Visar inlägg med etikett happy joy joy. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett happy joy joy. Visa alla inlägg

måndag 3 augusti 2009

Planer...

Jag behöver en plan. En plan för att få ordning på mitt liv. Jobb. Trygghet. Självkänsla.
"Man behöver väl ingen plan", säger personen närmast mig. Och luften går liksom ur mig. Så nu sitter jag och tittar på en liten mjukishamster som springer runt runt i sitt röda plasthjul. Han verkar vara rätt nöjd med det. En ofantligt oanvändbar leksak egentligen. Ett litet leende kanske, sedan tänker jag mest: varför föddes jag inte som en tyghamster?

Men varför tänka på hamstrar när jag kan tänka på tigrar! Imorgon ska jag iväg och besöka Tigger. På Kolmården. Det är min plan nu. Och ja, jag är fem år och jävligt nöjd med det. Lau.

Tigger och jag.

tisdag 28 juli 2009

Påminn mig om bra musik, god öl och ändlösa leenden

Juli är snart över. Vad hände egentligen med sommaren? Just nu, sittandes med omöjligt tråkiga uppgifter, känns det mest som vinter i mitt bröst. Så det är dags för en paus. Dags att tänka tillbaka:

Peace & Love
Bäst: Faith No More, Henry Rollins, boendet, Fish&Chips, AC i bilen
Sämst: magsjuka, festivalorganisationen

semesterkänslan

Semesterkänslan

Lugnet
Lugnet

Henry Rollins
The man – Henry Rollins

Arvikafestivalen
Bäst: Depeche Mode och glimtarna av Detektivbyrån
Sämst: Fish&Chips, regnet

Depeche Mode

Depeche Mode

Detektivbyrån
Detektivbyrån

Eagles of Death Metal
Eagles of Death Metal

Sonisphere
Bäst: Robb Flynn (han skulle fan kunna charma barken av ett träd)
Sämst: Vädret och att ljudet, speciellt på sången, ofta var rätt kasst

Machine Head

Robb Flynn – Machine Head

Machine Head
Robb Flynn – Machine Head

Meshuggah
Meshuggah

söndag 7 juni 2009

What kind of scary-ass clowns came to your birthday parties?

Ingen clown. Men dock en crazy-ass drunk i missTv-kostym. Fast egentligen först på vägen hem efter fem rätt farliga drinkar. En promenad på 900 meter har aldrig tagit så lång tid tidigare. Jag var fascinerad av allt. Och på jävligt bra humör.
Trots att mer än hälften försvann innan halva kvällen var över, så var det en mycket trevlig kväll. Och jag är alldeles rörd över mina snälla vänner som tillsammans gav mig bidrag till en Peace & Love-biljett. Jag kan inte med ord beskriva hur glad ni gjorde/gör mig. Tack, tack, tack!

lördag 30 maj 2009

Att kunna andas

Det känns som att jag kan få in mer luft i lungorna. Det är ett slags lugn som har lagt sig. Den senaste tiden har varit så stressig, frustrerande och ångestfylld att det känns lite nu, när den stressen, frustrationen och ångesten har sinat, som att något fattas. Jag har ännu inte fyllt de hålen med något, förutom luft, men lugnet och glädjen börjar allt mer sippra in.

Förra veckan levde jag på hoppet. Hoppet om att kunna skicka in min layout av tidningen till tryckeriet. Egentligen skulle jag ha skickat in på måndagen, men fick aldrig något rakt svar gällande varken tryckeri eller papper. Så jag satt där på Verkstan och led. I timmar. Tills jag inte stod ut längre och gick. Svar om tryckeri och papper kom först dagen efter, runt fyra halv fem. Då hade jag suttit på Verkstan sedan halv elva. Och väntat. Försökt att sysselsätta mig. Försökt att inte titta på klockan. Försökt att inte tänka på vad jag annars skulle ha gjort denna dag som skulle ha varit min lediga dag. Istället satt jag där och blev tröttare och tröttare. Mer och mer irriterad.
Och när det började snackas om att bilderna tog upp för många färgarkssidor och att man borde kunna få ner dem i antal om man stuvade runt lite, då höll jag på att gå över gränsen för hur en civiliserad person uppför sig. Jag förstår att en ideellt driven tidning som lever på bidrag från statens kulturråd måste hålla i pengarna och få ut så mycket som möjligt för så lite som möjligt. Men att komma med en sådan sak, att ens prata om en sådan sak, dagen EFTER det att jag egentligen skulle ha skickat in till tryck...
Men jag var den snälla tysta flicka som jag alltid är och flyttade en bild för att få ner antalet en arksida. Sedan fortsatte jag vänta. En väntan som fortsatte tills torsdagen. Då var jag praktiskt taget ett vrak.

Nu låter det kanske som att jag inte haft roligt alls, att jag vantrivts och aldrig mer vill tillbaka. Men så är det inte. Naturligtvis inte. Jag har haft väldigt roligt och jag har lärt mig massor. Men saker kan definitivt förbättras, rutiner skulle kunna fixas som skulle underlätta mycket.
Men nu. Nu är tidningen inlämnad till tryck. Jag har gjort en annons för releasen. Jag har förberett för uppdatering på hemsidan och för release-utskick. Lugnet har lagt sig.

