Mistaaaaaake!!!!!

Någon gång i våras gjorde jag ett misstag. (Okej, jag gjorde flera, men jag tänker bara nämna ett nu.) Jag valde att plugga javascript & Document Object Model i sommar istället för att ta kursen om Detektivlitteratur. Min tanke var att jag skulle ha mer nytta av den förstnämnda i framtiden. Men nu känner jag att det hade varit mycket trevligare att ligga och läsa detektivnoveller och skriva om dem än att sitta och slita mitt hår och känna mig allmänt korkad över kod som inte gör som jag vill. !em pleH
Jag är väl inte helt dum i huvudet, jag förstår tanken bakom koden, det är bara kordinationerna från min hjärna till mina händer som inte verkar fungera. Någonstans på vägen försvinner viktig information och jag kör fast. Nåväl, vad vore livet utan utmaningar? Lätt... mysigt... underbart...

(Och förövrigt är de många a:na och utropstecknen i rubriken inte följden av ett hjärnsläpp, även om det är nära nu, utan tänkta som en referens till ett Scrubs-avsnitt. Om det nu är någon av er som följt den serien.)

Dagens...

Dagens behov: sömn
Dagens dryck: festis – bloodorange mango
Dagens tv: Djurpolisen
Dagens uppgift: söka jobb
Dagens huvudbry: javascript
Dagens vill ha: Oreo Cookie Charm
Dagens superhjälte: MAX MIXSON to the rescue! Saving the world – one animal at the time
Dagens saknad: Dexter (och pengar, och jobb, och alla sorters -liv)
Dagens Gary Oldman:

Dagens humör

Stenmark

Vad är det som händer?

Det känns ofattbart på något vis. Som att jag drömmer. Men detta år verkar bli helt fantastiskt musik- och underhållningsvis. Jag har redan sett Wintersleep. Tiger Lou och Wovenhand väntar. Faith No More har återförenats (och kommer förhoppningsvis inte splittras igen innan jag sett dem). Depeche Mode, Thåström, I Are Droid på Arvikafestivalen. Nick Cave & the Bad Seeds kommer till WTAI.

Och vad var nyheten idag? Dylan Moran kommer hit den 1 juni och Nine Inch Fucking Nails kommer till Arvikafestivalen. Vad är det som händer???

Man ska dock aldrig frågasätta en fördel och jag ifrågasätter ingenting. Jag njuter. För fulla drag. 2008 var i största allmänhet ett skitår. 2009 verkar onekligen kunna gå till historien som ett mycket positivt och underhållande år. Nu måste jag bara hitta ett jobb som låter mig åka på festival...

Mat och kärlek till livet

Idag är jag ledig. Av ingen annan anledning än för att vara ledig. Inte göra någonting annat än att bara vara. Och äta. Och njuta. Och titta på tv. Och spela tv-spel. Och titta på film. Och älska. Jag behöver älska livet lite och jag tänkte börja idag. Nu.

Jag började med en äggmacka. Egentligen var jag mätt sedan igår. Var på date med två fantastiska människor och vi åt och pratade och skrattade och åt. Jag skämtar inte. Det var längesedan jag var så mätt. Crepe-mätt. Men det var så gott, både varmrätt och den gigantiska efterrätten. Jag beställde in deras största tydligen (utan att egentligen veta det). Men jag är väl ingen amatör heller, så det mesta gick ner. Men jag var nästan lite andfådd där i slutet. Here come the crepe sweats...
Hur som helst så var det fantastiskt trevligt och jag glömde av att jag jobbat innan. Och jag glömde av det tråkiga vädret. Och jag glömde av att jag någon timme innan blev fast i en folkmassa och fick panik. För det var trevligt att träffa dem igen. Trevligt att bara umgås. Att bara vara. Det händer så sällan.

Till äggmackan intogs Criminal Minds från igår och det var fokus på min favoritkaraktär, Reid. Ett fall från hans barndom som visade sig lite annorlunda än det först verkade. Ett bra avsnitt. En bra början på dagen.

Nästa matintag var en macka från Sandys med tillhörande Trocadero. Efter att ha hämtat ut en paket från BlueBox. Ett lyxpaket. Ett unna-mig-paket. Ett skapa-leenden-paket. Och nu är jag en stolt ägare av inte bara en utan två Plain Lazy-väskor och jag älskar dem. Jag älskade dem redan när jag såg dem på bild och i min famn är de ännu bättre. Och dagen fortsätter i ett leende.

Åh, denna väska är helt enkelt som gjord för mig.

Nu är det dags för film, Illusionisten med Edward Norton, och geisha. Mmmm... Edward... jag menar geisha...
Så njut av livet (eller åtminstone helgen) mina vänner och ovänner, för det ska jag göra.

