Jag faller väldigt lätt. För människor, saker, företeelser, smaker, ljud. Och efter jag har fallit finns det där hela tiden i ögonvrån, i fantasin, i hörselgången. Nära och intensivt. Om och om igen. Tills nästa fall.
Jag har koncentrationssvårigheter. Jag kan tappa bort mig mitt i andras meningar, både talade och skrivna, och komma på mig själv att tänka på annat. Förlora mig i tankar. Jag skulle vilja kunna kontrollera min koncentration. Spetsa mitt intresse för det som jag håller på med just nu. Men en enda tanke, ett enda ljud och jag är tillbaka där. Fallande.
Det äter det upp min tid och mitt intresse för annat. Jag vill bara stänga in mig tillsammans med det som fick mig att falla, stänga ute resten av världen och bara njuta. För det får mig att le. Att känna mig varm inombords. En känsla av ny kärlek.
Maybe I'm all messed up
Maybe I'm all messed up in you
…
This is the only time I really feel alive
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar