Hemma!

God mat, trevligt sällskap och slappande är det jag kommer ifrån. Ändå känns det som att jag behöver hämta mig en aning. Och hur gör man det bättre än att se en massa film?
Det kändes som en bra idé att bara se sådana filmer som jag inte redan sett, så dessa är inhyrda: Den Svarta Dahlian, Shooter, Children of Men, Harry Potter and the Order of the Phoenix och The Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer.

Har än så länge bara sett de två sistnämnda, varav den första inte imponerade så värst. Visst, jag fick glimtar av både Gary Oldman och Alan Rickman, men det gör faktiskt inte en hel film. Nej, den femte Harry Potter-filmen kändes mest som en transportsträcka och sådant är bara tråkigt.
Den senaste Fantastiska Fyran-filmen var bättre, inte direkt bra men en lagom underhållningsdos sådär till söndagsfrukosten.

Vad gäller de övriga filmerna så läste jag Den Svarta Dahlian någon gång på högstadiet och är för mig att den var bra. En annan filmatisering av samma författares verk är LA Confidential och den är riktigt bra. Men Den Svarta Dahlian har inte fått så bra kritik, så vi får väl se.

Veckans låt

Fold av José González.

Keep both feet on the ground
while I change the wings.

I promise one day I'll be coming around
from my cloud to see what it's all about.

Please don't let me down this time.
I've come a long way to just fold back into line.

Please hold me back
if I tend to lose it and steer into old tracks.

Please don't let me down this time.
I've come a long way to just fold back into line.

Kära tomten…

Det är snart dags att dra iväg till de Värmländska skogarna för lite firande i julens tecken. God mat, gott sällskap och lata dagar – allt mycket välkommet.

Några hårda klappar på önskelistan:

Homicide – Life on the Street – hela serien

Futurama – säsong 1-4

Twin Peaks – Definitive Gold – hela serien

Kamera! – med två tillhörande objektiv

I’m an asshole… with an Uzi!

Ibland känner man för att se en komedi. Och en ypperlig sådan är Peter Jacksons The Frighteners från 1996. Speciellt om man har tredisc-versionen med bonusmaterial som intervju med filmmusikens mästare Danny Elfman (my hero) och bloopers från filminspelningen. Dessutom är direcors cut-versionen 14 minuter längre än bioversionen, vilket inte enbart ger svar åt något jag funderat på när jag sett filmen tidigare, utan även ger större plats för Milton Dammers (Jeffrey Combs) – världens bästa FBI-agent… någonsin! Han är så skönt skruvad och skadad, från personlighet till röd sittring.

Mr. Grumpy.

Everything. Everyone. Everywhere. Ends.

Fem säsonger av Six Feet Under är genomtittade. Misär, glädje, galenskap, sorg, känsla, skratta-högt-scener och ett bildspråk som får mig att falla handlöst.
Och den lämnar mig med en känsla av frid i själen, så som riktigt bra saker (oavsett vad det är) får mig att känna. Ett perfekt avslut, på en perfekt serie.

Rest in peace

Love is a verb. Love is a doing word…

Shit, så inåt helvete jävla kuk-bra José González var ikväll!!!
Jag kan inte sluta le!!!
Absolut bland topp-10 av allt jag någonsin sett. Utan tvekan.
Det var stämningsfullt och otroligt snyggt när han var belyst med enbart en strålkastare snett uppifrån.
Låtarna stämde, jag saknade faktiskt inte en enda. Lovestain, Fold, Killing For Love, Crosses, How Low, In Our Nature, Down the Line med flera och med Teardrop som allra sista låt – hur kunde jag annat än fnittra som en liten skolflicka!
Det var många låtar från den senaste skivan, något som kan vara lite trist ibland med andra band, men här var det mer än välkommet med tanke på hur bra jag tycker att den är.

Promise And The Monster som var förband var också bra. Det är svårt att beskriva hur hon låter… det är som ett fragilt isländskt skogsrå förkroppsligat i en liten kvinna från Uppsala/Stockholm. Mycket stämningsfullt.

Och sist, men även skäggigast: Grattis på födelsedagen, Martin!

He has nothing in his pockets but knives and lint...

Veckans låt

Caliber av Wintersleep.

mumbling monosyllabic moments
nobody understands
life's to short for explanations
you've got too many big plans
you've mapped out every single second
of what you'll do when you're done
you keep your caliber loaded
no-one's gonna fuck this up

you drive the exact speed limit
keep up a track of your miles
listen to radio music
smiling when everyone else smiles
you should take a beating willing
do it in the name of the cause
do it for the feeling that one day
maybe you could be your own boss
maybe get a beautiful woman
get a fat piece of land
get a couple of kids
a prototypical civilian

you have got to stay on top
don't forget to load it up

On Earth everyone can hear you scream…

Jag gillar Alien… Aliens… och Alien³. Jag skulle kunna beskriva minut för minut vad jag gillar med filmerna, men det skulle ta alldeles för mycket plats. Kortfattat: filmerna är trovärdiga. På alla plan. Miljöerna, exempelvis skeppen, ser sådär skitiga ut som maskiner och fordon blir efter ett tag, trots att man städar dem regelbundet; karaktärerna är normala: både till sätt och utseende (jag har sagt det förr, hur får en ”naturmänniska” tag på en pushup-bh?); alienerna (fuck, hur skriver man???) är designade av H.R. Giger och filmerna är regisserade av Ridley Scott, James Cameron och David Fincher.

Jag gillar även Predator, i och för sig varelserna mer än själva filmerna. I den första filmen har Arnvold huvudrollen, jag är lite allergisk mot honom, och i den andra har de petat in alla klyschor de kunde hitta, så man blir allmänt illamående av att titta på den. Men själva rovdjuret är riktigt schysst.

Så när Alien vs. Predator kom kunde jag inte annat än att bli barnsligt förtjust i den. Kritikerna var inte så snälla och det var en hel del i den som jag skulle ha gjort annorlunda, men jag gillar den!
Och i januari kommer det en till: Aliens vs. Predator – Requiem! Inte det mest fantasifulla namnet kanske… förhoppningsvis är filmen bättre än titeln.

I want to have your abortion...

Det är ingen hemlighet för de som känner mig att Gary Oldman är min favoritskådespelare (läs: Gud). Ändå måste jag erkänna att jag knappt sett hälften av de 43 filmer han har varit med i (hittills).
Tyvärr är det ju så att just för att han är med i en film betyder inte det automatiskt att filmen är bra, den kan till och med vara riktigt usel (Air Force One). Men oavsett kvalité på film kan man alltid lita på kvalitén på skådespeleriet. Gary kan nämligen det där med att fånga och spegla karaktärer.

Visst han har mest fått spela skurk, men vem kan göra det bättre? Stansfield (Leon), Jean-Baptiste Emanuel Zorg (The Fifth Element), Milton Glenn (Murder in the First) och Spider Smith (Lost in Space) – bara för att nämna några. Och med tanke på att Leon är en av mina favoritfilmer lyser Stansfield som en stjärna.
Fast Jean-Baptiste Emanuel Zorg… man kan inte annat än älska honom och hans roliga frisyr, han är sådär roligt evil och hans skratt som övergår i snyftningar kan vara det roligaste och sötaste jag någonsin sett! Ja, jag vet, jag är simpel och lättroad. So sue me.

Men en film som jag vill pusha för speciellt är ändå Rosencrantz & Guildenstern Are Dead som är en komedi med (förutom Gary) de eminenta Tim Roth och Richard Dreyfuss.
Gary och Roth spelar Rosencrantz och Guildenstern, två karaktärer som snubblar in och ut ur Hamlet. Det blir som att vara bakom kulisserna på pjäsen och man får se vad de båda herrarna ställer till med, inte bara för dem själva utan också för andra. En otroligt charmig film och en lite annorlunda roll för Gary. Se den!

Filmer!
Harry Potter and the Order of the Phoenix (2007)
Bosque de sombras (2006)
Harry Potter and the Goblet of Fire (2005)
Batman Begins (2005)
Who's Kyle? (2004)
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (2004)
Dead Fish (2004)
Sin (2003)
Tiptoes (2003)
Beat the Devil (2002)
Interstate 60 (2002)
Hannibal (2001)
Nobody's Baby (2001)
The Contender (2000)
Jesus (1999) (TV)
Quest for Camelot (1998) (voice)
Lost in Space (1998)
Air Force One (1997)
The Fifth Element (1997)
Basquiat (1996)
The Scarlet Letter (1995)
Murder in the First (1995)
Immortal Beloved (1994)
Léon (1994)
Romeo Is Bleeding (1993)
True Romance (1993)
Dracula (1992)
JFK (1991)
Heading Home (1991) (TV)
Henry & June (1990)
State of Grace (1990)
Rosencrantz & Guildenstern Are Dead (1990)
Chattahoochee (1989)
We Think the World of You (1988)
Criminal Law (1988)
Track 29 (1988)
The Firm (1988) (TV)
Prick Up Your Ears (1987)
Sid and Nancy (1986)
Honest, Decent & True (1986) (TV)
Morgan's Boy (1984) (TV)
Meantime (1984) (TV)
Remembrance (1982)

Veckans låt

The mess we’re in av PJ Harvey featuring Thom Yorke.

Can you hear them?
The helicopters?
I'm in New York
No need for words now
We sit in silence
You look me, In the eye directly
You met me
I think it's Wednesday
The evening
The mess we're in and
The city sun sets over me

Night and day I dream of
Making-love To you now baby
Love-making
On-screen
Impossible dream
And I have seen The sunrise
Over the river, The freeway
Reminding
Of this mess we're in and
The city sun sets over me

stupid **** silly **** stupid ****

TOOL på mtv! TOOL på mtv!

Censurerad version av Aenema, men ändå!
TOOL på mtv!

Låten Truckfighters spelade var inte heller illa. Lite stoner- & Tool-vibbar sådär. Uselt bandnamn dock.

Att jag inte skäms...

Efter att ha tittat på två filmer, som vi lite diplomatiskt kan kalla ”inte så bra”, känner jag mig lite väl lat. Jag hade kunnat zappa runt och hittat något bättre, jag hade kunnat ställa mig upp, gått bort till DVD-hyllorna och hämtat en film som jag vet är bra… men jag bara satt här som en zombie och tittade. Och nu känner jag mig lite som ett våldsoffer… skamsen och rädd, ensam i lägenheten på en lördagskväll... shit, nu känner jag mig bara tragisk.

Så över till något annat. Kom på att jag faktiskt inte lyssnat något på senaste plattan av Queen of the Stone Age. Jag kan vara lite kinkig när det gäller musik och när jag hörde att de gått ifrån sitt stoner-arv blev jag så pass besviken att jag inte gav den nya skivan en chans. Jag vet inte riktigt vart logiken fanns i det beslutet, så det är hög tid att jag faktiskt lyssnade nu… bara sex månader för sent…
Min första impuls är att dra i en svart panters svans; Come on, katten, det svänger ju! Och visst känner man igen de gamla dragen. Några låtar som står ut är Sick, Sick, Sick, I’m Designer, Make it wit chu och 3’s & 7’s som är skönt svängiga.

Skivan blev dock lite segare att lyssna på ju längre den gick. Men det säger nog mer om mig och min allmänna trötthet än om skivan. Fast, det är faktiskt inte alla band som klarar att göra låtar som håller sig intressanta hela låten igenom när de närmar sig sjuminutersträcket. Sorry.

Starting tonight... people will die. I'm a man of my word...

Mohahahahahahahahahahaha!!

Wrapped in silent elegance…

Det är när man kommer på sig själv med att aktivt försöka låta bli att kräkas som det är dags att gå hem. Huvudvärken har sänkt mig idag och med den följer naturligtvis illamåendet. Varför lida av en sak när man kan lida av fler?

Så efter några timmar i mörker med smärtstillande i magen och Vita Blomman på pannan är jag nästan normal igen, eller så normal som jag nu vanligtvis är. Med Zero 7 som sällskap gick timmarna rätt så fort. Det är omöjligt att ligga i tystnad och kurera ett huvud som dunkar då min tystnad involverar det eviga ringandet i öronen.
Men de lugna tonerna och de mjuka stämmorna på When It Falls rundar av huvudvärksbulldozerns alla skarpa hörn och man kan faktiskt slappna av.
Zero 7 är förövrigt bra även i andra sammanhang och bör därför uppmärksammas. Nu tänker jag inspireras av en beståndsdel i en av textraderna i låten Somersault…

You encourage the eating of ice cream
… och sedan se om min hjärna vill samarbeta med mig i ett sista kraftintag inför tentan imorgon. Tenta imorgon… skoj, skoj…

Wrapped in silent elegance
Beautifully broken down
As illusions burst
Too late to learn from experience
Too late to wonder how
To finish first

Take me somewhere we can be alone
Make me somewhere I can call a home
'Cause lately I've been losing my own