Vardagsobservation?

Igår när jag stod och väntade på pendeltåget beslutade sig två andra som väntade att använda perrongen som toalett. Tre meter ifrån mig. Jag är inte pryd direkt. Men jag kan inte låta bli att börja undra ändå vad som försiggår i ens huvud när man bestämmer sig för att dra ner byxorna och huka på en pendeltågsperrong. Speciellt när det tio meter bort fanns en perrongdel som inte var upplyst. Inte de skarpaste verktygen i verktygslådan? Inte alla hästar i stallet? Alla ljus på, men ingen hemma?
Jag har dock en känsla av att den medelålders mannen i tåget som stod bredvid vår perrong inte hade några klagomål. Han såg rätt road ut faktiskt. Jag var inte lika road. Men så har jag ju heller aldrig drömt om gyllene duschar eller att sätta på bohemiska tonårstjejer.