Det var ett lite ovanligt avsnitt av House igår. Lite lågmält utan det vanliga sjukdomsmysteriet som skulle lösas. Det var mer filosofiskt och samtalsbaserat. Och det var, som vanligt, fantastiskt bra. Det finns ingenting som jag skulle ändra på just nu, förutom att naturligtvis om möjligheten fanns sätta in några fler avsnitt i veckotablån.
Det börjar närma sig dagen D och nerverna gör sig påminda. Inte enbart för att sätta sig på ett flygplan i ett otal timmar, utan även för vad som kommer att krävas av mig på plats. Min engelska är en aning rostig… och min öppenhet mot andra människor är en aning… stängd. Men jag hoppas att det ger sig när jag väl är på plats. Det brukar göra det. Det är ett mysterium.
3 kommentarer:
Fördelen med amerikanerna är att de pratar så mycket att de inte märker om man själv är tyst :-)
Skönt att komma från flempan och plugget ett tag?
Ja, att slippa flempan är alltid skönt *ler* Plugget tar jag ju tyvärr med mig...
Så stort mysterium är det inte. Du är påläst och har en tydlig vinkel. Och när man måste så går det alltid på nått vis. Okej, kanske är det det som är mysteriet...
Kram!
Skicka en kommentar