Dagen började med regn. Kanske en indikation på vad som komma skulle. Hursom tog jag mig ner på stan, fick ett eget tvåsäte på pendeln vilket var skönt. Hatar att trängas. Sedan terrortunneln.
För er som inte vet vad terrortunneln är så är det den tunnel man tar för att ta sig från pendelnedgången till tunnelbanorna på Stockholms centralstation. Den är horribel. Speciellt när det är mycket folk. Det enda som gör att jag inte blir helt galen är musik som Ministry eller Nine Inch Nails hårdare låtar på hög volym. Och blicken stadigt i marken.
Men på andra sidan, när jag väl var framme vid mitt mål blev dagen bättre. Vänner, mat och en massa snack och skratt. Oerhört trevligt och behövligt. Vi ses alldeles för sällan.
Nu är jag hemma. Det är här rubriken kommer in. Va fan gör jag hemma? Jag borde vara på Anchor och stödja m.m.i. Men det är jag inte. För tydligen är tommy fortfarande arg och när han är arg så är jag ledsen. Och antisocial.
Kunde dricka öl nu, umgås och lyssna på tuff musik. Istället sitter jag här ensam och tycker synd om mig själv. Jävligt moget. Och jävligt tråkigt.
2 månader sedan
1 kommentar:
Du var saknad, fröken.
Skicka en kommentar