Later with Jools Holland

Jag brukar missa när Later with Jools går på tv. Jag lär mig aldrig när det visas och när jag lyckas se det så är det sällan några fantastiska musikgäster. Men sedan finns det ju naturligtvis guldkorn att finna:

Väntan...

Jag har helt ignorerat tv-tablån på sistone. Har ingen aning egentligen om vad jag har missat. Jag har nämligen nästan helt ägnat mig åt the West Wing: 69 avsnitt på 11 dagar. Då blir det inte så mycket tid över till tv eller film, även om The Mist och två piratfilmer slank mellan.
Just nu väntar jag på fler avsnitt. Väntar. Jag har nämligen någon annan som jag måste rätta mig efter, som har annat att göra just nu. Det är frustrerande.
Men man får ju lite tid till att kolla grejer på youtube. Och eftersom jag missade större delen av Yrrol igår, så tar jag igen det idag.

Journalist? Javisst.

Fascinerad

Jag är den första att erkänna att jag är ofantligt lättroad ibland. Men jag tror att det är ett måste i den här världen. Detta inlägg tillägnas Coraline. Barnboken av Neil Gaiman och filmen som baseras på den.
Neil Gaiman råkar vara en av mina favoritförfattare. Coraline är inte min favoritbok av honom, men jag värnar ändå om den. Och i händerna på Henry Selick, kan den bli annat än fantastisk?

I have visions of terrified parents having their hands squeezed by solicitous children who will have to remind them that it's only a movie ~ Neil Gaiman

Ok, jag är möjligtvis eventuellt kanske lite väl optimistisk nu, men jag kan inte riktigt låta bli. På filmens fantastiskt snygga hemsida kan man utforska som man vill och jag skulle kunna sitta och klicka runt i timmar. Bland annat kan man ladda upp en bild på sig själv och sedan välja ut de knappar som man vill ha som ögon! Jag är verkligen som ett barn i en godisaffär just nu!

Något som alltid har fascinerat mig är det arbete som ligger bakom filmer. Jag köpte till exempel inte Alien-boxen enbart för att man fick alla tre (ok, fyra) filmerna eller för att den var snygg, extramaterialet fick mig att salivera. När det gäller en dockfilm som Coraline så blir det det bakomliggande arbetet extra intressant. Jag menar, hur fascinerande är inte det här:

Och jag skulle inte ha så mycket emot att bli skelettmakare när jag blir stor:

Det finns massa fler sådana här små filmer att se, men jag ska inte förivra mig allt för mycket, de finns att hitta på hemsidan eller på youtube för den som är mer intresserad.
Sedan har det även cirkulerat gamla fina trälådor av olika slag eller små väskor, speciellt fixade med bilder eller saker relaterade till filmen. Och jag vill ha! Alla! Ni kanske inte vet att jag samlar på trälådor men jag är ofantligt fascinerad av dem. Oftast är de alldeles för dyra när jag hittar någon, och om dessa ens är till salu så kan jag tänka mig att de kostar en hel del. Men shit va coolt.

Ja, jag sade ju att jag är lättroad.

Trailertittande

Jag har roat mig med att titta på trailers för några av de filmer som har biopremiär här snart. Det är en blandad kompott av både lovande och mindre lovande filmer. Och sedan en hemsk.

Mellan väggarna (Entre les murs)
En lärare försöker nå sina ifrågasättande elever med sitt budskap och... nej, jag orkar inte skriva mer. Det är möjligt att denna franska film får fram något nytt, men det kommer i så fall inte fram i trailern. Det känns som vi redan har hört denna handling förut. Något som dock talar för denna film är att den inte är amerikansk vilket förhoppningsvis tar bort risken för ett typiskt amerikanskt filmslut.
Biopremiär: 19 december

The Duchess
Jag måste erkänna att jag är lite svag för kostymfilmer. Just för att de har sådan potential att bli storslagna och vackra i sitt utseende. Men jag är inte övertygad när det gäller The Duchess, som handlar om Georgiana Spencer – modeikon och politisk aktör – i sin jakt på den kärlek hon inte fann i sitt äktenskap. Men jag kan inte peka på om det är på grund av Kiera Knightley eller kärlekshistorien. Döm själva.
Biopremiär: 19 december

Yes man
En nejsägare går på ett jasägarmöte och bestämmer sig för att under ett år säga ja till alla frågor och förslag han får. Dråplig humor till följd. Och ja, det är Jim Carrey i huvudrollen. Fast det hade ni kunnat gissa själva antar jag. Kan säkert locka till skratt ibland, men frågan är om den verkligen kan hålla hela filmen igenom. I think not.
Biopremiär: 19 december

Allt flyter
Ett gäng killar bestämmer sig för att börja konstsimma med målet att vara med i VM. En synkroniserad komedi av Måns Herngren. Jag vet inte riktigt hur man kommer på en sådan idé, men jag måste säga att jag tror på den. Den verkar vara en fin film med söt humor.
Biopremiär: 25 december

Australia
En fin kvinna möter skitig man och tycke uppstår. Har vi sett denna förut? Nicole Kidman och Hugh Jackman möts när hon som nybliven änka behöver hjälp med sin boskapsranch. En kärlekshistoria med Andra Världskriget som backdrop. Baz Luhrmann har tidigare gjort Moulin Rouge! och Romeo + Juliet så den borde ha potential. Men jag är ändå skeptisk.
Biopremiär: 25 december

Chihuahuan från Beverly Hills
What. The. Fuck? Vem vill se detta? Nej. Nej, nej, nej, nej. Nej. Hu.
Biopremiär: 25 december

x3

Jag hatar källförteckningar. Mitt hat är rakt, flammande och för evigt. Men nu är den fixad. Nästan alla andra ändringar är gjorda. Snart, snart, snart kan jag lämna C-projektet helt bakom mig. För att på måndag sätta igång med mitt examensarbete. Jag vill ha semester!

Nu till något helt annat. Varje gång jag har sett Nine Inch Nails (om man skriver det så låter det som jag har sett dem många gånger, men det är bara tre), så har jag önskat, önskat, önskat att de skulle spela en viss låt.

Reptile.

Jag tycker att den är rå, med en fantastisk bitter text och är som låt helt enkelt alldeles, alldeles, alldeles underbar. Av någon anledning påminner den även mig om någon. Jag vet egentligen inte varför, för hon var aldrig otrogen mot mig. Men hon hade/har definitivt horaktiga tendenser.
Nåväl, det var inte det jag skulle prata om. Grejen är att de inte spelade den. Inte under någon av de tre spelningar som jag sett, vilket gjorde mig lite ledsen, ledsen, ledsen i ögat då jag vet att de har spelat den live tidigare.
Hursom hittade jag denna version som inte är lika tung men ändock intressant, med Peter Murphy på sång. Så här, hoppas att ni gillar den. Om inte, skriv gärna varför.

Kill, kill, kill

En sådan här dag behövs humor. Men jag får sällan kommentarer gällande det jag lägger upp, så vi kanske inte har samma humor. Är det bara jag som tycker att det här är roligt?

Trigger Happy TV:

Det finns hur mycket som helst att hitta på YouTube, men så lite tid att göra det på. Men här kommer i alla fall en gammal goding av Eddie Izzard:

Sedan vill jag tacka Steve som genom msn muntrade upp mig genom att berätta om sin mors gerillaattackerande katt som lämnar leriga tassavtryck på hans vita dator.

steve säger:
undrar om han ska få flytta ut på landet...
D säger:
haha
D säger:
Till en trevlig gård som ingen kan besöka då eller?
steve säger:
jepp
steve säger:
en meter ner i rävåskullen

Min slags humor.

Tillfredsställelse

Två väldigt speciella kvinnliga röster i en väldigt intressant Stones-cover. Ladies and genitalia; Björk & PJ Harvey – Satisfaction.

Äntligen stod prästen i predikstolen

Jag vet inte om jag har nämnt detta för er någon gång, men de som känner mig vet nog att Maynard James Keenan äger min favoritröst. Detta sedan jag hörde Tool för första gången för över tio år sedan. Shit vad tiden går.

Nåväl. Jag är tydligen inte ensam om att tycka att han är bra. Detta skrev bandet Jubilee på sin hemsida:

"... we had a friend outside the band contribute some additional singing alongside Mike and Aaron… Something we’ve never done in Jubilee before. I dunno, maybe we did it cos this dude’s voice tucked in with ours, actually made it sound like there was some actual SINGING involved. Ha. Cos in about 15 minutes, this dude had finished two falsetto takes, a “full voice” take, and even a harmony take, all in PERFECT PITCH, which made us feel like the losers on “Star Search” who get like, half a star, while the returning champ gets all four. So yeah, Maynard James Keenan, the returning champ, swiftly made us all feel like returning chumps. Thanks, dick."

Amen.

Live är det kanske inte alltid full pott, men här är två liveupptagningar från två av de konstellationer han medverkar i:

Så vad tycker vi om rosa onesies? Han var inte riktigt lika stabil på den tiden. Men påverkar det inte rösten så bryr jag mig faktiskt inte. Men flätor gillas.
Så vad har jag kommit fram till under detta snart ett år jag bloggat: att jag är svag för brittiska, skäggiga män med rött flätat hår. Hmmm... undrar om det finns någon som har alla dessa kreterier där ute? Och skulle han verkligen ha intresse av en tystlåten, asocial filmnörd? Inte så troligt.

You should know... never, but never, fuck with the King

Bruce Campbell som Elvis. Som tillsammans med en svart John F. Kennedy jagar förrymd mumie på ett ålderdomshem. Hur kan jag INTE ha sett Bubba Ho-Tep (2002) tidigare?
Det tar en stund innan den kommer igång, men sedan bjuds det på både humor och värme. Ett fantastiskt avbrott i min annars så tråkiga tillvaro.

Såg även just ett avsnitt av tv-serien Moonlight, som handlar om vampyrer. Eller rättare sagt en vampyr. Som är privatdeckare. Låter det intressant? Det är det inte.

I stand corrected

All is forgiven (för denna gång). Tacka vet jag Tv4 Komedi. Nu ska jag mysa i soffan med glass och the Secret Policeman's Ball. Det känns varmt i själen.

Jag har redan visat Russel Brand från just denna SPB. Men för er som inte har Tv4 Komedi, eller som inte har vett att titta på det trots att ni har kanalen, så kommer ännu ett exempel:

The Mighty Boosh

Fluffy

Must... see... this... movie...

Ljuvlig! Ett måste. 18 juli - bokad.

Jag, plugga? Nää

Demetri Martin

Anal magnetism

Den 29 april är det premiär för Life – en polisserie som utspelar sig i LA. Polisen Charlie Crews dömdes till livstid för ett brott han inte begick. Efter ett antal år blir han frigiven och kan börja jobba som polis igen, redo att lösa brott – både det han dömdes för och andra – genom hederligt och rekorderligt detektivarbete.

Jag gillar på sätt och vis polisserier, men det betyder inte automatiskt att denna kommer att bli bra. Det behövs bra och genomtänkt dialog, intressant handling och trovärdiga karaktärer för det. Huvudrollen spelas visserligen av Damian Lewis, som jag vet kan vara riktigt bra, så vissa naiva förhoppningar har jag allt. Så om inte annat får vi njuta av en rödhårig engelsman. Det är inte att spotta på. I övriga roller syns bland annat Adam Arkin (Chicago Hope) och Sarah Shahi (The L Word).

TV3 den 29/4 kl. 20. Titta då. Själv kommer jag vara i New Orleans…

Nöjesmassakern gick 1985 och är alltså en del av min uppväxt. Nu kommer snart alla avsnitt ut på dvd och jag sitter här nostalgisk och tänker på några av de allra klassiska sketcherna som fick mig att inse att humor är en bra grej. Här är en av dem:

And every day we die a little…

Oj. Idag har verkligen inte varit en bra dag. Och då har jag ändå inte varit i skolan. Så jag tog till det enda jag kan komma på just nu att ta till för att slippa att göra något självdestruktivt: YouTube.

Jag tror att denna kan bli riktigt bra.

Yea. I can fly.

Fram med den katolska flickskoleuniformen, för här ska fnittras! Den nya och tydligen slutgiltiga trailern för Iron Man är här (tack Andrev för att du uppdaterar min vardag).

Jag hoppas, hoppas att Robert Downey Jr:s karaktär kommer hålla sig på samma nivå som i trailern genom hela filmen och att den kärlekshistoria som sägs finnas med inte tar upp för mycket plats. Då blir missTv glad.

Premiär i maj. Månaden maj bjuder även på nya Indiana Jones, om nu någon skulle ha missat det. Juli och The Dark Knight känns fortfarande ofantligt lång bort och söta Wall-E får vi inte se förrän i september!
Men, en sak i taget. Titta och fnittra och längta till maj. To peace!

Tidsfördriv

Jag kom på en sak att fördriva tiden med. YouTube is the shit (och en tidstjuv). Om ni inte redan visste det.

Jag har en lite ambivalent syn på Jack Black. Ungefär samma som jag har på Jim Carrey. De kan vara riktigt roliga, men har en tendens att bli ”för mycket” efter ett tag. Hursomhelst så verkar Be Kind Rewind vara en film som absolut skulle kunna roa mig.

För övrigt...

... mer sådant här! Give me, give me!