Jag är den första att erkänna att jag är ofantligt lättroad ibland. Men jag tror att det är ett måste i den här världen. Detta inlägg tillägnas Coraline. Barnboken av Neil Gaiman och filmen som baseras på den.
Neil Gaiman råkar vara en av mina favoritförfattare. Coraline är inte min favoritbok av honom, men jag värnar ändå om den. Och i händerna på Henry Selick, kan den bli annat än fantastisk?
I have visions of terrified parents having their hands squeezed by solicitous children who will have to remind them that it's only a movie ~ Neil Gaiman
Ok, jag är möjligtvis eventuellt kanske lite väl optimistisk nu, men jag kan inte riktigt låta bli. På filmens fantastiskt snygga hemsida kan man utforska som man vill och jag skulle kunna sitta och klicka runt i timmar. Bland annat kan man ladda upp en bild på sig själv och sedan välja ut de knappar som man vill ha som ögon! Jag är verkligen som ett barn i en godisaffär just nu!
Något som alltid har fascinerat mig är det arbete som ligger bakom filmer. Jag köpte till exempel inte Alien-boxen enbart för att man fick alla tre (ok, fyra) filmerna eller för att den var snygg, extramaterialet fick mig att salivera. När det gäller en dockfilm som Coraline så blir det det bakomliggande arbetet extra intressant. Jag menar, hur fascinerande är inte det här:
Och jag skulle inte ha så mycket emot att bli skelettmakare när jag blir stor:
Det finns massa fler sådana här små filmer att se, men jag ska inte förivra mig allt för mycket, de finns att hitta på hemsidan eller på youtube för den som är mer intresserad.
Sedan har det även cirkulerat gamla fina trälådor av olika slag eller små väskor, speciellt fixade med bilder eller saker relaterade till filmen. Och jag vill ha! Alla! Ni kanske inte vet att jag samlar på trälådor men jag är ofantligt fascinerad av dem. Oftast är de alldeles för dyra när jag hittar någon, och om dessa ens är till salu så kan jag tänka mig att de kostar en hel del. Men shit va coolt.
Ja, jag sade ju att jag är lättroad.
2 kommentarer:
*drägglar*
Det verkar som att det bara är du och jag, Eva, som är fascinerade.
Skicka en kommentar