Jerking off in Stockholm

A bearded (well done) Stephen Lynch opened with Lullaby last night and the smile from ear to ear was a fact. This was the song that I wanted to hear the most, so I was indeed a happy camper.
The nice thing about Stephen Lynch is that the comedy doesn’t just exist in the songs; the things he says in between can be just as funny. Especially when he involves not just the place he’s in (jerking off in Stockholm) but also the audience (orgie-borgie). It’s an easy thing to do, but it makes us suckers out there feel like we are a part of the show, and not just paying silhouettes.
He had to handle a couple of hecklers which probably meant that we missed at least one of his songs (why can’t people just shut the fuck up?). But the show clocked in at about two hours and it never became boring. Sure, I missed a few songs; like Gerbil, Priest and For the Ladies, but I got Lullaby, Grandfather, Dirty Sanchez, Superhero, and the new song Waiting, so I’m happy, happy.

This is getting old, and so are you

Eventuella Shield-spoilers för er som bryr er om sådant.

Han är ett såll. Ett jävla såll. Och han gör mig så förbannad. Han bara förstör, vad han än gör så förstör han och sedan får man lidande titta på medan han gräver ner sig mer och mer. Men inte bara sig själv. Nej, nej, han gräver ner allihop.
Har tittat på säsong 6 av The Shield nu och jag blir så TRÖTT. Det är bra, riktigt bra, men jag blir så trött på all skit de hela tiden hamnar i. Eller, all skit som de själva försätter sig i. Ronnie är helt ok, Vic är ett svin, men rätt sympatisk ändå på något oförklarligt sätt, men Shane… Alltså, Shane, jag fattar inte att han fortfarande får leva, att de inte skjutit honom för länge sedan. Han bara förstör ALLTING!
Saknaden av Lem gör sig påmind i början av säsongen, naturligtvis med våldsamma resultat. Samtidigt hänger den kommande och påtvingade pensioneringen över Vics huvud, och han försöker med alla tricks och knep för att inte behöva sluta. Shane kommer på kant med de övriga, för något dumt han har gjort, och ger sig ut ensam på gatorna för att göra ännu dummare saker. Till slut öppnar han en dörr som han inte kan stänga igen, vilket försätter dem alla i en otrevlig situation vars upplösning naturligtvis inte nås i denna säsong. Shane gräver sig djupare och djupare ner i skiten och knuffar gärna i de andra framför sig.
Hu, så frustrerande det är. Och nu har jag inga fler avsnitt kvar.

Jag har inte riktigt varit mig själv på sistone. Mest trött hela tiden. Har inte riktigt haft ork att tycka till om saker. Men Criminal Minds var bra igår igen. Ingen seriemördare, men ändock en galning. Den smått besatta polisen försöker fortfarande att sätta dit House, men veckans avsnitt var bra ändå. CSI? Vad hände egentligen i veckans CSI-avsnitt? Shit, jag kommer inte ihåg… Det brukar vara ett tecken på att det inte var så bra, men det kan visserligen ha stressats bort eller försvunnit in i trötthetsdimman.

Nu måste jag återvända till den kalla och snötäckta verkligheten och fortsätta plugga. Jubel och fyrverkerier…
Men jag har Stephen Lynch imorgon kväll att se fram emot. Det är alltid något.