Aww Hell No!

Denna vecka är en sorgens vecka. Tv-sorg. Både Fringe och Pushing Daisies har säsongsavslutning. Och jag må vara ytlig, men det känns tråkigt. Som om två vänner bara drar och lämnar mig kvar här. Ensam.
Fast ensam är jag inte. Jag har ju boxarna. Generation Kill står i hyllan, osedd. Två säsonger av Heroes, varav andra är osedd. Två säsonger Carnivale, andra säsongen osedd. Och jag kan alltid se om Dexter, Studio 60 och Twin Peaks. Så det finns saker att titta på. Bra saker på dvd, när tv'n sviker.
För vad är på gång? Ingen aning. True Blood börjar visserligen visas på svt den 26 augusti kl.22. Annars är det mörkt om när andra saker startar. Eller är det jag som är blind? Upplys mig!

Förövrigt, så erbjuder jag mitt förstfödda (eller valfri annans) barn till den som bygger en bra tv-sida som faktiskt särskiljer serier som går nu och som slutat gå OCH som visar på när nya serier börjar visas. Det är ärligt talat tragiskt hur usla vissa tv-kanalers hemsidor är.

If you die horribly on television, you will not have died in vain. You will have entertained us.

Det blir inte så mycket kvalitativt tv-tittande nu för tiden. Inte för att jag tittat mindre på tv, inte egentligen, utan för att de flesta serier jag följer har tagit paus eller försvunnit. Men det finns några guldkorn kvar:

The Big Bang Theory är en komediserie om fyra nördar och en snygg blondin. Det låter lite kliché och jag missade den nog på grund av just det första gången den gick. Men efter att ha sett ett avsnitt så var jag fast. Nördarna är fantastiskt charmiga på sina egna osociala, överintelligenta och underliga sätt. Sheldon, som är one lab accident from being a super villain, är en given favorit. (gick på kanal 5 vid 18.30, men går tydligen inte längre)

Jag har nog nämnt How I Met Your Mother tidigare, men det är också en rolig serie. Tyvärr visas det bara repriser nu som jag redan sett, men de får mig ändå att skratta. Neil Patrick Harris gör ett ypperligt jobb med karaktären Barney Stinson som på de flesta sätt är så genomusel att man inte kan undgå att roas av honom. Och när han sedan visar de där andra mer mänskliga och snälla men ack så hemliga sidorna, så blir han helt underbar. (Tv3 nästan varje vardag kl.19.)

So You Think You Can Dance är fascinerande på ett sätt som jag inte kan förklara. Jag förstår mig inte alltid på danserna och kan tycka att ett nummer är jättetråkigt för att sedan höra juryn säga att det var det mest fantastiska de sett. Kanske inte riktigt, men nästan. Men sedan finns det även nummer som är ofantligt fascinerande och bra. Mer än ofta är de bästa gjorda av Wade Robson. Det har inte varit så många avsnitt hittills så jag har egentligen bara en favorit hittills: Evan. Han är så söt i sina Gene Kelly-kläder och Broadway-stil. Sedan är Phillip med sina Olivia-armar också lite charmig. (Kanal 5 tisdagar och onsdagar kl.21.55.)

Jag tycker verkligen om det mystiska och onaturliga i Fringe. Det påminner om det jag en gång i tiden tyckte var bra med Arkiv X. Och jag har saknat Walter Bishop. Jag har saknat de där lite bisarra, humoristiska mellanspelen som kommer utav den karaktären. För utan dem hade nog inte serien varit lika bra. Fast fallen är visserligen också fascinerande. Jag vill veta mer! (Kanal 5 torsdagar kl.21.55.)

Pushing Daisies fortsätter att vara precis sådär bisarrt söt och charmig i handling och utseende och har med varje avsnitt lyckats få mig på gott humör. Just nu funkar allt; berättarrösten, de klara färgerna, handlingen och den morbida humorn. Hoppas att det fortsätter så. (Tv3 söndagar kl.19.)

Jag har dessutom tittat klart på säsong tre av Dexter. Jag har verkligen saknat Dexter. Den Dexter som jag föll för i säsong ett. Den Dexter som det kändes bleknade och nästan försvann i säsong två. Men nu är han tillbaka. Och mina mungipor leker grannar med mina öron. För det är tecknet på en bra serie. Att jag ler. Att jag är glad och uppspelt när eftertexterna rullar. Och jag vill se mer! Nu! När kommer nästa säsong? En källa viskar om USA-premiär 27 september...

Ensam på scen

Ett litet tips: ikväll klockan 23.35 visar SVT2 en halvtimme Bill Hicks från 1990. Se.

Det är visserligen humor på samma kanal från 21.05 till 01.30. Axis of Evil, Chris Rock, Bill Hicks och Aristocrats.
Public service när den är som bäst.

