Så, det är slut mellan ER och mig. Ingen chock direkt, förhållandet hade inte varit bra på länge.
Istället har jag vänt mig till en gammal kärlek, som fortfarande överraskar mig positivt. Som berör mig och får mig att le, att skratta högt till och med. Vad är bättre än det? Förutom det uppenbara…
Första säsongen av Six Feet Under är genomtittad. Otroligt bra. Ingen cliffhanger heller, och varför skulle det behövas. Jag kommer ändå att se nästa säsong och nästa och nästa…
House är slut, så nu är det repriser som visas, vilket är helt ok antar jag. Men lite tråkigt är det allt. Avsnittet med Carmen Electra kommer dock att dyka upp, så jag är nöjd ändå. Det är ett riktigt bra avsnitt, så se det!
Sedan är jag visst ensam om att tycka att George och Izzie ska få varandra… alla hejar på Callie. Vilket jag kanske också gjort tidigare, men jag tycker att de skrivit ner hennes karaktär så mycket att jag faktiskt inte bryr mig så mycket om henne längre. Hon var starkt förut och nu står hon bara och stirrar och är lite ynklig.
Får jag stryk nu, eller?
Jag gillar George och Miranda, de är mina favoriter. George för att han är så söt och snäll (jag väljer här att ignorera att han varit otrogen – för sådant stödjer jag inte i vanliga fall) och Miranda är också söt, rolig och bär faktiskt upp hela serien. Utöver dessa två känns de flesta rätt så utvattnade nu för tiden…
Jag var lite disträ igår under Medium, så jag är inte riktigt säker på vad jag tycker om avsnittet. Eller så säger det kanske allt, avsnittet lyckades inte fånga mitt intresse helt och hållet, så det var väl inte bland de bättre.
Slutet gillade jag dock. En liten replik och ett blickutbyte som inte bara påminde mig om varför jag gillar karaktärerna utan som också fick mig att le. Ett enkelt men ypperligt sätt att avsluta ett avsnitt på.
Ikväll är det Criminal Minds och jag är väl inte så exalterad direkt. Ett tag var serien riktigt bra och mörk, sådär som jag gillar med seriemördare. Men på sistone verkar karaktärerna ha fått psykbesvär. Det började med hon som jag inte minns namnet på (vill inte minnas heller), hon fick spatt och sköt någon. Det var bra, för det innebar att hon försvann. Sedan var det Reids tur att vara jobbig. De två avsnitten då han blev tillfångatagen var bland de bästa i hela serien, och naturligtvis ger sådant konsekvenser för karaktären, men det var irriterande ändå. Som tur var blev han bättre på några avsnitt.
Nu är det alltså Gideons tur. Livet är så hemskt och mänskligheten så ondskefull… är det här verkligen några nyheter? De ser och upplever en massa hemskheter och förlorar hoppet. Om det var verkliga människor och inte karaktärer i en tv-serie skulle jag ha förståelse för detta, men nu är det bara irriterande. De som de jagar ställs i skymundan för huvudkaraktärernas personliga problem, vilket är väldigt synd. Det är ändå seriemördarkaraktärerna som oftast är intressantast. Men, men… vill de förstöra serien, så får de väl göra det. Det finns annat att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar