Höll på att hamna i ett CSI-avsnitt, men ligger nu istället i soffan och är förbannad. Hellre det, antar jag, än att Grissom hittar mina fingeravtryck på kudden som är nedkörd i Snarkarens hals.
- Men jag kan hålla mig vaken tills du har somnat, säger gentlemannen.
Och jag lägger ner huvudet på kudden för tredje gången och lyssnar till två vanliga andetag för att sedan höra det ack så välbekanta oljudet igen.
Jag tror vi alla har en liten mördare i oss, eller så är det bara jag. Just nu är min arg som en jordgeting vars bo just blivit söndersparkat. Så därför ligger jag nu i en soffa som av någon anledning inte kan ta min hela utsträckta längd. Vad hände där? Mesig soffa.
Och varför är det jag som ligger på soffan, kanske man frågar sig. Jo, för Snarkaren är full och glömmer då bort att han egentligen är en gentleman.
Jag hör honom fortfarande genom väggarna... Nåväl. Vad är väl en god natts sömn? Bara urtråkig och onödig och tråkig... och alldeles... alldeles underbar. Suck.
2 kommentarer:
Stackars dig! Jag lever också med en snarkare... som tur är så dricker ju inte han men det räcker ändå.
Så ni ska till USA. Snart. Ska nu gifta er i Las Vegas? ;) AVUNDSJUK!!!
Får du några mordiska känslor ibland då? Eller är det bara jag?
Blir du avundsjuk för resan eller tanken på giftemål i Vegas? ;)
Skicka en kommentar