Det finns sorgliga slut, humoristiska slut, tråkiga slut. Och så finns det nattsvarta slut. The Mist bjöd på det mest nattsvarta slut jag varit med om på länge. När musiken kommer igång och dimman börjar lätta... wow. Jag kan inte beskriva med ord hur bra och fantastiskt nattsvart det var. Det måste ses för att förstås.
I övrigt är väl inte filmen någon höjdare även om den svartvita versionen ger vissa vibbar till skön 50-tals-sci-fi. Det finns vissa hoppa-till-scener, men det är knappast en skräckfilm i dess rätta bemärkelse. Fast vilken skräckfilm är det egentligen?
Skräckingredienserna har även fått stå tillbaka för en annan slags skräck, nämligen religiös fanatism (läs: idioti), sådant som är skrämmande i riktiga livet och får mitt blod att koka som aldrig förr. Det tar således lätt bort mina tankar från det jag tittar på, vilket aldrig är bra för en film. För i filmer möter jag hellre monster än religiösa fanatiker. I verkligheten också i och för sig.
Hursom, med mindre sådana scener hade The Mist kunnat vara en bättre film. Men nu var den mest en axelryckning. Förutom slutet då. Som var fantastiskt.
2 månader sedan
4 kommentarer:
Jag tyckte också slutet var bra. Annars var jag mest trött på slemmiga monster som drog ner filmen betydligt. Jag vill ha suggestiv spänning som får mej att sitta på helspänn. Sånt gillar jag :)
the mist är skit, check. tack bio-biodrotningen för ännu ett sluppet besök på salong.
ladyM: jag gillar också att sitta på helspänn. Har jag för mig fel om jag säger att The Others och Dolt under ytan var sådana filmer? Mitt minne är inte vad det borde vara...
mistlur: vassego, även om denna nu inte går på salong längre utan sågs på dvd.
Ja dom är helt underbara!! Precis så ska det vara, snyggt, rent och enkelt :)
Skicka en kommentar