Bottennapp

För er som inte sett Derailed men funderar på det: gör det inte. Håll er borta från den filmen. Det var längesedan jag såg en sådan förutsägbar film. Och dialogen! Hjälp! I en scen höll jag på att slänga fjärrkontrollen på tv'n för jag blev så förbannad på hur dålig dialogen var. Jag ryser jag bara tänker på det. Usch.

Och om man ska fortsätta kloakdykningen... vem godkände Kommissarien och havet? Jag vill verkligen veta så att jag kan fråga denna person vad det är som pågår. Jag har sett fenomenet förut med dubbning av enstaka karaktärer i enstaka filmer. Men i Kommissarien och havet var det nästan var och varannan person! Och deras förklaring:
De svenska rollerna är från början inspelade på svenska och dubbade till tyska för den tyska publiken. De tyska rollerna är i den version som visas i TV4 dubbade till svenska för TV4:s tittare.
Say what? Då är det väl bättre att göra hela filmen på svenska och sedan dubba hela skiten till tyska efter det. Tyskarna verkar ju inte bry sig om dubbning hur som, men för mig förstörde det hela upplevelsen av filmen. Och det var verkligen inte en film som hade råd med det, med tanke på att den inte var speciellt bra i övrigt heller. Sug.

Jag skulle ha tittat på Mannen under trappan istället med Jonas Karlsson. Jag slog över ett ögonblick och hamnade i en scen som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag. Jag skojar inte. Det hör inte till vanligheterna, speciellt inte när det gäller svenskproducerat. Om resten är lika bra är en annan fråga, men något jag definitivt tänker ta reda på.
Mannen under trappan är en serie på fyra delar som visas på söndagar, kl 21.15 på svt1. Om ni missade första avsnittet igår så går det ett flertal repriser, bland annat ikväll kl 23.10.

Spell teacher: B I T C H

Fick mail om vad som behöver göras om i exjobbet idag. Samma dag som omarbetningen ska lämnas in. Bravo. Verkligen. Framförhållning är bra, men tydligen inget som hon arbetar med. Bra examinator. Verkligen.

I harbor thoughts of killing you…

Jag skulle inte ha gått upp idag. Det var så varmt och skönt under täcket. Jag skulle ha stannat kvar där.
Jag tror inte att respekt ska ges per automatik. Men jag tror att man ska respektera andra om de förtjänar det. Jag förtjänar det. Faktiskt. Ändå fick jag krypa för att ens få ett svar. En vecka av tystnad och sedan det där opersonliga tyvärr-brevet, fast i form av mail. Det var det jag kröp för. Tydligen.

Jag skulle inte ha gått upp idag. Det hade visserligen inte gjort någon skillnad, mailet hade fortfarande väntat på mig där imorgon, men jag hade sluppit det just nu. Trött, ledsen och liten. Det känns som att det ljuva livet fortsätter. Jag står dock fortfarande kvar på perrongen, med en tung ryggsäck vid namn exjobb. Inga planer. Någon som vill ha en deppig liten praktikant?

Jag skulle inte ha gått upp idag.

Det ljuva livet...

Jag ska egentligen inte klaga, för det finns alltid någon som har det sämre. Jag ska inte klaga, men...

Efter att ha gått vilse i regnet på väg till intervjun, kom vi inte enbart fram en halvtimme senare än tänkt utan var även blöta som två regndränkta katter kan bli. Efter att vi tagit i hand och intervjun skulle börja bestämde sig min talförmåga att helt strejka. Fick inte fram ett ord. Som tur var jobbar jag ihop med en ypperligt vältalande människa, så det gick bra ändå. Men inte tack vare mig.

På väg hem gick jag på fel tåg, på grund av trötthet, förvirring eller allmän omedvetenhet om omvärlden - välj själva. Jag blev visserligen medveten om det rätt snabbt, men hann naturligtvis inte av i Årstaberg utan fick gå av i Älvsjö. Där fick jag jag finna mig i att se det tåg jag egentligen skulle ha gått på, åka iväg i fjärran medan jag gick till rätt perrong.
Trött och less satte jag mig på en bänk där jag strax efter blev fångad i ett rökmoln då tanten (läs: aset av kvinnligt(?) kön) bestämde sig för att göra min dag ännu bättre. Jag tycker och accepterar (till en viss gräns) att rökare ska få röka utomhus, men det gör inte min önskan att slänga ner skrället på spåret mindre.

Nu är det meningen att jag ska utvinna någon slags energi från någonstans inne i mig, som inte redan gett upp och somnat i fosterställning, och transkribera. Jippie.

Enter headache

Jag ska inte påstå att jag var pigg när jag vaknade i morse. Men jag hade ett slags "jävlar-anamma, nu ska jag sätta igång och jobba" och kände verkligen för det också.
Det höll i typ fem minuter.
Sedan var det som om någon hörde mig och tänkte "nej, nej, nej, så enkelt ska hon inte ha det" och satte in sin nyckel i min hjärna och vred om. Jag hörde bokstavligen ett "klick" inne i huvudet.
Enter headache.

Miss Negativo

Jag hade en plan. Den gick ut på att jag skulle få ofantligt mycket gjort idag. Jag skulle researcha arslet av mitt examensjobb. Skriva så fingrarna blödde. Men nu är klockan snart fyra och jag har gjort så mycket som ingenting. Jag förstår inte varför det är så svårt att komma igång.
Jag ville ha ett roligt och lätt ämne. Ett ämne som gör sig självt, kantat av små fluffiga kaniner (eller vad man nu tycker är sött). Tidigare skolprojekt har involverat våldtäkt, mäns våld mot kvinnor och nu senast en naturkatastrof. Inga fluffiga ämnen direkt.
Nu ska vi göra ett exjobb som handlar om utslussning och vad samhället gör och inte gör när det gäller fångars återanpassning till livet. Jag kanske är negativ som inte kan se solskenshandlingen i detta. Men när jag blundar ser jag inga söta kaniner som skuttar omkring på en äng. Istället ser jag dem hänga uppspikade i öronen på gråa väggar.

Wake up and smell the psychosis

Ikväll tog Dexter ett steg mot det alltför uppenbara. Jag är besviken, men inte förvånad. Jag saknar House. I den serien är åtminstone det förutsägbara bra.
Kanske ska jag inte titta på serier just nu. Mitt humör är inte på topp, om man säger så. Det är kanske det som förgiftar. Som gör att allt känns sämre än vad det egentligen är. Och med allt, så menar jag verkligen allt.