Så vad gör man när själen är ynklig och all kraft man har går åt till att ta sig upp ur sängen? När sakerna man har att göra lägger sig på hög och man måste ge sig ut i omvärlden trots att det är psykiskt omöjligt att vara social? Och när allt bra och roligt bara hjälper den korta stund de varar?
Vad gör man?
Man omringar sig med ett mjukt musiktäcke vid namn José González och njuter för stunden.
Jag bara älskar, älskar hans nya skiva In Our Nature.
Arvet från Simon & Garfunkel finns där, men José González har utvecklat och personifierat sitt eget uttryck. Och hans musik rycker tag och omfamnar en.
Alla låtar har något bra över sig och det blir aldrig tråkigt. Mina favoriter just nu: How Low, Down the Line, Teardrop och Fold.
När jag först hörde att José González skulle göra en cover på Massive Attack:s Teardrop var jag lite skeptisk. Mycket på grund av att jag verkligen gillar originalet. Men González version är helt underbar och har precis lika mycket stämning som originalet.
Att han dessutom lyckas stegra intensiteten två gånger i låten, varav den andra alltid ger mig gåshud, är ju som grädde på moset (eller grädde på våfflan, grädde på mos låter faktiskt inte så gott).
In Our Nature är musik för både själ och hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar