De e så gött att de knuller i hele munn

Är inte dialekter härliga?
Jag är faktiskt omåttligt fascinerad av dem. Alla är intressanta på sitt vis och det är egentligen ingen som jag skulle kalla ful. Några är visserligen lite alldagliga och får kanske mest sitta ner under logdanserna, men alla har sin charm.

I Värmland, där jag huserat några dagar nu, finns det en osalig uppsjö av varianter av värmländska. Såg någon Hajk när ni var små? Hursomhelst var det Bengt Alsterlind som ledde sommarlovsbarnen genom hemgjorda experiment för att sedan visa Goliat och Gnuttarna. Han huserade i Sola-i-Karlsta. Lite glatt till sättet, närmare norska sidan.
Bengt-Åke Gustavsson, tränare för hockeylandslaget (fråga mig inte varför jag vet det), pratar lite mer Karlskoga-variant - hu gåre me läsinga? Lite mer släpande. Helst med fler ö:n än som mänskligt kan sättas in i ord: ölöppnörö (ölöppnare).
En annan Värmlandsbo som spridit värmländskan utanför landskapets skogsgränser är Kenny Bräck med en skogsgurglande Arvika-variant.

Värmlänningen kan ses som harmlös men ibland lite charmig. Men även lite korkad. Beroende på vem man frågar. Men det brukar vara rätt lätt att höra om man är därifrån.
Min dialekt har spätts ut lite på senare år då jag nu bor i 08-land, men jag tror att den alltid kommer att finnas kvar i bakgrunden. Visserligen undrade min handledare häromsisten om jag var från Västergötland. Han sade att han inte riktigt kunde placera min dialekt, utan suttit och försökt komma på det. Blev lite irriterad faktiskt. Inte för att han gissade fel, utan för att jag trodde att lyssnade när jag berättade om mitt C-projekt. Min naivitet gav sig till känna ännu en gång.

Hursom, lite semester i hemtrakterna bjuder alltid på trevligt sällskap och god mat (därav rubriken). Finns det något trevligare än att sitta ute en sval sommarkväll och äta grillat och dricka lite öl tillsammans med vänner? Just nu kan jag faktiskt inte komma på något.