Bottennapp

För er som inte sett Derailed men funderar på det: gör det inte. Håll er borta från den filmen. Det var längesedan jag såg en sådan förutsägbar film. Och dialogen! Hjälp! I en scen höll jag på att slänga fjärrkontrollen på tv'n för jag blev så förbannad på hur dålig dialogen var. Jag ryser jag bara tänker på det. Usch.

Och om man ska fortsätta kloakdykningen... vem godkände Kommissarien och havet? Jag vill verkligen veta så att jag kan fråga denna person vad det är som pågår. Jag har sett fenomenet förut med dubbning av enstaka karaktärer i enstaka filmer. Men i Kommissarien och havet var det nästan var och varannan person! Och deras förklaring:
De svenska rollerna är från början inspelade på svenska och dubbade till tyska för den tyska publiken. De tyska rollerna är i den version som visas i TV4 dubbade till svenska för TV4:s tittare.
Say what? Då är det väl bättre att göra hela filmen på svenska och sedan dubba hela skiten till tyska efter det. Tyskarna verkar ju inte bry sig om dubbning hur som, men för mig förstörde det hela upplevelsen av filmen. Och det var verkligen inte en film som hade råd med det, med tanke på att den inte var speciellt bra i övrigt heller. Sug.

Jag skulle ha tittat på Mannen under trappan istället med Jonas Karlsson. Jag slog över ett ögonblick och hamnade i en scen som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag. Jag skojar inte. Det hör inte till vanligheterna, speciellt inte när det gäller svenskproducerat. Om resten är lika bra är en annan fråga, men något jag definitivt tänker ta reda på.
Mannen under trappan är en serie på fyra delar som visas på söndagar, kl 21.15 på svt1. Om ni missade första avsnittet igår så går det ett flertal repriser, bland annat ikväll kl 23.10.

Fem års erfarenhet

Jag letar jobb. Men de flesta kräver fem års erfarenhet. Min fråga är då; hur är det meningen att jag ska kunna få fem års erfarenhet om alla begär fem års erfarenhet? Nej, vänta, en av annonserna meddelade att man gärna får vara nyutbildad. Score! Förutom att man ska kunna persiska. Någon som vet om det finns en helgkurs?

Men va fan...

Spell teacher: B I T C H

Fick mail om vad som behöver göras om i exjobbet idag. Samma dag som omarbetningen ska lämnas in. Bravo. Verkligen. Framförhållning är bra, men tydligen inget som hon arbetar med. Bra examinator. Verkligen.

Rejection

De flesta är kanske tysta och sväljer det bittra i att få ett tyvärr-brev, men visst vore väl denna reaktion mer mänsklig?

I harbor thoughts of killing you…

Jag skulle inte ha gått upp idag. Det var så varmt och skönt under täcket. Jag skulle ha stannat kvar där.
Jag tror inte att respekt ska ges per automatik. Men jag tror att man ska respektera andra om de förtjänar det. Jag förtjänar det. Faktiskt. Ändå fick jag krypa för att ens få ett svar. En vecka av tystnad och sedan det där opersonliga tyvärr-brevet, fast i form av mail. Det var det jag kröp för. Tydligen.

Jag skulle inte ha gått upp idag. Det hade visserligen inte gjort någon skillnad, mailet hade fortfarande väntat på mig där imorgon, men jag hade sluppit det just nu. Trött, ledsen och liten. Det känns som att det ljuva livet fortsätter. Jag står dock fortfarande kvar på perrongen, med en tung ryggsäck vid namn exjobb. Inga planer. Någon som vill ha en deppig liten praktikant?

Jag skulle inte ha gått upp idag.

Det ljuva livet...

Jag ska egentligen inte klaga, för det finns alltid någon som har det sämre. Jag ska inte klaga, men...

Efter att ha gått vilse i regnet på väg till intervjun, kom vi inte enbart fram en halvtimme senare än tänkt utan var även blöta som två regndränkta katter kan bli. Efter att vi tagit i hand och intervjun skulle börja bestämde sig min talförmåga att helt strejka. Fick inte fram ett ord. Som tur var jobbar jag ihop med en ypperligt vältalande människa, så det gick bra ändå. Men inte tack vare mig.

På väg hem gick jag på fel tåg, på grund av trötthet, förvirring eller allmän omedvetenhet om omvärlden - välj själva. Jag blev visserligen medveten om det rätt snabbt, men hann naturligtvis inte av i Årstaberg utan fick gå av i Älvsjö. Där fick jag jag finna mig i att se det tåg jag egentligen skulle ha gått på, åka iväg i fjärran medan jag gick till rätt perrong.
Trött och less satte jag mig på en bänk där jag strax efter blev fångad i ett rökmoln då tanten (läs: aset av kvinnligt(?) kön) bestämde sig för att göra min dag ännu bättre. Jag tycker och accepterar (till en viss gräns) att rökare ska få röka utomhus, men det gör inte min önskan att slänga ner skrället på spåret mindre.

Nu är det meningen att jag ska utvinna någon slags energi från någonstans inne i mig, som inte redan gett upp och somnat i fosterställning, och transkribera. Jippie.

