söndag 4 november 2007

Please, don't torture yourself... that's my job

I denna mörka och regniga årstid behövs komedier. Vilken tur då att tv400 visade humor i familjen Addams-form. Jag är svag för sådan där mörk humor. Och visst ter sig familjen mer normal än de övriga?

– You have gone too far. You have married Fester, you have destroyed his spirit, you have taken him from us. All that I could forgive. But Debbie... pastels?

Christopher Lloyd är väldigt söt som Fester och Joan Cusack är ljuvlig som Debbie – den galna mansmördaren.
Och Cousin Itt... min håriga lilla favorit.

Lägret som Wednesday och Pugsley skickas till i den andra filmen är sådär sliskigt, chipper som jag kan tänka mig att amerikanska läger är. Usch.

– Wednesday's at that age when a young girl has only one thing on her mind.
– Boys?
– Homicide.

En fråga bara. Vad är det för (jävla) låt under eftertexterna??? *ryser*


Kvällen fortsatte i komedins anda (eller är det tragikomedi?) med Syskonen Baudelaires olycksaliga liv.

– I'm sorry. I don't speak... *monkey*!

Jim Carrey är i sitt esse och Billy Connolly är ju alltid ett charmtroll. Dessutom är filmen fylld med fantastiska miljöer och små gadgets. Och sådant gillar ju jag. Tänk att vara scenograf för en sådan film… det vore drömmen.

Inga kommentarer: