R.I.P.

Hela gårdagen blev horisontell. Dumma morfin att fucka upp min tillvaro. Hostan försvann dock nästan helt. Jag kanske låter lite otacksam nu, men jag hostar mycket hellre än att, som när det var som värst igår, bli yr av att bara röra blicken.

Idag går saker som i slowmotion. Jag har verkligen inget mer att säga. Kanske dags att sluta försöka.