Enter headache

Jag ska inte påstå att jag var pigg när jag vaknade i morse. Men jag hade ett slags "jävlar-anamma, nu ska jag sätta igång och jobba" och kände verkligen för det också.
Det höll i typ fem minuter.
Sedan var det som om någon hörde mig och tänkte "nej, nej, nej, så enkelt ska hon inte ha det" och satte in sin nyckel i min hjärna och vred om. Jag hörde bokstavligen ett "klick" inne i huvudet.
Enter headache.

Here we go again...

Jag har vid vissa tillfällen uttryckt en viss önskan att flytta. Flytta från denna lägenhet, denna hyresvärd, detta område. Vissa dagar är denna önskan starkare än andra dagar, vissa dagar tänker jag inte på det alls. Vissa dagar blir man påmind om det genom ett brev från Södertörns Polismästardistrikt:

Hej.
Jag skriver till er med anledning av ett sprängattentat mot en lägenhet på (min gata), natten mellan den 25/7-26/7 2008.
Vi ber er som kan ha sett eller hört någonting som kan sättas i samband med detta brott att höra av sig.

Sprängattentat är ett ypperligt trevligt ord, håller ni inte med? Jag blir alldeles varm i själen när jag tänker på detta ofantligt charmanta område.

Va fan gör jag hemma?

Dagen började med regn. Kanske en indikation på vad som komma skulle. Hursom tog jag mig ner på stan, fick ett eget tvåsäte på pendeln vilket var skönt. Hatar att trängas. Sedan terrortunneln.
För er som inte vet vad terrortunneln är så är det den tunnel man tar för att ta sig från pendelnedgången till tunnelbanorna på Stockholms centralstation. Den är horribel. Speciellt när det är mycket folk. Det enda som gör att jag inte blir helt galen är musik som Ministry eller Nine Inch Nails hårdare låtar på hög volym. Och blicken stadigt i marken.
Men på andra sidan, när jag väl var framme vid mitt mål blev dagen bättre. Vänner, mat och en massa snack och skratt. Oerhört trevligt och behövligt. Vi ses alldeles för sällan.
Nu är jag hemma. Det är här rubriken kommer in. Va fan gör jag hemma? Jag borde vara på Anchor och stödja m.m.i. Men det är jag inte. För tydligen är tommy fortfarande arg och när han är arg så är jag ledsen. Och antisocial.
Kunde dricka öl nu, umgås och lyssna på tuff musik. Istället sitter jag här ensam och tycker synd om mig själv. Jävligt moget. Och jävligt tråkigt.

R.I.P.

Hela gårdagen blev horisontell. Dumma morfin att fucka upp min tillvaro. Hostan försvann dock nästan helt. Jag kanske låter lite otacksam nu, men jag hostar mycket hellre än att, som när det var som värst igår, bli yr av att bara röra blicken.

Idag går saker som i slowmotion. Jag har verkligen inget mer att säga. Kanske dags att sluta försöka.

Det smakar gult

När jag är sjuk känns det som om allt bara stängs av. Men det är nog bara jag som stängs av. Ska till doktorn senare. Jag gillar inte att gå till doktorn. Så får man sitta där i väntrummet tillsammans med andra sjuka människor som spyr ut sina sjukdomar med varje tungt andetag.
Sedan får man lyssna till doktorns nedlåtande: ”Du är förkyld”, medan han/hon/det tittar på mig med uttråkad blick. Det är bara klappen på huvudet som fattas. Och så får man krypa längs doktorns fötter och tigga till sig medicin som faktiskt hjälper. Så man får sova på nätterna. Så man slipper känna som man hostar upp lungorna, så man slipper smaken. Sedan duscha i timtals när man kommer hem. Skrubba sig ren från förnedringen.
Jag gillar inte människor. Inte idag. Jag vill ha en tunnel att gå i från min dörr till doktorns dörr, sedan till apoteket, så jag slipper möta någon, slipper sitta mitt emot någon, slipper prata med någon.

Dessutom har jag bara två avsnitt kvar på säsong två av House. Har inte säsong tre. Någon som har säsong tre? Svåra abstinensbesvär väntar.

Hu

Idag vaknade jag till outhärdliga gitarrsolon på radion. Hu. Varför envisas människor med att förstöra låt på låt med äcklig gitarronani? Machine Head, I'm looking in your general direction.
Hu. Ingen bra början på dagen...

Tired old whore

SLs gamla tåg firar 40 år i år. Jag hoppas att jag ser piggare ut när jag är i den åldern. Men å andra sidan har jag inte haft riktigt lika många människor inne i mig. Men dessa gamla haggor kan inte pensioneras riktigt än, som det var tänkt. De nya tågens förarhytter byggdes nämligen ergonomiskt inkorrekt och måste därför en efter en tas ur trafiken och byggas om. Bravo. Nej, jag menar det verkligen. Det krävs stor skicklighet att gång på gång misslyckas med saker. Stor skicklighet och ett stort engagemang. Jag är imponerad.

Det är en trött dag idag. Eller idag också. Kommer inte ihåg när jag var pigg senast. Men det har varit en skön helg. Midsommar var lugn, med god mat och mycket trevligt sällskap. Gårdagen var trött och soffbetonad. Idag lär det inte hända mycket heller. Perfekt.
Om man pysslar om lite i tv-tablån så finns det saker att slötitta på nästan hela dagen. Lite smått underhållande program blandat med riktigt bra program: Twin Peaks börjar strax på TV4 Guld, två avsnitt att avnjuta (jag måste inhandla boxen snart!). Lite senare är det en Forsytesaga på kanal 9. Har aldrig sett serien om Forsyte-familjen, men såg att Damian Lewis är med i den så varför inte.
Nej, nu ska jag hämta lite choklad och sedan besöka staden där kaffet är gott, pajerna är himmelska och människorna är charmigt skruvade.

Ack, du sköna bitterhet, du förgyller mitt liv

Gårdagen var trevlig. Jag gillar festivaler, men är inte så förtjust i människor. Speciellt inte människor i stora grupper. Det går inte riktigt ihop, men så är det. Människor är idioter. Det finns undantag, jag vet, jag känner några av dem. Men resten är idioter. Detta kommer speciellt fram i situationer där många människor samlas och ska dela på samma yta.
Jag stod och försökte njuta av ett visserligen influensasjukt men ändock bra Queens of the Stone Age, men det gick inget vidare. Folk (läs: idioter) gick hela tiden in i mig och ställde sig i vägen. Men så lyste en stjärna upp scenen. Josh Homme blev sned på säkerhetsvakterna som försökte hindra folk att crowdsurfa. Kommer inte ordagrant ihåg hur det bittra talet gick, men det involverade: We’re not at your fucking grandmas house. If we can play with the flu, you can let these kids party. Sedan vände han sig till publiken: And stop throwing shit at me or I’ll butt fuck you in front of your friends. If you don’t believe me, just ask Norway.
Efter det kändes allt plötsligt bättre. I do love the smell of bitterness in the evening. Bäst var Make It Wit Chu, Go With the Flow, No One Knows, Little Sister och bitterheten, naturligtvis. Och Steve, Josh säger hej.

Foo Fighters hade mer energi och levererade en lite mer än en och en halv timmes spelning. Dave lyckades prata sig till lite extra tid men verkade besviken på att de inte fick spela sina vanliga två och en halv timme.
Under den första låten var det så många som åtta personer på scenen. Ljudtillskott som cello, fiol och orgel höjde verkligen upplevelsen av deras låtar. Men det kunde ha utnyttjats ännu mer. Efter första låten försvann de flesta av de övriga under nästan en timme för att komma tillbaka igen först sista halvtimmen.
Bäst var My Hero (speciellt pianotillskottet), Monkey Wrench och Everlong. Foo Fighters är ett roligt liveband, men Queens of the Stone Age har nog fler starka låtar.

Idag känns det dock som att någon hällt cement i mitt huvud. Jag behöver sömn.

Varning för avgudadyrkan

Jag kommer inte iväg på någon större festival i år. Istället får jag sitta hemma medan andra åker och tittar på Rage Against The Machine på torsdag. Men jag är inte bitter (hoppas att de ställer in).

Så denna vecka och till viss del förra är ett enda stort pepp inför WTAI på lördag. Queens of the Stone Age! Foo Fighters!
Jag är lite extra exalterad med tanke på att det kanske, kanske (hoppas, hoppas) innebär att Dave Grohl kommer att trumma in några QOTSA-låtar.
Jag har visserligen blivit besviken förut gällande sådant här (om A Perfect Circle är förband till Deftones bör man för i helvete kunna begära att de spelar the Passenger), men jag kan inte låta bli att naivt hoppas.

They who fight Foo

---

Nu ska jag titta på Life och Damian, Damian Lewis! Hoho, haha, hihi!

Pain lasts, kid. It's how you know you're alive…

Det regnar i mitt hjärta igen, och även utanför mitt fönster. Jag är så förbannat trött. På det mesta. På allt som går fel. Magen är mitt centrum och när han är ur balans, så blir hela jag det också. Så det är väl därför jag är lite deppig. Sedan att saker man sett fram emot inte blir av, gör väl inte saken bättre heller.

Och en olycka kommer ju sällan ensam: sommaruppehåll av House! Vad hände där? Ser det ut att vara sommar hos er? Jag har inte sommarlov än så hur kan det vara sommaruppehåll? Störtlöjligt. Det är ju det jag säger, man ska inte se på tv-serier på tv. De bara förstör. Det är sådant här som får folk att ladda ner och titta när de vill. När jag blir stor vill jag ha ett helt rum fyllt med dvd-boxar med alla serier jag gillar. Och någon att se dem med.

Grissom, var är du? #3

Men va FAN!

Hu

Jag hatar att vara sjuk. Inte enbart för det uppenbara i att inte vara frisk, utan även för att jag inte får något gjort. Hjälper inte direkt mitt stressade sinne. Jag vill bli frisk. Nu!

Grissom, var är du? #2

Jag hatar sport.

hate
hate
hate
hate