Visar inlägg med etikett funderingar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett funderingar. Visa alla inlägg

måndag 3 augusti 2009

Planer...

Jag behöver en plan. En plan för att få ordning på mitt liv. Jobb. Trygghet. Självkänsla.
"Man behöver väl ingen plan", säger personen närmast mig. Och luften går liksom ur mig. Så nu sitter jag och tittar på en liten mjukishamster som springer runt runt i sitt röda plasthjul. Han verkar vara rätt nöjd med det. En ofantligt oanvändbar leksak egentligen. Ett litet leende kanske, sedan tänker jag mest: varför föddes jag inte som en tyghamster?

Men varför tänka på hamstrar när jag kan tänka på tigrar! Imorgon ska jag iväg och besöka Tigger. På Kolmården. Det är min plan nu. Och ja, jag är fem år och jävligt nöjd med det. Lau.

Tigger och jag.

tisdag 31 mars 2009

Den som uppfann fade-outs borde få stryk

Jag vet att jag har varit lite frånvarande här. Inspirationen har helt enkelt inte infunnit sig. Vet inte om den är tillbaka nu heller, men jag gör ett försök.

En film bör ha en intresseväckande början, ett bra, underhållande, kittlande innehåll, samt ett kick-ass slut. Det samma gäller för en låt. Så varför förstör man annars fantastiska låtar med fade-outs? Det är som att ha gjort en god sås, perfekt till konsistensen, och sedan addera vatten alldeles innan servering. Så sitter man där med en fadd smak i munnen. Allt som byggts upp under låten dör ut i ett utvattnat segt ingenting. Varför? Till vilken nytta?

Vad är meningen med fade-outs? Jag frågar er, för jag förstår inte. Det kan ju inte vara en medveten våldtäkt på låten, det måste finnas en anledning som gör det, om inte förlåtligt, så ändå förståeligt. Vet de inte hur de ska avsluta låten? Ett tips: sluta bara spela. De kan ju inte använda fade-out när de spelar live ändå, då är det väl bara att avsluta som de gör live. Eller lägger jag, som en omusikalisk lyssnare, alldeles för mycket tilltro till musikers förmåga då?

Jag gör en spellista åt min bror i Spotify och det är skrämmande många låtar som avslutas med fade-out. Riktigt bra låtar vars avslut drar ner på känslan och gör mig irriterad.
Men om jag bortser från denna menlösa låtslutsföreteelse så känns det underbart att ha börjat fylla mina dagar med musik igen. Det har varit lite dåligt med det. Speciellt med olika musik. Jag fastnar så lätt i repeat-träsket, eller sitter med tv:n på istället för att spela musik överhuvudtaget. De senaste dagarna däremot har varit väldigt musikbaserade och det känns fint. Nej, dags att fortsätta med min lista.

fredag 9 januari 2009

Tankar och traumatiska lösningar?

Jag känner mig lite kluven. På ett sätt så kanske jag inte får så mycket att göra. Dessutom verkar det ta en del jobb från en klasskamrat, vilket inte känns rätt. På ett annat sätt så är det en utmaning i att få struktur på något som behöver mer struktur. Och få en stor frihet i vad jag ska göra om dagarna.
Så jag är kluven. Men det är ju inte som att andra står i kö direkt. Jag är inte så lätt att förstå sig på alltid och speciellt inte om de bara träffar mig under en kort intervjutid. Men jag lovar, jag är trevlig. När ni lärt känna mig.

Förövrigt har det kommit en medicinsk studie som menar att personer som upplevt en traumatisk upplevelse kan återhämta sig snabbare genom att spela Tetris. Forskarna menar att spelet kan göra så att personen upplever färre flashbacks. Det låter ju fantastiskt!
Frågan är väl bara om studien kan överföras från försökspersonerna, som bara fick se bilder på traumatiska upplevelser, till att hjälpa personer som faktiskt upplevt något traumatiskt. Inte riktigt samma sak. Men, men. Spela mer Tetris! Det ska i alla fall jag göra.