No more Mr. nice Gaius

I vissa fall är jag oerhört lättroad. Ibland är jag dock väldigt svår att imponera. Just nu står jag mitt emellan.

Med risk att förlora en vän (ha tålamod med mig Anja), så är jag lite kluven när det gäller Battlestar Galactica. Jag har fastnat och vill se ett avsnitt till alldeles efter att jag tittat klart på ett. På det sättet är det väl en lyckad serie.
Men vissa avsnitt stör jag mig bara på. De känns som mellanavsnitt där en efter en går igenom någon slags livskris, som satts in för att det ska bli nog många avsnitt i säsongen. Jag förstår livskriser och att de kan må dåligt, men hela avsnitt? Sedan gör de hatiska undertonerna mig rätt illa till mods. Två av avsnitten var riktigt svåra att titta på, och fick mig knappast att heja på människorna. Men det kanske var det som var meningen...

Är inne på halva säsong två nu. För mig har behållningen, från avsnitt ett, varit dr. Gaius Baltar (James Callis). Han är charmigt förvirrad och låt oss säga schizofren. Och rolig. Ansiktutryck och stakningar är klockrena. Sedan är han ju engelsman också. Behöver jag säga mer?
Den konstant rökande Dr. Cottle är också lite skön. De andra är mer normala. Men tenderar att luta åt det stöniga hållet. Tyvärr.

Så, jag har alltså fastnat i en serie. Som är bra. Och som jag rekommenderar. Men det finns dock andra ni borde se innan. Som är bättre. Förlåt, Anja.