Rysk roulett

I går såg jag en välklädd man ta kort på sin bil, med sin mobilkamera, på parkeringen nedanför mitt hus. Jag bor på femte våningen och kunde inte utläsa några ansiktsuttryck, men kan väl tänka mig lite grann hur man skulle reagera om man kom ut på morgonen till en utbränd bil. Knappast några glada känslor.
Den stackars bilen hämtades idag av en orangeklädd man. Han måste vara rätt van att åka och hämta utbrända bilar här. Att parkera på den parkeringen är som att spela rysk roulett.

Tjusning

Jag ber om ursäkt. Litegrann. För jag förstod nog inte innan. Tjusningen. Jag hade fattat till en viss grad, men inte helt och hållet. Tjusningen i att vara tillsammans med en musiker. Hur kunde jag? Jag har inte varit tillsammans med en musiker. Inte direkt. En månad för över tio år sedan räknas inte, och något sådant här var det inte tal om.
Nu förstår jag. När jag tittar på det här så förstår jag. Tänk att sitta uppkrupen i soffan med honom framför sig. Sjungandes. Bara för mig.
Så, jag förstår nu. Tjusningen.

Liten i orden – liten på jorden

Ikväll har Criminal Minds säsongspremiär. Förra säsongen slutade med en cliffhanger. Såklart. Ska bli intressant att se vad som händer. Men jag kommer inte kunna se det ikväll. Typiskt. Jag ska träffa dem som jag antagligen ska göra min praktik hos. Det är inte riktigt klart än och jag är nervös. Som vanligt.
Men det är inte bara det som hänger över mig. På onsdag ska vi visa upp vårt exjobb. Igen. Jag orkar verkligen inte, men det är bara att bita ihop. Sedan är det förhoppningsvis över. Och jag kan andas ut på riktigt. I någon dag. För att sedan bli nervös och stressad igen inför den 19:e då praktiken startar. Och sedan hålla andan i tio veckor till.

Ute på äventyr

Äventyr kan vara spännande. Roliga. Livsomvändande. Eller så kan de vara tragiska. Tråkiga. Tidsödande.
Gissa vilket slags äventyr jag var ute på idag?

Jag skulle ut till Upplands Väsby för att träffa en vän, säga hej till hennes lille son och gå husesyn. Stanna en stund och sedan åka tillsammans in till stan för middag med ännu en vän. När pendeltåget nästan var framme i Upplands Väsby meddelade dock föraren att tåget inte skulle stanna vid den stationen på grund av något som involverade polisen. Så jag såg min station susa förbi och fick gå av vid nästa. Där hade inte stationskvinnan någon aning om vad som pågick förrän jag frågade om hur jag nu skulle ta mig till Upplands Väsby. Hon pekade mot pendeltåget. Tack.
Väntdelen av stationen blev snabbt full av folk och det syntes att hon blev mer och mer stressad. Hon hade inga svar. Tills hon plötsligt sade: "Nu stannar tågen där igen". Så jag hoppade på pendeln, vars förare sade att tåget inte skulle stanna i Upplands Väsby. Jag satt kvar och såg min station susa förbi ännu en gång. Gick av i Rotebro, hittade en buss och kom till Upplands Väsby lagom till att min vän mötte upp. Dags att åka in till stan igen. Värt. Nåväl, vid det laget hade i alla fall tågen börjat stanna vid vår station igen.
Och middagen var superb. Både maten och sällskapet.

Ute i verkligheten

Ute i verkligheten slåss skinnskallar med vänsterextremister på Sergels Torg. Varför vill man spendera sin lördag så? När man kan fika. Och gå på utställning.
Tittade in en sväng på Henrik Isakssons vernissage på galleri Ikon. Det var en liten utställning. Klaustrofobisk. Stora fina bilder. Men få. Vin eller Sprite att dricka och armbågar att gå in i.
Den okultiverade delen av mig tyckte att det var mysigare att fika. Gott te och trevligt sällskap. Alltid välkommet.

Tänder ett ljus...

… för en liten tjej som skulle ha blivit tre år idag om inte världen varit så hemsk och orättvis som den är.

Att göra...

* Övertyga praktikplatsen att jag är värdig en praktikplats

* Läsa på inför besök på halvvägshus
* Packa vägbeskrivning
* Packa frågor
* Packa extra batterier till Zoom
* Ladda kameran

* Få ordning på livet

Jag gillar att göra listor. Antar att jag fått för mig att det minskar en del på stressen att få ner det som måste göras på papper. Och för att jag är så ofantligt glömsk att jag annars skulle glömma hälften. Tror nog mer på det sista.

Intervju och besök på ett halvvägshus imorgon för exjobbet. Det ska bli både roligt och intressant, vilket känns lite ovanligt. Inte att det ska bli intressant, utan mer det roliga. Brukar annars vara så pass nervös att det sällan blir roligt. Men det är sant, det är ju inte förrän imorgon, jag hinner fortfarande bli nervös.

Den sista punkten på min lista är något naiv. Jag är fullt medveten om det. Men det känns som att jag halkat efter lite gällande min egen existens. Något måste göras. Frågan är bara vad.
Några tips?