Idag är en dag för ynkligheter. Och för att känna sig gammal. Och hypokondrisk. Jag har haft ont i ena foten sedan i fredags. På förmiddagen idag spred det sig till benet och efter det kom illamåendet. Så nu väntar jag bara på andnöd, hjärtattack eller stroke.
söndag 15 februari 2009
tisdag 27 januari 2009
Glitter is the herpes of craft supplies
Jag är trött. Mest kroppsligen idag, men det hjälper föga. Känns som att jag fortfarande bär på något som inte brutit ut. Jag vill att det ska bryta ut och bli något som jag sedan kan tillfriskna från. Som det är nu orkar jag inte speciellt mycket, kroppen vill bara sova. Detta signaleras genom huvudvärk, halsont, magont, ledont och ögonimma. Men inget av det i sig ger mig en ursäkt för att sova bort en hel dag. Jag har alldeles för mycket att göra.
Är inne på andra veckan på praktiken. De är väldigt snälla, men just nu känner jag mig mest som en sekreterare eller assistent. Antar att det blir bättre, för tyvärr har jag inte kommit igång med varken redigering eller hemsidan än. Men det kommer väl. Snart förhoppningsvis...
Det är fortfarande "Houses svåraste fall" ikväll. Inga nya avsnitt i sikte. Tråkigt. Jag har saknat House, men vill ha nya avsnitt. Nu. Men det är bättre än ingenting. Alltid trevligt med en Hugh Laurie-dos. Han blev förövrigt Bästa skådespelare i en dramaserie på Screen Actors Guild-galan i söndags. Bravo.
Men nu till lite humor. Min tröst, min tillflykt, min varma famn.
Demetri Martin. Till viss del utan huvud...
Etiketter: House, Hugh Laurie, humor, praktik, trött, ynk
Upplagd av De kl. 21:01 1 kommentarer
torsdag 8 januari 2009
Liten i orden – liten på jorden
Ikväll har Criminal Minds säsongspremiär. Förra säsongen slutade med en cliffhanger. Såklart. Ska bli intressant att se vad som händer. Men jag kommer inte kunna se det ikväll. Typiskt. Jag ska träffa dem som jag antagligen ska göra min praktik hos. Det är inte riktigt klart än och jag är nervös. Som vanligt.
Men det är inte bara det som hänger över mig. På onsdag ska vi visa upp vårt exjobb. Igen. Jag orkar verkligen inte, men det är bara att bita ihop. Sedan är det förhoppningsvis över. Och jag kan andas ut på riktigt. I någon dag. För att sedan bli nervös och stressad igen inför den 19:e då praktiken startar. Och sedan hålla andan i tio veckor till.
Etiketter: Criminal Minds, deppig, livet, nervös, sad, trött, ynk
Upplagd av De kl. 10:13 2 kommentarer
torsdag 17 juli 2008
Va fan gör jag hemma?
Dagen började med regn. Kanske en indikation på vad som komma skulle. Hursom tog jag mig ner på stan, fick ett eget tvåsäte på pendeln vilket var skönt. Hatar att trängas. Sedan terrortunneln.
För er som inte vet vad terrortunneln är så är det den tunnel man tar för att ta sig från pendelnedgången till tunnelbanorna på Stockholms centralstation. Den är horribel. Speciellt när det är mycket folk. Det enda som gör att jag inte blir helt galen är musik som Ministry eller Nine Inch Nails hårdare låtar på hög volym. Och blicken stadigt i marken.
Men på andra sidan, när jag väl var framme vid mitt mål blev dagen bättre. Vänner, mat och en massa snack och skratt. Oerhört trevligt och behövligt. Vi ses alldeles för sällan.
Nu är jag hemma. Det är här rubriken kommer in. Va fan gör jag hemma? Jag borde vara på Anchor och stödja m.m.i. Men det är jag inte. För tydligen är tommy fortfarande arg och när han är arg så är jag ledsen. Och antisocial.
Kunde dricka öl nu, umgås och lyssna på tuff musik. Istället sitter jag här ensam och tycker synd om mig själv. Jävligt moget. Och jävligt tråkigt.
Etiketter: allmänt, bitterhet, ynk
Upplagd av De kl. 23:22 1 kommentarer
tisdag 8 juli 2008
Det smakar gult
När jag är sjuk känns det som om allt bara stängs av. Men det är nog bara jag som stängs av. Ska till doktorn senare. Jag gillar inte att gå till doktorn. Så får man sitta där i väntrummet tillsammans med andra sjuka människor som spyr ut sina sjukdomar med varje tungt andetag.
Sedan får man lyssna till doktorns nedlåtande: ”Du är förkyld”, medan han/hon/det tittar på mig med uttråkad blick. Det är bara klappen på huvudet som fattas. Och så får man krypa längs doktorns fötter och tigga till sig medicin som faktiskt hjälper. Så man får sova på nätterna. Så man slipper känna som man hostar upp lungorna, så man slipper smaken. Sedan duscha i timtals när man kommer hem. Skrubba sig ren från förnedringen.
Jag gillar inte människor. Inte idag. Jag vill ha en tunnel att gå i från min dörr till doktorns dörr, sedan till apoteket, så jag slipper möta någon, slipper sitta mitt emot någon, slipper prata med någon.
Dessutom har jag bara två avsnitt kvar på säsong två av House. Har inte säsong tre. Någon som har säsong tre? Svåra abstinensbesvär väntar.