Gårdagen blev riktigt trevlig. Jag trodde att jag skulle ha ångest hela dagen på grund av att det var deadline för skolarbetet. Men det var så kört för min del att jag inte ens hade en chans att lämna in igår, så det får bli ett augustiseminarium för min del. Det kändes naturligtvis surt, med tanke på allt arbete jag lagt ner, men så är det tyvärr. Inte mycket att göra åt.
Nu känns det lite bättre. Mest tack vare resten av gårdagen som bjöd på både dessertbuffé och bio, något av en favoritsysselsättning: desserter och film. Helst samtidigt. Väldigt trevligt sällskap också, vilket är en fördel. En massa godsaker, snack och allmänt umgänge tuggade snabbt upp de där fyra timmarna jag hade innan biokvällen var ett faktum. Två filmer efter varandra. Det har inte hänt sedan Bowling for Columbine, som gjorde mig så ofattbart deppig att jag var tvungen att gå och se Kopps efteråt.
Resten av texten kan innehålla vissa spoilers, Anja. Bara så du vet.
Be Kind Rewind var en söt, rolig och fin film som lämnade mig fylld av värme. Det är en underbar handling: Jerry råkar avmagnetisera alla videoband i den videouthyrningsaffär som Mike ansvarar för. För att inte ägaren ska få reda på detta spelar de in en egen version av filmen Ghostbusters, som blir den första filmen av många när det visar sig att kunderna gillar deras arbete.
Visst, jag hade velat se ännu mer av de faktiska filmerna som de återskapade eller Swedade (speciellt Lejonkungen), men förstår att plats kanske inte fanns för det. De båda huvudrollsinnehavarna är båda charmiga, Mos Def på sitt söta och lite tafatta sätt och Jack Black genom att bara vara Jack Black. Hela filmen är charmig. Se den.
Street Kings var rätt tråkig. Jag kan inte peka på något specifikt, förutom att Hugh Laurie bara var med typ FEM minuter sammanlagt (dålig stil), men varken handling eller skådespelarinsatser lämnade något direkt avtryck. Öppningsscenen säger egentligen allt: Sunkig och bakfull polis vaknar till argt larm i gårdagens kläder – check. Kameravinkel över axeln när han trött tittar i spegeln – check. Åker ut och köper mer sprit som han dricker i bilen på väg till sitt uppdrag – check. Tråkigt och redan gjort.
Det sägs vara en av Keanu Reeves bättre roller, vilket i och för sig inte säger så mycket. Jag tyckte att han gjorde ett bra jobb i The Gift med Cate Blanchett, men annars är han en av de skådespelare som enligt mig fått alldeles för många roller som han inte förtjänat. Hans roll i Street Kings kändes som en axelryckning, för det var knappast en nydanande roll – den har gjorts otaliga gånger i massvis med filmer – och han utmärkte sig inte som skådespelare i den heller. En sliten polis som inser att han är en bricka i ett korrumperat system.
Vissa actionscener var dock bra, men mest tack vare musiken som skakade liv i filmen då och då. Denna film behöver definitivt inte ses på bio, som dvd-film en trött och bakfull söndag funkar den säkert bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar