David Fincher har varit en av mina favoriter sedan Seven. Han har gjort mig besviken, men inte på grund av att han gjort en dålig film utan mer för att jag begär så mycket av honom. Det är omöjligt att ha låga förväntningar på en film som bär hans namn.
Men jag har försökt att komma iväg och se Benjamin Button vid två tillfällen tidigare och för varje gång så kändes den längre och längre bort. Igår var dock tredje gången gillt och jag fann mig själv glatt överraskad.
Jag är ju enkel att fånga, men jag har nog aldrig fångats snabbare än jag gjorde av Benjamin Button. Redan när Warner Brothers-loggan kom satt jag och fånlog som en förälskad tonåring. Och trots sin längd så lyckades den hålla mitt intresse uppe.
De dokumentäraktiga bilderna i början visade på det visuella under som är Fincher. När Elias Koteas ror ut till havs… vilken vacker bild. Det är en fin film, söt film, vacker film, charmig film. Och roligare än jag trodde. Och den utspelar sig till stora delar i New Orleans. Det är omöjligt för mig att inte falla när jag ser samma gator som jag gått på och förälskat mig i, när jag ser träden och husen.
Men det var inte bara det visuella som var bra. Karaktärerna sken också starkt, speciellt Queenie och Captain Mike. Jag är ju inte så fasligt förtjust i Brad Pitt, och även om han inte är dålig så tycker jag att han tenderar att vara lite träig, så också här. Cate Blanchette är en av mina favoriter och ibland satt jag bara och stirrade på henne, hon är en skönhet (och fantastiskt rödhårig i denna film). Andra karaktärer att minnas var även en äldre man som berättade gång på gång att han blivit träffad av blixten sju gånger, vilket vi också fick se. Korta filmsnuttar som fick mig att skratta gott.
Detta är en film att njuta av, att skratta till och kanske även fälla en tår till. Och den varma känslan i bilderna och mellan karaktärerna stannar kvar och får mig fortfarande att le.
Some people were born to sit by a river. Some get struck by lightning. Some have an ear for music. Some are artists. Some swim. Some know buttons. Some know Shakespeare. Some are mothers. And some people, dance.
Benjamin Button var en nästan tre timmar lång romans mellan mig och en sjökapten, en mamma och en man som träffats av blixten sju gånger. Och i mitt nyförälskelserus får filmen fyra fylliga popcorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar