Tacksamhet

Jag har försökt att kombinera deltidsstudier och deltidsjobb på sistone. Det har gått rätt bra. Men det och en massa avsnitt av Heroes, gör att det inte blir så mycket tid över till annat. Jag försöker att inte stressa upp mig över att jag inte söker tio jobb om dagen. Jag försöker även att inte bli helt nedslagen över att de jag faktiskt sökt inte har hört av sig. Samtidigt växer listan över vad jag är skyldig min sambo.

Jag tänker på tacksamhet just nu. Jag känner en oerhörd tacksamhet, men jag är dålig på att uttrycka mig.

* jag är tacksam över att ha en snäll sambo, min bästa vän, som generöst låter mig ta del av hans musik, film- och tv-seriesamling, som gav mig en Arvikafestival-biljett i födelsedagspresent, som bjöd med mig på Sonisphere och som då och då bjuder mig på bio och en och annan muffin. Han bjuder även på ofantligt många skratt, trots att många av dem är på hans egen bekostnad.

* jag är tacksam över de personer som jag har den stora äran att kalla mina vänner, de som bjuder på stöd, skratt, förståelse, samtal, sommarens Peace & Love-biljett och mycket mycket annat.

* jag är även tacksam för allt det som jag hybriskt tar för givet. Som möjligheten att använda mina ben, armar och händer. Min hörsel, som gör att jag trots det eviga ringandet fortfarande kan njuta av all musik, att syn och smaksinne är med mig. Jag är tacksam för de stunder då jag inte har ont, de stunder då jag skrattar så att tårarna sprutar, de stunder jag är mätt och belåten och bara njuter av en bra film, ett bra samtal, ett gott sällskap eller en mysig vilostund.

Det finns mycket mer. Men det skulle bli alldeles för långt och för tråkigt för er att läsa. Så jag slutar här. Tack till er, som läst.