Stressen, frustrationen och ångesten har dock inte enbart haft att göra med praktikplatsen, det jobb jag gjort för dem och de problem som dykt upp under vägen. Det handlar även om tiden efter. Arbetslösheten. Återbetalningen till CSN. Allt det där som får mig att känna en konstant trötthet. Och nedstämdhet. Så kom brevet. CSN har beslutat att jag inte behöver betala tillbaka något under 2009. Jag grät av glädje. Kan inte ens komma ihåg när jag gjorde det sist eller om jag någonsin gjort det. Dansade omkring som en galning och fånskrattade. Jag kan inte förklara hur skönt det känns. Att se den där nollan i brevet. Jag kan inte ens börja beskriva känslan. Lättnaden. Den stora ekonomiska tyngden som försvann från mina axlar.
Om jag ser nyktert på det hela så är naturligtvis inte alla mina problem lösta i och med detta, jag behöver fortfarande ett jobb och jag är fortfarande skyldig pengar. Men den där nollan kändes faktiskt som en slags livlina. Och det känns lättare att andas.

Djupa vackra andetag.

fredag 1 maj 2009

Två dagar kvar...

Fredag. Två dagar kvar. Söndag. Wovenhand. Ja, jag är exalterad.
Det skumma är dock att så mycket annat trevligt kommer ske mellan. Som att grilla och se en film med paret Bergman. Som att träffa bästa Ida. Och kramas. Kramas. Kramas. Och kramas. Umgås, äta, kanske gå på bio eller Depeche Mode-fest. Ta det som det kommer. Och bara njuta av helgen.
Inte tänka på jobb jag inte har, jobb som jag har, måsten.

Wovenhand! Det är så bra! Just nu existerar enbart Wovenhand och Bat For Lashes. Jag förlorar mig så lätt, men det är ack så lätt att förlora sig i dessa akter. Tyvärr verkar inte Bat For Lashes ta sig hit, men på söndag, om två dagar, kommer David Eugene Edwards röst att smeka min själ. Jag har ett stort leende på läpparna redan nu.

fredag 3 april 2009

Ten years!

Jeff Thomas

fredag 20 februari 2009

Mat och kärlek till livet

Idag är jag ledig. Av ingen annan anledning än för att vara ledig. Inte göra någonting annat än att bara vara. Och äta. Och njuta. Och titta på tv. Och spela tv-spel. Och titta på film. Och älska. Jag behöver älska livet lite och jag tänkte börja idag. Nu.

Jag började med en äggmacka. Egentligen var jag mätt sedan igår. Var på date med två fantastiska människor och vi åt och pratade och skrattade och åt. Jag skämtar inte. Det var längesedan jag var så mätt. Crepe-mätt. Men det var så gott, både varmrätt och den gigantiska efterrätten. Jag beställde in deras största tydligen (utan att egentligen veta det). Men jag är väl ingen amatör heller, så det mesta gick ner. Men jag var nästan lite andfådd där i slutet. Here come the crepe sweats...
Hur som helst så var det fantastiskt trevligt och jag glömde av att jag jobbat innan. Och jag glömde av det tråkiga vädret. Och jag glömde av att jag någon timme innan blev fast i en folkmassa och fick panik. För det var trevligt att träffa dem igen. Trevligt att bara umgås. Att bara vara. Det händer så sällan.

Till äggmackan intogs Criminal Minds från igår och det var fokus på min favoritkaraktär, Reid. Ett fall från hans barndom som visade sig lite annorlunda än det först verkade. Ett bra avsnitt. En bra början på dagen.

Nästa matintag var en macka från Sandys med tillhörande Trocadero. Efter att ha hämtat ut en paket från BlueBox. Ett lyxpaket. Ett unna-mig-paket. Ett skapa-leenden-paket. Och nu är jag en stolt ägare av inte bara en utan två Plain Lazy-väskor och jag älskar dem. Jag älskade dem redan när jag såg dem på bild och i min famn är de ännu bättre. Och dagen fortsätter i ett leende.

Åh, denna väska är helt enkelt som gjord för mig.

Nu är det dags för film, Illusionisten med Edward Norton, och geisha. Mmmm... Edward... jag menar geisha...
Så njut av livet (eller åtminstone helgen) mina vänner och ovänner, för det ska jag göra.

måndag 9 februari 2009

Bra nyheter

House börjar igen den 17 februari! Var bara tvungen att säga det. De bästa nyheterna jag har fått idag. På en vecka. I år. Eller vänta... den 7 mars kommer Wintersleep hit! Första gången på svensk mark. Det var också en bra nyhet.
Nu ska jag fortsätta att ha ont i magen och må illa, som resten av dagen. Good times.

onsdag 14 januari 2009

I feel happy, oh so happy!

I feel happy and happy and GAY! Dock inte så mycket på det lesbiska sättet. Jag är klar! Godkänd. Befriad. Fri.
Vår presentation av det omarbetade examensarbetet gick över förväntan och allt är inlämnat och klart. Vi fick till och med bra kritik på det vi inte ändrat på. Jag ska inte gå in på det, för det gör mig bara förbannad igen att de inte sade något positivt om det förra gången. För nu är jag glad. Helt igenom. Och jag ska ta tillvara på det, för det händer så sällan.

Jag är klar! För alltid med den här jävla skiten. It's a happy, happy day. Good riddance and fuck yous, all around.

I feel happy, oh so happy!