Det känns som att jag är fången i någon slags mardröm som jag inte kan vakna upp från. Monster i form av de svenska grundlagarna, EU och ”tredje världen” jagar mig med öppna käftar. Miljarder vassa tänder glimmar och bländar mig.
Men det är ingen mardröm… det är på riktigt.
Den här tentan kommer att ta död på mig. Jag skojar inte. Jag har inget intresse alls för ämnet. Jag har verkligen letat med ljus och lykta efter det minsta uns av intresse, men jag kan inte hitta något.
I am Jack’s complete lack of interest.
Jag vill göra annat! Jag vill njuta av Blade Runner-boxen, titta klart på Band of Brothers och kanske till och med ta del av vårvädret utanför mina skitiga fönster.
Men nej. Jag måste plugga. Jag måste lära mig regeringsformens portalparagraf, vilken lagändring som gjordes inför Sveriges EU-inträde, vad som utmärker IMF:s ”makroekonomiska stabilisering” och hur omfattande biståndet är i procent av BNP i USA och Västeuropa. Tills på fredag.
The world is fucked and so am I.
4 kommentarer:
Det där lät ju faktiskt tråkigare än partialbråksuppdelning och gränsvärden i oändligheten som jag stångas med.
Hur många versioner finns det på Blade Runner nu egentligen? 12 olika directors cut?
usch stackare! Jag lapar lite vårsol åt dej så länge.
*tycker definitivt partialbråksuppdelning låter mer spännanden än regeringsformens portalparagraf*
Steve: Ja du. Det finns ju 1982 års amerikanska bioversion, 1982 års internationella bioversion, 1992 års director’s cut, en workprint och nu: The Final Cut. Den sistnämnda är väldigt schysst. Det har gjorts några riktigt bra förbättringar. Se den. Och se extramaterialet! Mumma.
LadyM: Tack. Andas lite frisk luft åt mig också, är du snäll.
StalkingButler: Jag håller med. Men å andra sidan skulle ingen kunna övertala mig just nu att ens krig, tortyr och lemlästning är värre än det jag försöka plugga in.
Och ja, jag är ytlig och ack så självisk. So, sue me.
Skicka en kommentar