Tired old whore

SLs gamla tåg firar 40 år i år. Jag hoppas att jag ser piggare ut när jag är i den åldern. Men å andra sidan har jag inte haft riktigt lika många människor inne i mig. Men dessa gamla haggor kan inte pensioneras riktigt än, som det var tänkt. De nya tågens förarhytter byggdes nämligen ergonomiskt inkorrekt och måste därför en efter en tas ur trafiken och byggas om. Bravo. Nej, jag menar det verkligen. Det krävs stor skicklighet att gång på gång misslyckas med saker. Stor skicklighet och ett stort engagemang. Jag är imponerad.

Det är en trött dag idag. Eller idag också. Kommer inte ihåg när jag var pigg senast. Men det har varit en skön helg. Midsommar var lugn, med god mat och mycket trevligt sällskap. Gårdagen var trött och soffbetonad. Idag lär det inte hända mycket heller. Perfekt.
Om man pysslar om lite i tv-tablån så finns det saker att slötitta på nästan hela dagen. Lite smått underhållande program blandat med riktigt bra program: Twin Peaks börjar strax på TV4 Guld, två avsnitt att avnjuta (jag måste inhandla boxen snart!). Lite senare är det en Forsytesaga på kanal 9. Har aldrig sett serien om Forsyte-familjen, men såg att Damian Lewis är med i den så varför inte.
Nej, nu ska jag hämta lite choklad och sedan besöka staden där kaffet är gott, pajerna är himmelska och människorna är charmigt skruvade.

I stand corrected

All is forgiven (för denna gång). Tacka vet jag Tv4 Komedi. Nu ska jag mysa i soffan med glass och the Secret Policeman's Ball. Det känns varmt i själen.

Jag har redan visat Russel Brand från just denna SPB. Men för er som inte har Tv4 Komedi, eller som inte har vett att titta på det trots att ni har kanalen, så kommer ännu ett exempel:

The Mighty Boosh

Pain lasts, kid. It's how you know you're alive…

Det regnar i mitt hjärta igen, och även utanför mitt fönster. Jag är så förbannat trött. På det mesta. På allt som går fel. Magen är mitt centrum och när han är ur balans, så blir hela jag det också. Så det är väl därför jag är lite deppig. Sedan att saker man sett fram emot inte blir av, gör väl inte saken bättre heller.

Och en olycka kommer ju sällan ensam: sommaruppehåll av House! Vad hände där? Ser det ut att vara sommar hos er? Jag har inte sommarlov än så hur kan det vara sommaruppehåll? Störtlöjligt. Det är ju det jag säger, man ska inte se på tv-serier på tv. De bara förstör. Det är sådant här som får folk att ladda ner och titta när de vill. När jag blir stor vill jag ha ett helt rum fyllt med dvd-boxar med alla serier jag gillar. Och någon att se dem med.

Äntligen!

Tänka sig – ingen hockey! Det är nästan så att jag måste nypa mig själv. En måndagskväll med Grissom. Så som det ska vara.

Dessutom mår jag bättre. Så nu är det stressen att behöva jobba in två veckor på ingen tid alls som hänger över mig, samtidigt som jag ska göra veckans arbetsbörda och även försöka stilla min resfeber. Det går inge vidare tyvärr. Men jag mår bättre och det är egentligen allt som betyder något just nu.

Förövrigt synkar kanal5 och svt1 sina sändningar den 17 maj. Anledningen är att CSI och Brottskod: Försvunnen gör en crossover. Så den lördagskvällen får vi alltså se handlingens början i CSI på kanal5 vid kl 21 och sedan avslutningen i Brottskod: Försvunnen kl 22 i svt1. Kan ju bli intressant.

Varför förstör de all min tv?

Så, det är slut mellan ER och mig. Ingen chock direkt, förhållandet hade inte varit bra på länge.
Istället har jag vänt mig till en gammal kärlek, som fortfarande överraskar mig positivt. Som berör mig och får mig att le, att skratta högt till och med. Vad är bättre än det? Förutom det uppenbara…
Första säsongen av Six Feet Under är genomtittad. Otroligt bra. Ingen cliffhanger heller, och varför skulle det behövas. Jag kommer ändå att se nästa säsong och nästa och nästa…

House är slut, så nu är det repriser som visas, vilket är helt ok antar jag. Men lite tråkigt är det allt. Avsnittet med Carmen Electra kommer dock att dyka upp, så jag är nöjd ändå. Det är ett riktigt bra avsnitt, så se det!

