och snart hade det gått en timma. Hoppas att resten är lika pratglada. På fredag ska jag träffa två från staden. Jag har en känsla av att de inte är lika öppna med sina svar.
Imorgon har jag en intervju och jag har ingen aning vad jag ska fråga henne. Ingen aning! Jag har försökt att förbereda mig och tänka ut en vinkel, men det står verkligen helt still. Skoj, skoj.

Girls Girls Girls

Hur vill ni ha dem? Flörtiga, dansanta, villiga, nakna och runt en stolpe? Jag har inget emot naken underhållning, men om jag vore er skulle jag begära en sjukdomshistoria innan jag tog i någon av dem. Men jag kanske är fördomsfull.
Det där med ett familjevänligt Vegas vet jag väl inte om jag håller med om. Kanske finns det shower som passar barn, men antalet bilder på lättklädda, nakna och allmänt porriga damer som delas ut, även på dagtid, och som sedan ligger utspridda på gatorna tar väl bort en del av familjeidyllen. Men vad vet jag.

Vad gäller resan hit kan jag väl säga att jag inte var någon happy camper igår. Incheck på Arlanda vid 08:15, flyg till Chicago tog nästan nio timmar, kö för att bli utfrågad och få fingeravtrycken avskannade, väntan och sedan nästan fyra timmar i luften innan landning i stekheta Las Vegas vid 02:30, svensk tid. Trött som fan. Det fick bli roomservice och lite senare en promenad nedför the Strip till Cheesecake Factory för lite efterrätt. Halvblind på grund av alla blinkande ljus föll jag i koma några timmar senare.

Idag var inte mycket piggare. Men det blev allt lite shopping ändå. Jag är en iPod Touch rikare och typ 3000 kronor fattigare... det får bli nudlar fram till sommaren. Men shit vad mycket musik och video jag kommer att få plats med!
Vann lite på en enarmad bandit innan han drog sitt vapen och rånade mig på de stackars små dollarna. Jag förstår fascinationen, även om de flesta ser rätt tragiska ut där de sitter.

Nej, nu måste jag faktiskt sova. Planet går vid 09:56 (Las Vegas-tid) imorgon till New Orleans. Börjar bli nervös nu...