Bottennapp

För er som inte sett Derailed men funderar på det: gör det inte. Håll er borta från den filmen. Det var längesedan jag såg en sådan förutsägbar film. Och dialogen! Hjälp! I en scen höll jag på att slänga fjärrkontrollen på tv'n för jag blev så förbannad på hur dålig dialogen var. Jag ryser jag bara tänker på det. Usch.

Och om man ska fortsätta kloakdykningen... vem godkände Kommissarien och havet? Jag vill verkligen veta så att jag kan fråga denna person vad det är som pågår. Jag har sett fenomenet förut med dubbning av enstaka karaktärer i enstaka filmer. Men i Kommissarien och havet var det nästan var och varannan person! Och deras förklaring:
De svenska rollerna är från början inspelade på svenska och dubbade till tyska för den tyska publiken. De tyska rollerna är i den version som visas i TV4 dubbade till svenska för TV4:s tittare.
Say what? Då är det väl bättre att göra hela filmen på svenska och sedan dubba hela skiten till tyska efter det. Tyskarna verkar ju inte bry sig om dubbning hur som, men för mig förstörde det hela upplevelsen av filmen. Och det var verkligen inte en film som hade råd med det, med tanke på att den inte var speciellt bra i övrigt heller. Sug.

Jag skulle ha tittat på Mannen under trappan istället med Jonas Karlsson. Jag slog över ett ögonblick och hamnade i en scen som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag. Jag skojar inte. Det hör inte till vanligheterna, speciellt inte när det gäller svenskproducerat. Om resten är lika bra är en annan fråga, men något jag definitivt tänker ta reda på.
Mannen under trappan är en serie på fyra delar som visas på söndagar, kl 21.15 på svt1. Om ni missade första avsnittet igår så går det ett flertal repriser, bland annat ikväll kl 23.10.

Actually I really, really don't want to be on this boat with you

I tisdags började jag titta på en film. Först nu är den klar. Det måste vara världens längsta film. Inte speciellt spännande. Inte speciellt rolig, förutom några småskratt någon gång i torsdags. Och om två timmar känns som fyra dagar, så är det något som inte riktigt är som det ska vara.
Han sägs ha talang, den där Mr. Ripley, men jag är föga imponerad. Istället blir jag mest irriterad över hur fantastiskt korkad han är. Han kunde ha tagit sitt pick och pack och dragit någonstans där han inte riskerade att möta folk som kände honom eller den person vars identitet han tagit över. Men nej, han stannar och vecklar in sig. Mer och mer. Och mer.
Och nu kanske ni tänker att om han inte hade stannat så hade det inte blivit någon film. Men det hade faktiskt varit att föredra framför denna evighetsgäspning.

You don't watch tv? What's the matter with you?

Jag såg aldrig Ghost Rider när den gick på bio av anledningen att jag inte trodde att den var bra. Nu har jag sett den. Och den var inge bra.

Men istället för att koncentrera mig på allt det negativa (och det fanns mycket) tänker jag istället räkna upp tre lite roliga saker i filmen:
1. Han visslar på sin motorcykel och den kom åkande. Det är lite sött faktiskt och en liten hint till western-genren jag växte upp med.
2. Den korta reaktionen i förhörsrummet: "That was weird", när polisens tändare levde ut sina pyromandrömmar.
3. Den tredje var när Nick Cages karaktär frågar Sam Elliots karaktär, med nästan lite förfäran i rösten, "You don't watch tv? What's the matter with you?" Hur skulle jag kunna motstå det?

I övrigt var filmen en enda stor gäspning. Och slutscenen kan ha varit det mest pekorala jag någonsin sett. Usch.
Men men, man måste se dåliga filmer för att verkligen uppskatta de bra.

Med båda fötterna i graven

Allt Om Film läggs ner. Och när jag nu sitter här med senaste numret bredvid mig så kan jag inte göra annat än att rycka på axlarna. Jag har hela tiden haft en romantiserad syn på Allt Om Film. Jag såg den lite som en svensk Empire. Jag kan inte förklara varför, för jag måste erkänna att jag faktiskt inte har varit den kontinuerliga läsare som jag skulle ha velat vara. Men nu spelar det ingen roll längre.

Jag hade ett helt inlägg skrivet när jag fick reda på nedläggningen. Ett inlägg om hur Allt Om Film fallit platt på marken och gjort mig besviken. Detta genom sitt tunna upplägg. I och med senaste numret ser jag lite mer distanserat på tidningen och jag saknar den passion för film som så tydligt finns i Empire. Och humor. Det är förvånansvärt mycket ytligheter och akademikeråsikter i Allt Om Film.
Jag är fullt medveten om att alla inte kan tycka som mig. Jag blir lätt lyrisk, vilket kanske inte helt hör hemma i en artikel eller recension. Jag har även väldigt ytliga tendenser och skriver kanske varken bra eller roligt, men jag skriver en blogg (som vad, fem personer läser?) och inte i ett rikstäckande magasin. Visst, jag kanske är lite hård nu. Speciellt nu när mina åsikter gränsar till att sparka på någon som redan ligger ner.
Naturligtvis kan inte en liten tidning från Sverige göra samma djuplodande artiklar som Empire. Allt Om Film kan jag tänka mig har fått de där 10-minutersintervjuerna medan Empire får vara med flera dagar på inspelningsplatser. Naturligtvis kan det inte bli samma textmängd eller djupa inblick. Men det har inte enbart handlat om det. Ibland känns det som att personen som skrivit en recension om en film inte ens har sett den.

Man ska inte klaga på specifika människor när de nu inte får en chans att försvara sig. Men det var speciellt en recension (av filmen The Escapist) i nummer 04 (2009) som gjorde mig storögd och gapande. Av helt fel skäl.
Ni som läste mina åsikter om den vet att jag tyckte den var bra. Riktigt bra. Av ack så många skäl. Så visst var jag partisk å filmens vägnar när jag läste recensionen. Jag klagar inte på betyget. Den fick en trea av Allt Om Films recensent. Deras betygsystem är lite konstigt, men en trea är rätt bra. Det var själva innehållet som fick mig att reagera. Och inte enbart för faktafelet i texten utan även för hennes sätt att uttrycka sig.
Filmens handling hoppar i tid och recensenten menar att den hade vunnit på att visa händelserna kronologiskt. Men en kronologisk följd hade förstört hela filmen. Sedan avslutar hon med: "The Escapist känns mest som om en filmskolestudent har klippt ihop ett avsnitt av Prison Break", något som recensenten säkert tyckte var väldigt fyndigt. Men jag bara skakar på huvudet. Må vara att vi har olika åsikter om vad studenter kan göra och hur bra Prison Break är, men för mig låter det bara illa.

Det är tråkigt när tidningar läggs ner, även om jag antagligen inte kommer att sakna Allt Om Film med dess nutida tunna upplägg. Men eftersom jag har valt det journalistiska yrket (mest med inriktning på layout) så är det lite av en sorgens dag när en tidning, vilken som helst, läggs ner. Nu går visserligen redaktören och chefsredaktören vidare med Cinema. Frågan är väl om den tidningen inte riskerar att bli än mer akademieråsiktsbaserad och (för att vara lite burdus) tråkig. Den som lever får se.

Kommande, kommande, kommande

Die Welle
Jag tror att Die Welle kan vara en scary film. Inte på ett skräck-aktigt vis utan läskig för att den visar på hur lätt människor kan ledas in i sektliknande idioti. Trailern visar egentligen för mycket för att vara en bra trailer. Men när scenen där läraren kommer in och alla ställer sig upp i likadana vita skjortor visas (från 1:42), ryser jag av obehag. Jag tror inte filmen kommer lyckas att hålla den känslan rakt igenom, men den kan vara värd en titt.
5 december.

RocknRolla
Äntligen (får man väl säga) kommer Guy Ritchie med en ny film. Old school vs. new school. Alla efter samma byte. Gerard Butler, Tom Wilkinson, Thandie Newton och Jeremy Piven m.fl. Jag förväntar mig snabba klipp, klantiga brottslingar och svart humor. Beroende på vilken trailer man ser, får man dock lite olika uppfattning om filmen.
12 december

The day the earth stood still
Jag har aldrig gillat Keanu Reeves. Jag tycker att han är stel och tråkig. Men här spelar han en alien i människorform, så det är möjligt att det funkar. Jennifer Connelly och Kathy Bates brukar dock vara bra. Denna remake, eller detta berättande av en tidigare berättad historia, har potential att bli en schysst film med snygga effekter, men känns just nu mest konstig om man tittar på trailern.
12 december

Transporter 3
Men herregud. Kom igen! Behövs det verkligen en till sådan här film? En uppvisning av Jason Stathams pumpade kropp och titta-vad-vi-kan-göra-i-slowmotion. Men vill ni se en klichéfilm, varsågod. Håll er bara borta från mig.

Och lite längre fram i tiden:
Monsters vs Aliens
I mars nästa år (april här) landar aliens i Amerika och de enda som kan stoppa dem är monstren. Vill ni se filmhistoriens sötaste rymdskepp verkar Dreamworks nya animerade film Monsters vs Aliens en film för er. Den verkar åtminstone vara en film för mig. Och inte enbart för sött rymdskepp och insektsmarsvinsmonster. Hugh Laurie gör rösten till den icke(?) galna uppfinnarkackerlackan. Say no more, say no more.

En studie av film

Det är frustrerande att titta på en dålig film när man så väl kan se att den faktiskt har potential att vara bättre. Kanske inte bra, men i alla fall mycket bättre än betyget menlös som är det enda filmen 30 Days of Night kan få. Handlingen är väldigt klassisk, med vampyrer som kommer till ett avskilt litet samhälle och börjar utrota invånarna. Några få lyckas att hålla sig borta från de sylvassa tänderna och slår tillbaka för att ännu en gång kunna se en soluppgång. Typ så. Och det är faktiskt helt okej när det gäller en sådan här film. Man vet alltid vad man får. Det är det runt omkring som kan lyfta filmen och göra den bra. Skådespelarinsatser, soundtrack, scenografi, klippning, och gärna oväntade twister. Sådant som verkligen kan lyfta eller sänka en film med medioker handling.

Har du sett filmen? Så låt oss fundera lite. Första scenen skulle ha skippats, det hade varit bättre att tittaren bara kommit in direkt i handlingen. Lagom karaktärspresentation, det behövs inte så mycket, det fanns naturligtvis lite klichéer men det kan jag leva med. Det fanns dock intressanta karaktärer som inte utnyttjades nog mycket. Vampyrledaren exempelvis var en viktig karaktär i och med att han ledde hela invasionen och hade alfahannekontroll över de andra. Jag hade velat veta mer om denna karaktär och om vampyrernas agenda. För när de kom in i handlingen verkade det som att de hade en agenda som gick utanför att utrota människor för skojs skull eller ens överlevnadsätning.
De pratade exempelvis ett eget språk. Hur kom det sig? Ingen aning, för det fick vi inte veta genom filmen. Sedan sade ledaren: ”Vi borde ha kommit hit tidigare”, vilket väckte mitt merintresse. Var det kanske så att vampyrerna hade haft en bosättning där tidigare innan människan kom dit, eller var det en ritualplats som borde ha rensats för något som komma skall? Det verkade, i och med det han sade i början, att deras invasion berodde på en personlig agenda, men allt sådant rann bara ut i snön. Det hade heller inte behövts så mycket information, kanske en eller två meningar och hela filmen hade fått ett bredare djup. Men icke. Om man inte tänkt utveckla saker, bör det inte finnas med sådana hintar överhuvudtaget.

Sedan kommer vi till utseendet. Hela filmen är filmad under natten, vilket ger den rätta känslan. Mycket mörker och skuggor där monster kan gömma sig. Men klippningen verkade vara gjord i sömnen. I en av scenerna använder vampyrerna en människa som lockbete, medan de smyger sig fram i bakgrunden. Men istället för att utnyttja det, klipptes det till ny scen mitt i ett vampyrhopp från ett hus till ett annat. En annan scen, där några vampyrer kom ut ur skuggan för att anfalla, klipptes också för tidigt. Klippningen i en så kallad skräckfilm är väldigt viktig och i den här filmen var den tyvärr under all kritik.

Är det någon som vill säga emot mig? Tystnad är medhåll, remember?

This is FUBAR!

Har just genomlidit 28 Weeks Later. Jag har verkligen inget positivt att säga om denna film. Risken för att utbryta i en lång harang svordomar är överhängande, men filmen är inte ens värd det. Så det enda jag har att säga är: nej. Nej. Och åter nej.

Good thing we like a challenge

Så, jag tittade på tredje filmen i serien om zombie-mördande Alice och den följer samma välbekanta mönster. Denna i post-domedag a la Mad Max-kostym. Förutom att kämpa mot blodtörstiga zombies som tagit över hela världen, måste hon även kämpa mot bovarna från paraplyföretaget. Ingen rast, ingen ro.

Folk dör som flugor, som vanligt i en sådan här film. Ingen chock där. Vi har sett det förut, men det är alltid ett plus när de använder statister i masker och smink än datoranimeringar. Hundarna i början är schyssta och scenen där konvojen vaknar upp omringad av korpar skulle ha gjort Hitchcock stolt.
Sedan besvaras frågan: hur många zombies kan man få in i en container? Jag kanske inte ska avslöja antalet, men jag kan säga att det är en imponerande siffra (och kom ihåg: vit är också en bokstavsfärg). Typ 73 dödade i bild. Och ja, jag räknade.

Slutstriden (för en sådan finns alltid) avslutades på ett lite upphackat vis, utan egentlig uppvisning på vad de kunde utföra. Och så känns egentligen hela filmen. Dessutom slutar den på ett sätt som stinker möjlig uppföljare. Ingen chock där heller utan mest tråkigt.

Så jag blev inte värst imponerad. Men det var faktiskt inte den sämsta filmen jag såg i helgen. Jag såg även Hannibal Rising och det enda jag kan säga är: usch. Jag skulle kunna berätta för er vad jag tyckte om filmen, men det skulle bli en romanlång harang fylld med spott och svordomar och det vill jag bespara er. Dessutom är jag trött. Så det enda ni får är ett: usch.
Så: Usch!