Sedan är jag visst ensam om att tycka att George och Izzie ska få varandra… alla hejar på Callie. Vilket jag kanske också gjort tidigare, men jag tycker att de skrivit ner hennes karaktär så mycket att jag faktiskt inte bryr mig så mycket om henne längre. Hon var starkt förut och nu står hon bara och stirrar och är lite ynklig.
Får jag stryk nu, eller?
Jag gillar George och Miranda, de är mina favoriter. George för att han är så söt och snäll (jag väljer här att ignorera att han varit otrogen – för sådant stödjer jag inte i vanliga fall) och Miranda är också söt, rolig och bär faktiskt upp hela serien. Utöver dessa två känns de flesta rätt så utvattnade nu för tiden…

Jag var lite disträ igår under Medium, så jag är inte riktigt säker på vad jag tycker om avsnittet. Eller så säger det kanske allt, avsnittet lyckades inte fånga mitt intresse helt och hållet, så det var väl inte bland de bättre.
Slutet gillade jag dock. En liten replik och ett blickutbyte som inte bara påminde mig om varför jag gillar karaktärerna utan som också fick mig att le. Ett enkelt men ypperligt sätt att avsluta ett avsnitt på.

Ikväll är det Criminal Minds och jag är väl inte så exalterad direkt. Ett tag var serien riktigt bra och mörk, sådär som jag gillar med seriemördare. Men på sistone verkar karaktärerna ha fått psykbesvär. Det började med hon som jag inte minns namnet på (vill inte minnas heller), hon fick spatt och sköt någon. Det var bra, för det innebar att hon försvann. Sedan var det Reids tur att vara jobbig. De två avsnitten då han blev tillfångatagen var bland de bästa i hela serien, och naturligtvis ger sådant konsekvenser för karaktären, men det var irriterande ändå. Som tur var blev han bättre på några avsnitt.
Nu är det alltså Gideons tur. Livet är så hemskt och mänskligheten så ondskefull… är det här verkligen några nyheter? De ser och upplever en massa hemskheter och förlorar hoppet. Om det var verkliga människor och inte karaktärer i en tv-serie skulle jag ha förståelse för detta, men nu är det bara irriterande. De som de jagar ställs i skymundan för huvudkaraktärernas personliga problem, vilket är väldigt synd. Det är ändå seriemördarkaraktärerna som oftast är intressantast. Men, men… vill de förstöra serien, så får de väl göra det. Det finns annat att se.

En bit av verkligheten?

Det har skrivits spaltmeter om varför vi tycker om reality-program. Jag tänker inte ge mig in i den diskussionen, för ärligt talat, så har jag ingen aning om varför jag gillar vissa program.
Jag tror att det för min del handlar om tävlingar där talang är en förutsättning. Det är något fängslande med att se någon göra något som denne är riktigt bra på. Det spelar egentligen ingen roll vad det handlar om.

Ett första avtryck...

Jag tittar alldeles för mycket på tv. Eller alldeles lagom... jag har inte bestämt mig riktigt. Vad är "för mycket" egentligen? Fyra timmar? Åtta timmar? Tio? Kanske kan jag tänka mig att dra ner på mitt tv-tittande när ögonen börjar blöda. Men vi får se.

Så, vad tittar jag på? Svaret blir: allt möjligt. Men helst fiktion. Jag får nog av verkligheten genom att andas och att titta på nyheterna. Krig. Naturkatastrofer. Våld. Arbetslöshet. Brister i samhället. Är det inte en underbar värld vi lever i?
Tv, musik, film & komik är sådant som kan lätta på verkligheten när den blir alltför tung. Skapa nya världar, nya känslor och en trevligare tillvaro.

Tv-serier är underbara att ta till när man vill sudda ut vardagstristessen eller ångesten över att jag måste få tag på ett jobb sekunden min utbildning är klar för att inte gå i personlig konkurs. Du vet, sådant man helst inte vill tänka på.
Serier är speciellt bra när man ser dem så som de var ämnade att ses, nämligen flera avsnitt i följd och inte bara ett i veckan. Boxar med hela säsonger är Guds gåva till tv-nördarna (eller kanske bara till mig).

Musik kan få oss att slappna av eller ge oss mer energi, det kan passa vårt humör eller skapa ett bättre humör. Musik kan få oss att ta kontakt med andra eller rädda våra medpassagerare när det fulla, varma och försenade pendeltåget stannar mellan två stationer...

Film är visitkort från andra världar som kan fånga oss för att berika eller helt enkelt stjäla vår tid. Det är när man hoppar upp och ned i soffan i slutet på en film som man vet att den är riktigt bra (om du inte har sett The Usual Suspects - se den nu!).
Och det är när man kommer på sig själv mitt i filmen med att fundera på vart egentligen man lade den där grejen som kanske hör ihop med den där andra grejen eller när man kommer ut från biografen utan att kunna beskriva det man just har sett, som man vet att filmen inte direkt var någon hit.

Och vad vore världen utan humor? Ett gott skratt förlänger livet, eller? Jag vet inte om skratt kan förlänga livet, men komik gör åtminstone livet lite lättare att leva.